02 oktober 2008

Det var en gång ...



... en roman som ville bli skriven.

Noga sökte den sin författare. Den knackade på hos stora som små, när och fjärran, högt och lågt. Ville ingen skriva?

En historia om Sverige då – 1989. Om ett Stockholm sedan länge svunnet. Om en ung kvinna och en äldre, och om två säregna män. Alla indragna i ett emotionellt drama, med ett konstverk i centrum. Ett drama uppburet av vackert språk. Men också kryddat med humor och sorg.

Så hittade romanen rätt. En ung kvinna, inte äldre än dess ena huvudperson. Hon kunde få skriva! Och med hjälp av musan, den gudomliga inspirationen, föddes romanen.

Kvinnan skrev. Dag som natt. Med fingrar som dansat över tangenter sedan sexårsåldern, satte hon romanen på pränt.

Personerna fick liv. Och utan möjlighet att påverka, såg kvinnan dem stiga upp ur datorn, spinna sina egna livstrådar och knyta ihop dem på sinnrikt vis.

Kvinnan var nöjd och romanen var nöjd. Den var nästan klar!
Då hamnade den i träda. En nybliven familj pockade på all uppmärksamhet och åren gick.

Många, långa solvarv fick den sova, den glömda romanen. Men så en dag öppnades de dammiga pärmarna, och författaren – den nu inte längre så unga kvinnan – läste.

Nu var hon både nöjd och inte nöjd. En del var suveränt! En del var förfärligt ... Så satte hon sig åter vid sin dator. Dag som natt. Med fingrar som dansade över tangenterna, som de alltid gjort.

Romanen vaknade, genomgick omvandlingar och fick utvikningar. Men den levde och den skänkte glädje. Och en glad författare, blir en driven författare.

Slutligen kom dagen då det var dags. Det stora ögonblicket, då romanen skulle bli bok. Kvinnan postade med darrande händer de tjocka kuverten. Väl medveten om att det mesta aldrig blir läst, att det bara finns ett nålsöga ...

Så underkastades romanen granskande blickar. Den kved under lektörernas vassa pennor, men den levde! Den var sedd! Ända tills de små kuverten kom. Kuverten med "Tack för att vi fick läsa, men nej tack.", "Passar inte i vår utgivning just nu", "Önskar lycka till hos annat förlag".

Romanen sover igen. I sin låda bak slutna, åter dammiga pärmar. Och kvinnans fingrar dansar vidare, mot nya äventyr.

Men då och då ljuder en viskning från lådan: "Varför?", "Ville ingen läsa?".

Och romanen har hört om en vulkan, en kraft som väcker döda historier till liv. Och sprider dem som het lava över landet.

Men bara om. Om intresse finns ...

15 kommentarer:

Isabelle sa...

Du skriver så man vill inget hellre än kasta sig över romanen bums. Jag tror den ligger där i sin låda och hoppar av längtan att få kasta sig in i vulkanen och vidare ut till läslystna männsikor runt om i landet.

Anonym sa...

Isabelle: Åh, tack! Ja, här velas det fram och tillbaka om man ska ge det hela ett nytt försök eller inte. Och vulkanutbrott i all ära, men nog drömmer man om den traditionella vägen trots allt?

Kram!

Dubbelörn sa...

Har jag inte tipsat om detta tidigare??!!

Jag vill absolut läsa!! Så nu sätter du fart, annars kommer jag hem till dig o rotar fram den ur lådan...

Jag vet vars din brevlåda bor! *hotfullt*

Så spännande, spring, sätt fart... :)

Stor varm kram

Anonym sa...

Dubbelörnen: Varm tackkram till dig!

Jo, *skruvar på mig*, du kanske har tipsat tidigare ... Men som jag skrev till Isabelle: Den vanliga gången känns mer som "på riktigt".

Angående brevlådan, så får du gärna spränga den ... *Asg* Då kommer inga mer obehagliga kuvert.

Det Mörka Hotet sa...

Vafalls...var det inget förlag som ämnade publicera ditt alster...?..!

Givetvis skall du publicera boken!!!


Samuel

Anonym sa...

Det Mörka Hotet: Nej, visst är det skandal??? Visserligen försökte jag inte med så många förlag ... Men jag tappade gnistan, så att säga.

Varmt tack för peppning!

MonasUniversum sa...

Allvarligt talat:SKICKA IN BOKFAN!

Till slut lär den komma i rätta händer. Tror man på något tillräckligt mycket, så händer det. Har jag för mig att Nalle Puh brukar säga.

Och öppna kommentatorsfältet på Falkblick. Jag blir galen när jag inte kan fråååååga!

MonasUniversum sa...

Ha ha ha...."till slut lär den...ha ha

Bra svenska där!

Monica sa...

men skicka in den igen !!!!!
NU BUMS

Anonym sa...

Mona: Okej, tack, jag borde väl göra ett nytt försök. Några förlag till kanske, innan jag vänder mig till vulkanen ...

Ja, hörru, utmärkt svenska! Brukar du inte skriva det, va, "brüden" (citerar Dubbelörnen)?

Angående Falken: Man kan ju mejla! Eller? :-) Det blev ju lite för privat där. Eller också bestämmer jag mig för att komma ut ur anonymitetsgarderoben (oj, vilket ord). Då kan jag ju göra reklam även i denna blogg.

Monica: Jättetack för support! Jag tror jag får göra det ...

Trollmor sa...

Du väcker verkligen nyfikenheten måste jag säga, skriver så lockande! Viska nu ett god morgon i romanens öra, det är kanske nu som tiden är inne.
Angående din kommentar så finns bakom mitt bloggnamn en liten, liten historia :-)
http://stumpatrollet.blogspot.com/2007/09/julknning.html
Kram Trollmor

Anonym sa...

Ge inte upp , min sköna Lady!
Låt den ligga och vila i lådan en stund till .....och sedan tar du ett djupt andetag och tar om det från början.
Tappa inte sugen.....trots att du vet att världen är full av tappade sugar :)
http://www.flickr.com/photos/jaggedrose/2893849813/
Kram på dig från Clara

Anonym sa...

Här finns en till som har berättelser i byrålådan! Kanske man...? Du som är klar med din: GÖR´T

Anonym sa...

Trollmor: Välkommen hit! Och tack för dina värmande ord om mitt skrivande. Sånt får mig alltid att ta ett litet steg till upp ur "brunnen".

Det var roligt att läsa historien om bakgrunden till ditt bloggnamn. Jag tror stenhårt på det (*ryser av spänning*): Visst var det trollen som bakade pepparkakor!

Kram till er allihopa!

Clara: Tack, sötaste vännen för ditt stöd! Och för bilden med de tappade sugarna ...*skrattar gott*.

Soffy: Du också?! Anade väl det, med tanke på ditt inspirerande sätt att skriva. Jag vill läsa nåt av dig också! Marsch pannkaka mot vulkanen ... eller förlagen, du med!

Perny sa...

Verkligen jättebra skrivet. Jag säger som några andra, jag vill verkligen läsa din roman. Modigt att skicka in den. Det går säkert bättre med nästa roman.

Jag har inte kommit så långt att jag skickat in något, inte mer än en novell till en författarutbildning, men jag kom in på den genom novellen i alla och det är ju positivt. Men jag tackade nej för jag kom in på en annan utbildning istället. Men jag ska nog få färdigt den nån dag och många fler ändå.

Jag ser fram emot att få läsa något publicerat verk av dig nån dag ;)