18 november 2008

England 1981



Bloggtorka? Nej, inte än. Men Ladyn har haft ont om bloggtid. För att förhindra det förstnämnda har i alla fall den eminenta bloggaren Pseudonaja fått tipsa om ett ämne. "Skriv om någon kulturkrock från din tid utomlands".

Med lite fri tolkning av ämnet hamnar vi på språkresa till Hastings, 1981. Nej, inte slaget vid Hastings. Det var 915 år tidigare. Ni som inte var födda då (1981 alltså), får be mamma eller pappa förklara.

Mot Hastings
Ladyn och hennes bästis, båda sexton år, står förväntansfulla på flygplatsen. Snart ska färden gå mot England, London och Hastings! I vänthallen vinkar föräldrarna, lugna i sin förvissning att "barnen" är i trygga händer. Det är ju en språkresa! Inget kan väl vara mer seriöst? Nu väntar ju tre veckor av seriösa studier, i trevliga omhändertagande värdfamiljer – eller?

Kärringen
Framme på Heathrow, blir alla ungdomar upphämtade av sina värdfamiljer. Alla utom ... Ladyn och bästisen. Tiden går och det börjar se mörkt ut, i mer än en bemärkelse. Då dyker plötsligt trevliga Sally upp! En glad kvinna i 25-årsåldern, som ber om ursäkt och sedan levererar de bortglömda till ett gammalt hus i Hastings.

Men ack vad skenet kan bedra. Sally visar sig bara vara dottern till den riktiga "familjen", som just nu befinner sig på semester i Spanien. Efter ett par dagar kommer "familjen" hem, i form av en mycket barsk och osympatisk dam, modell gråhårig och förbi bäst-före-datum för umgänge med ungdomar. Något inhysingarna strax ska få erfara. Damen döps raskt till "Kärringen", och sedan följer några veckors helvete. Åtminstone hos "familjen".

"Maten" består oftast av vita bönor, samt härsket smör som står framme dygnet runt.

Badrummet får endast användas efter enträgna böner. Annars bankar Kärringen på dörren och vrålar "I wish you could ask first!".

När Ladyn och bästisen vill se Top of the Pops i vardagsrummet, låtsas Kärringen titta på en annan kanal, trots att hon har tv i sitt sovrum. Om de ens får tillgång till vardagsrummet. Det händer att Kärringen låser in sig med gubbe-och-flaska. Morgnarna efter är hon dock på något godare humör ...

Snygging och tönt
Studierna då? Jo, de inleds med ett diagnostiskt prov, för att kartlägga elevernas förkunskaper. Ladyn hamnar, med sina så gott som alla rätt, i "Skogruppen". (Ja, något ska ju grupperna heta?!) Och okej, hon är inte här för att lära sig engelska. Egentligen.

Lärarna är två svenska män, 25+, varav den ene en snygging och den andre en tönt. Det finns också en infödd engelsklärare, nämligen vackra Tracey, vars gunst de bägge andra genast hamnar i strid om.

Bruna påsar
Så fylls dagarna av lektioner och "excursions". Vid de sistnämnda tillfällena börjar det dyka upp bruna påsar i Hastings papperskorgar. Det är Ladyns och bästisens matsäckar, bestående av pickles, torrt bröd och något odrickbart. I kurskamraternas påsar däremot, trängs allehanda godsaker i form av smörgåsar och chips. Kurskamraterna, som bor i "riktiga" värdfamiljer, med vänliga mammor och pappor, tvätt- och strykservice och annat som man inte vill veta.

Byta familj? Nej, tyvärr, det är för sent. Man skulle ha sagt till direkt, alltså innan Kärringen kom från Spanien. Kanske har företaget mera koll på värdfamiljerna 2008? Av dagens löften att döma, får vi hoppas det.

Grottdisco och Bond
Blir det nu en totalt misslyckad resa? Nej, knappast. Det gäller bara att hålla sig "hemifrån" så mycket som möjligt. Och det saknas knappast sysselsättning. Här följer ett axplock:

* Godisinköp en masse, särskilt baconchips och choklad.

* Sminkinköp en masse. (England år 1981 var billigt, för en turistande svensk!)

* Londonresa med "Bond-nästan -premiär" (en dag efter):





* Besök på Lillywhites med inköp av ... åhhhh! ... Lyle & Scott-tröjor! Den ultimata drömmen för en tonårstjej vid denna tid. Bärs med fördel till Levis-jeans och seglarskor.

* Frossande i det kommande kungliga bröllopet, som inte kan undgå någon.

* Hemliga pubrundor och besök på grottdisco, med sjävförvållad pina dagen efter.
(Tyvärr sammanfallande med biobesöket.)

* Oförglömliga musikupplevelser med Duran Duran, Jacksson Five och The Specials.

* Oräkneliga skrattattacker på rummet, åt Kärringen och kurskamraterna.

Kontentan: minnen för livet.

The Final Test
Vid kursens slut genomförs ännu ett diagnostiskt prov. Har nu de små liven förbättrat sin engelska? Ja, se där! Säkert alla, utom Ladyn som ligger på status quo. Men, betänk, still on top.

Ut till flygplatsen, och Kärringen ser sig tvungen att – som de andra "familjerna" – be om ett vykort, "Just to be sure that you made it".

Hemma blir Ladyn tyckt-synd-om. Vädret hade ju varit så dåligt! Så någon månad senare sitter hon på ett plan med sin moder, på väg till Rhodos. Men det är en annan historia.

Kärringen väntar fortfarande på vykortet. Dock troligen på andra sidan. Eller där nere ...

20 kommentarer:

Mrs W sa...

a men är det sant?? vilket skit! torrkärring :-)

Isabelle sa...

Åh vilken nostalgi. Tre år efter dig åkte jag på sråkresa till Eastbourne, upplägget väldigt lika ditt fast vi fick en kanonfamilj att bo hos. Men annars tror jag det liksom hörde till på den tiden att ha otur med värdfamiljen.

Nu blev jag sugen på att göra ett eget språkreseinlägg (fast jag skrev ju nyss om en liten detalj).
Kan vi inte få se bilder på Ladyn a la 80-tal? :D

Mrs W sa...

Hej Lady!! Absolut blir bara smickrad av att du vill länka till mig :-) tack för dina inlägg de är innehållsrika och roliga att läsa

Lady Stalker sa...

Mrs W: Tack! Det senaste inlägget blev dock lite väl långt ... Vet inte hur det gick till. ;-)

Nu var det länkat och klart till dig. Gillar din blogg också – den är verkligen inspirerande.

Katarina sa...

Ha ha - vilket roligt inlägg. Jag åkte aldrig på någon språkresa och nu är jag glad för det. :-)

Det Mörka Hotet sa...

Oj, så himla bra skrivet! Jag var helt inne på din/er språkresa och tycker du verkar ha fångat stämningen synnerligen väl.

...och den där surtanten lär nog leva många år till - de brukar göra det...tråkigt nog!

Kram och TACK för en underbar läsning!

Lady Stalker sa...

Isabelle: Åh, jag vill absolut läsa ett språkreseinlägg av dig! Pleeaase! Vilken tur för dig att du hamnade hos en bra familj. Tyvärr, inga Lady-bilder. Jag tänker fortsätta fega med min anonymitet. ;-) Kramar!

Katarina: Välkommen hit! Kul att du gillade inlägget. Jag skulle gärna göra om resan bara för vi hade så kul, bortsett från Kärringen ...

Det Mörka Hotet: Åh, beröm för skrivandet. Jag blir alldeles salig av lycka! Skriva är det bästa jag vet, så inget kan glädja mig mer. Haha, surtanten kanske still är alive, det har du rätt i. Men då borde hon nog vara ... 90 eller 95 år? Kram!

Pseudonaja sa...

Tack för rolig läsning! Lurigt det där med värdfamiljer. Jag borde nog skriva om när jag var på "språkresa".

Howdy Sailor sa...

Vilken härlig kulturkrock, som man nog måste vara 16 för att klara av. För mig blev det ju USA istället, och lite längre tid, och där var jag så förberedd på en kulturkrock att jag nästan blev besviken när det mesta var ganska normalt.

Lady Stalker sa...

Pseudonaja: Varsågod! Och tack till dig för tipset. Jaaaa, skriv om när du var på språkresa!

Howdy Sailor: Ja, som sextonåring klarar man det mesta. Jag vill gärna höra ALLT om din första USA-vistelse!!!

Vero sa...

Hahaha... underbart att läsa.

Jag ville också iväg på språkresa den tiden... Men det blidde ingen.

Vilken historia. Önskar dig en fin dag!

Lady Stalker sa...

Vero: Kul att du gillade inlägget. Ja, som sagt, så mycket engelska lärde man sig inte. Däremot en hel del i "livets skola". Ha en bra dag, du med!

Anonym sa...

Å en sånt härligt (tja, delar av det i alla fall) minne! Jag har aldrig varit på språkresa, var nog för feg för det. Nu blev jag sugen på London, tänk julshopping & scones...

Lady Stalker sa...

Soffy: Ja, London! Det är ju en helt underbar stad, både när det gäller atmosfären (ja, inte själva luften då ;-)) och shoppingen. Tyvärr inte så billigt som på 80-talet ...

En förutsättning för att jag skulle våga åka på språkresan var förstås att jag hade bästisen med mig. Tillsammans klarar man allt.

Hanneles jul sa...

Jag som älskar allt engelskt, även maten :)

Ullah sa...

Jag har aldrig varit på språkresa, men var i England 1981 jag också! Var 17 år och tågluffade (Britrail) med min bästis. Fattar inte att vi fick för våra föräldrar. Några nätter tillbringades i en killes bil utanför en kyrkogård (själv sov han hos en kompis), några hemma hos hans sura mamma som tyckte att Thatcher var mesig, några på vandrarhem och WMCA, och en natt sov vi på några soffor i universitets uppehållsrum i York insläppta av en trött (och snäll) vaktmästare mitt i natten, när vi hade tagit fel tåg och kommit fram så sent att vi inte hittade någon annanstans att sova.

Lady Stalker sa...

Hanneles jul: Ja, England är så mysigt. Jag har ju återvänt efter språkresan. Åkte en gång runt i Storbritannien på bilsemester i ett par veckor. Vädret var underbart hela tiden, vi bodde på mysiga B&B och maten var toppengod!
(Så hade vi bra guideböcker också.)

Ullah: Oj! Vilket äventyr. Det borde du blogga om ... Nej, jag förstår inte heller era föräldrar som släppte iväg er! ;-)

Lisas torp sa...

Härlig beskrivning av din språkresa och ni verkar ju haft lite...hm otur då med "kärringen" och hennes inställning - undrar varför hon överhuvudtaget nappade på att ta emot ungdomar...!!!

Rolig och underhållande läsning var det i alla fall!

Ha en riktigt skön helg nu, och gläds åt att du nu är vuxen och bestämmer själv din matsäck m.m.:)!
Kram
Lisa

Lady Stalker sa...

Lisas torp: Jag blir jätteglad att du gillade läsningen.

Varför Kärringen tog emot ungdomar? Tja, antagtligen för pengarna. Någon annan förklaring kan jag inte hitta. Men så bra betalt kan det väl inte ha varit?

Du har rätt, haha, nu får man verkligen vara tacksam att man kan bestämma sin matsäck själv! :-)

Ha en skön helg! Varma kramar från mig!

Lallis - liv och leverne sa...

Ååh,vad kul att läsa, vännen:)
Precis lika kul och intressant som vanligt alltså:) Kram Lallis