10 december 2008

Att blogga eller inte blogga ...


Ett annat dilemma. (Bild lånad från The List.)

... det är frågan!

Det här med bloggandet – det kan man skriva en avhandling om.

Bloggandet är

* roligt
* givande
* utvecklande
* vänskapsalstrande.

Men också ... beroendeframkallande och tidskrävande. Man vill ge svar på kommentarer, surfa runt till allas bloggar, kommentera där, se svaren på kommentarerna ... Hur roligt som helst, men tiden rinner.

Ladyn har varit i valet och kvalet förr. Hon har till och med sagt farväl.

Men så gick det bara en sommar innan hon trillade dit igen, denna gång på grund av en fantastisk resa. Vilket senare ledde till nypremiär för Lady Stalker.

Lady Stalker = Jordens mesta velpotta? Hon har fått underbara kommentarer, uppmuntrande tillrop om välskrivna, läsvärda inlägg – och vänner för livet.

Men det är som sagt tiden. Tiden som inte räcker till. Ladyn har ett ganska nystartat företag, ett företag som borde få lite fler av de där dyrbara minutrarna. Helt enkelt för att överleva och växa. Så att Ladyn i en skimrande framtid kan luta sig tillbaka, nöjesskriva så mycket hon vill och gärna hinna med fler vänträffar än vad som i dag är möjligt.

Dessutom finns tre små pojkar, Det Stora Huset och en make (inte i prioritetsordning ;-)).

Så nu gäller det: Att blogga eller inte blogga – det är frågan!
Ska Ladyn nu lägga ner en gång för alla? Ta en paus på obestämd tid? Eller skriva ännu färre inlägg? Att hinna runt till alla vänner är tyvärr inte heller möjligt, så finns vännerna kvar?

Hon återkommer efter överläggning.

19 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Jag känner till det där fenomenet efter ett antal år i bloggeriets klor;)
Ja, jag hade en annan innan.
Visst är det ups and downs.
Och visst är det funderingar och fnurlerier.
Men..
Om man följer med i det man känner just då. Just nu.
Och gör så.
Och när man känner på annat sätt, ja då gör man så istället.

Och inte låter skuldkänslor om att "man måste" saker.

Det är nog då det blir som roligast. Tror jag.
Även med bloggandet:P

Du frågade igår hur jag hinner producera inlägg.
Vet du, jag skriver ju "som jobb" och jag har för vana att alltid ha med mig papper och penna. Eller anteckningarna på mobilen.
För ibland händer ngt eller så får man en idé på KOnsum..*s*
Då skriver jag upp det.
Och det kan jag sedan använda till bloggerier eller annat.

Och så har jag alltid en del färdigskrivet.
Så det ÄR inte speciellt mycket tid som jag lägger ner. Egentligen.
Sedan har jag en racerhjärna med tusen tankar. Så är det bara.
Och de måste ner på pränt för att inte skallen ska bubbla över.
haa.

DU.
KRAAAAAAM! En stor och varm

Lallis - liv och leverne sa...

Hm. . ja.
Att jag skriver "som jobb" är tämligen nytt i och för sig.
(innan var jag halvtidssjukskriven och jobbade hemifrån ändå mestadels i ett halvår)
Gjorde en väldigt knasig sak och tog tjänstledigt.. för att skriva;)
Men är man wild and crazy så är man.
Kram igen.

Isabelle sa...

Nu ska jag mäjka ditt majnd up ;)
(För tänk vad lätt det är att ge andra svar på tal mot för sig själv :D)

Följande svar ges:
1, Blogga. Men bara när DU känner för det, inga krav.
2, Nja. Ta jullov, till att börja med.
3, Ja. Se svar 1.
4, Ja. En riktig vän kräver inget.

Så. Det var väl enkla beslut? *asg*

Lady Stalker sa...

Lallis och Isabelle: Tack för era kloka ord! Man behöver andra "ögon" för att se klart på saker och ting.

Det som tar den mesta tiden är egentligen att gå "bloggrundan". Det gör jag så gärna, men att kommentera tar tid. Och mina egna inlägg kräver också tid.

Jag tar till mig era tankar och återkommer som sagt.

Ni är bäst! Kramar i massor!

Och, du , Lallis: Jag skulle gärna vilja mejla dig. Okej? Vill gärna höra mer om ditt skrivande ...

Lallis - liv och leverne sa...

Och VIPS så svarar jag på stört;)
Min mailadress är: lailanolvi@hotmail.com.
Kram?
Jajamensan

Eddan sa...

Det vore ju himla synd om du slutade blogga helt tycker jag. Något litet livstecken då och då skulle sitta fint om inte annat. Jag gillar att läsa din blogg serru!
Det där med tid känner jag igen. Mitt största "problem" är att jag har samlarmani på bloggar - kan inte sluta att lägga till blogg efter blogg på bloggkoll. Var borta i helgen och vips så hade jag nästan 1000 olästa inlägg. Gulp, då gäller det att sålla agnarna från vetet el hur det nu är man säger och bara plocka ut guldkornen (mkt sädessnack där ett tag ;-)).
Följ ditt hjärta och gör det som är bäst för dig!
Kram från Anette

em sa...

Jag skulle sakna dig om du försvann från bloggvärlden!
Men visst förstår jag dig - man förlorar sig lätt i bloggosfären när man vandrar från en blogg till en annan. Jag håller med de som redan kommenterat - skriv i mån av tid och försök att förtränga det dåliga samvetet.
Riktiga vänner finns alltid kvar.
Margaretha

Comvidare sa...

Dina funderingar fick mig danssugen. Inte för att jag vill dansa på din grav eller så, men låten. Låten! Det är riktigt bra musik att bugga till. Benen spritter av sig själva!

*ser mig omkring på kontoret efter danspartner. Ska jag skrämma slag på "S" 20 år eller "A" 19 år?*

Katarina sa...

Jag hoppas du inte lägger ner, och kan leva med att dina inlägg skulle komma mer sällan - de är värda att vänta på!

Anna Stilla sa...

Men vaddå nu?

Som sagt, bloggandet är beroendeframkallande och det gäller även läsning av andras bloggar. Så du gör en come back, sätter oss försvarslösa läsare i ett starkt beronde och sedan tänker du dra? Hur ska vi tackla våra absinensbesvär vad?

Ja, ja, men tänk inte på oss, nej...

Kram
Anna


PS. Som ordets drottning vet du säkert att det skrivna ordet kan man tolka som man vill. Så jag hoppas att du tolkar mina rader på rätt sätt. Alltså: "jag gillar din blogg och kommer att sakna den"

Vero sa...

Ja beroende framkallande definitivt. Och man träffar på en massa trevliga människor, så lägga ner? Nej, strunta i det! =)

Titta in till mig. Du har något att hämta.

Ha en fin kväll!

paljettenq sa...

Det verkar finnas mycket måsten som tål att raderas... det blir så mycket roligare då:)
Jag har också downperioder då jag inte vill eller kommer ihåg att skriva inlägg. Även att trilla in hos bloggvännerna kan bli en belastning om det blir ett krav.
Näää, jag tycker vi alla ska slappna av lite...
Bloggandet är en "hobby" så den ska alltid förknippas med lust.
Ta en paus om du behöver det och kom tillbaka när det kliar i fingrarna! Men säg inte farväl. Bloggvärlden orkar vänta på dig :)

Det Mörka Hotet sa...

Om Gamle Svartens röst betyder något i sammanhanget så skulle han nog påstå att dina ord, formuleringar och tankar är alltför givande och intresseväckande för att du inte skall dela med dig av dem - även via din eminenta blogg!

Annars tror jag att de flesta av oss bloggare känner igen sig i det du skriver - i det här ambivalenta tillståndet det nu är att vara mångsysslande människa - men då har jag ett synnerligen bra tips som fungerar för mig när jag får dåligt samvete: drick kopiösa mängder starkglögg!

Lady Stalker sa...

Lallis: Tack för mejladressen! Åh, vad kul. Jag mejlar dig så fort det lugnat sig här. Sjuka barn igen ... Kram!

Eddan: Varmt tack för din fina kommentar! Jag blir så glad. Jag känner igen det där med att lägga till fler och fler ... Kram!

Em: Åh, tack, även du gör mig så glad! Jag ska försöka förtränga det dåliga samvetet. Kram!

Comvidare: Haha, ja den låten håller än! Fick du upp nån stackare på dans-/kontorsgolvet?
;-)

Katarina: Tack, tack – dina ord värmer. Mera sällan låter som en bra kompromiss!

Anna Stilla: Vännen! Läser dina ord med ett skratt och blir så in i själen glad ... Min blogg: beroendeframkallande? Hm ... det blir nog en kompromiss och inte nedläggning. Och "ordens drottning"! Du vet hur du ska knipa mitt hjärta ... Kramar!

Vero: Åh, tack, tack ... Ännu en som gör mig så glad! Utmärkelse dessutom! *Rodnar*. Ska uppmärksamma det snart ... Tack igen!

PaljettenQ: Så kloka ord. Också dina ord gör mig så innerligt glad. Jag tar till mig allt ...

Det Mörka Hotet: Som vanligt är du både klok och rolig! Och jag blir så glad för ditt fina omdöme om min blogg. Men det är just det som gör mig så pressad ibland: Att jag undrar, hur 17 ska jag kunna producera ännu ett inlägg som är tänkvärt, roligt eller liknande?
Glöggtipset lät bra. Kan det funka med vitt vin också, månntro? Kram!

Raggoparden sa...

Man kan ju snålbogga emellanåt? Alltså reprisera? Eller tipsa? kolla cynism.se
han när expert på snålbloggande (och DÄR fick du ett snålbloggsexempel ;)

Pseudonaja sa...

Hej där!
Jag skulle sakna dig om du lade av. Å andra sidan får/ska man inte göra våld på sig själv och de i ens närhet.
Kanske en lång paus utan bloggande?
Kanske en liten paus för att fundera alternativt få nya krafter?
Kanske veckovisa uppdateringar för en tid?
Du finner säkert på råd!

*kram*

Howdy Sailor sa...

Jag märker att bloggandet tar tid men också att det inspirerar mig i mitt arbete. Det beror kanske på vad man gör, men jobbar inte du också med ord?

Ett bra och tänkvärt inlägg som vanligt. Ha nu en riktigt skön helg!

Kotte sa...

Kommer sakna dina ord om du lägger ner helt. Skriv endast när du känner för det, när det finns något som bara måste ut på bloggen, när den känslan infinner sig. Det räker så.
Jullov låter som en bra idé.

Lady Stalker sa...

Raggoparden: Tack! Nu har jag tagit dig på orden ...

Pseudonaja: Tack för kloka råd! Jag har nu hittat en kompromiss. Se ovan. Kram!

Howdy Sailor: Japp, jag jobbar med ord. Vi har mycket gemensamt du och jag! :-) Roligt att du gillar mina funderingar. Kram!

Kotte: Tack, snälla du! Jag blir så glad. Det blir lite snålbloggande ett tag.