Ny blogg om 80-talet!

Ladyn har sovit länge. I alla fall i den privata bloggvärlden. Men nu har hon vaknat till liv.

Gillade du Lady Stalker-bloggen? Då ska du surfa vidare till Ladyns,
a k a Miss 80's, nya blogg:

Bloggen hittar du här.

Välkommen!

Ave atque vale!

Nu stänger Lady Stalker kommentatorsfältet.

Eventuella headhunters eller chefredaktörer som är på jakt efter en krönikör, ombeds kontakta Ladyn via e-post.

Non omnia possumus omnes. Ave atque vale!

Time to Say ...

Ladyn har gjort det förr. Flera gånger till och med. Men alltid funderat, ångrat sig, återuppstått och blivit fast.

För bloggvärlden är underbar. Den genererar eftertanke, stöd, uppmuntran och vänskap. Men tar tid och kraft. Och är precis som vin – beroendeframkallande.

Ladyn måste sätta stopp nu. Måste fokusera, på annat i livet. Alla klarar inte vin i lagom doser, och Ladyn inte bloggande i lagom doser ... Tyvärr.

Nog med förklaringar.

Och angående återuppståndelse: Ni som känner Ladyn vet. Never say never again. Låt oss till att börja med kalla det en längre paus. Och då från bloggvärlden över huvud taget. Så måste det bli.

Ladyn säger inte farväl. Men – bye for now.

Kram allihopa!

Pinsam tystnad

Alla samtalsämnen är borta. Man har noll gemensamt med personen intill. Tiden släpar sig fram som sniglar i knäck. En ny kulinarisk upplevelse? Nej, det här är ju ingen matblogg. (Även om det kan verka så ibland.)

Det handlar om pinsam tystnad. Kanske inte helt obekant?

Innan Ladyn och hennes gamla högstadiebästis blev just bästisar, var de med om det. Något de i dag skrattar åt. Särskilt med tanke på vänskapens utveckling, som resulterade i timslånga samtal, såväl per telefon som över varsitt cykelstyre i en vägkorsning.

Tystnad är ingalunda alltid pinsam. I tryggt sällskap kan man vila i den, njuta av den ordlösa gemenskapen. Men om så inte är fallet: Hur bryter man den?

Ladyns pappa brukar säga att man alltid kan hitta ett samtalsämne. Man ska till och med kunna diskutera tekoppen framför sig, om så krävs. Andra förslag på ämnen är ju de klassiska svenska (?) som Fredrik Lindström tog upp i Världens modernaste land: antalet kvadratmeter i bostaden, yrken och ålder ...

Vi stackars siffer- och jobbfixerade människor. Det där med kvadratmeter är ju viktigt! Man måste ju veta om man gjort en bra eller dålig affär, som fick si eller så för en halv kvadratmeter mer eller mindre.

Själv sitter Ladyn på ett mycket stort antal kvadratmeter, och det leder ju till många intressanta samtalsämnen: till exempel hur man utför städning av dem, hur man fyller dem, vad man betalade för dem och var de befinner sig. Just det där med städningen intresserar många: "Städar du allting själv?". Ja, självklart! Ladyns bibel är ju Ida Malmströms "Hushållets rationalisering"!

Nej, skämt åsido. Ladyn kan nog lugnt luta sig mot det faktum att hon inte är någon vidare tystlåten person och har fått alltmer mod genom åren. Pinsam tystnad: No way.

Hur är det med er andra? Har ni några teorier om tekoppen* framför er?

*) Kaffedrickare får också svara. Medan ni funderar: "Enjoy the Silence" med Depeche Mode!

Nothing lasts forever

När vi ändå är inne på åldrar ...

Lady Stalker satt på tåget och åhörde följande konversation:

Tonårstjej (cirka 16?): "Och så stötte han på mig! Fy va äckligt alltså!"

Killkompis (samma ålder): "Vadårå?"

Tjejen: "Men han är ju 40 ju, eller i alla fall 30! En gubbe. Och så har han barn. Fy va äckligt!"

Killen: "Ja, men det är ju bara dubbelt så gammalt. Hasse och Linda, dom skiljer det tjugo år mellan ju."

Tjejen: (Slåss med tidning.) "Det är inte ens kul ju! Kolla vad han sms:ar, att jag är vacker! Åh fy vad äckligt. Han är ju 40 ju, eller jag menar 30."

Killen: "Ja, de gamla måste väl också få kärlek."

Tjejen: (Slåss mera med tidningen.) "Han får kärlek av sina barn ju!"

Och där sitter Ladyn och tjuvlyssnar. En 40-plussig tjej som tycker att killar på 40 är ungdomliga – och 30, det är ju rena lammköttet! Och Ladyn har barn, vilket inte är det minsta äckligt.

Fast, när man rådbråkar de innersta minnesarkiven, så nog minns man: Att man själv varit en sådan där gapig tonårstjej. Att man själv tyckte att de som var 20 ... de var gubbar!

Hur gick det här till?

Saker jag önskar att jag vetat när jag var 25

Om man kunde resa i tiden, om man kunde träffa sig själv som 25-åring ... Vad skulle man berätta? Ge för råd?

Det finns en artikelserie med ovannämnda rubrik i en så kallad damtidning. Att de kommer att kalla Ladyn för intervju, ligger inte helt nära till hands, så hon tar saken i egna händer, precis som After Dark. ;-)

Vi låter Ladyn själv berätta!

Livet varar inte för evigt
När jag var 25 hade jag inte så mycket framtidsplaner. Livet bara rullade på. Barn? Nja, i ett annat liv kanske. Drömvilla med tjusig inredning? Äh, en liten lägenhet med rosa soffa och ljusblå fjädrar i vas duger väl bra. Satsa på träning och hälsa? Hallå, jag hörde inte. Var är chipspåsen och vinet? Mer grädde i såsen, för tusan!

Jorden går inte under om man ryter till
När jag var 25 var jag på en anställningsintervju där arbetsgivaren kom en halvtimme för sent (!). Lokalen han bokat visade sig vara upptagen, så vi fick byta. Två gånger. Han bad inte om ursäkt, han var spydig och fräck. Jag tog tillbaka min jobbansökan men svarade fegt på hans fråga varför: "Nej, det kändes inte rätt". Jag skulle ha svarat: "Därför att jag aldrig skulle kunna jobba med en så arrogant och nonchalant skitstövel." Punkt.

Gör det eller släpp det
Visst, en del drömmar fanns där när jag var 25. Men varför bara prata om dem? Gör det eller släpp det! I dag går jag mina promenader i ur och skur. Jag lyfter skrot på gymmet för det får mig att må bra, och jag stjäl varje liten stund för att ladda batterierna. Livet pågår nu.

Att sova till klockan åtta är sovmorgon
Kära 25-åring: Att sova till åtta är sovmorgon. Att sova till tolv på dagen existerar inte i din framtid. Även som 40-plussare kommer du att väckas av livliga telningar i gryningen, helg som vardag.

Rå fisk är jättegott
Fisk är inte bara djupfrysta panerade pinnar. I 25-årsåldern blev jag bjuden på min första sushi och mådde illa i flera år efteråt ... Föga anade jag att denna rätt i framtiden skulle bli – ett begär!

Man klarar sig utan MTV
När MTV var nytt hängde jag vid tv:n som en fluga i en godispåse. VHS-högen växte sig kämpahög med musikvideos (ja, detta utspelade sig på den tiden, då Språkrådet fortfarande inte beslutat om pluraländelsen "video-r"). Youtube? Internet? Dra den om Rödluvan också.

Kaffe är också gott
Kaffe intogs som ett nödvändigt ont i mitt 25-åriga liv. Det var koffeinet jag ville åt, och som student ersatte jag det ibland med dylika tabletter ... Kanske skulle någon berättat för mig om den fluffiga caffelatte som hägrade i framtiden?

Fyrtio är inte gammalt
Som 25-åring såg man 35-åringar som lastgamla. Vid 40 var gravens rand nära ... Om någon i dag andas 30-årskris, så slår jag ihjäl vederbörande.

Och nu lyfter jag min 40-plussiga rumpa från skrivbordsstolen för att inmundiga en fluffig caffelatte.

Mitt liv varar inte för evigt, jag har rutit till, gjort det i stället för släppt det, sovit till halv nio (mer än sovmorgon!), skippat MTV och druckit kaffe. Och jag är inte gammal.

Det enda jag saknar är sushi. Det finns (ännu) inte i Den Lilla Staden – men what the heck! Tomorrow is another day!

Vi lever, vi förändras: Vi är human!



Om någon kände igen detta inlägg, så: Ja, Ladyn snålbloggar lite (från 2007). Men det får man, när man inte längre är 25. :-)

Paradrätt från 80-talet

Detta är ingen matblogg. Men en "gott-och-blandat-blogg", så då passar det väl med ett smaskigt recept också?

Låt oss först träda in på Memory Lane, dit Ladyn allt som oftast återvänder.

Att laga mat på 80-talet var inte svårt: i med vispgrädde bara, så ordnade det sig! Recept med fyra till sex deciliter av nämnda ingrediens var inte ovanligt! Och så smöööör förstås, inget konstgjort margarin med Omega-3-extraplus-nyttiga fetter där inte.

Ladyns paradrätt – alla kategorier – detta decennium var "Pasta med bacon och valnötter". Helt förföriskt gott med saftighet, sälta och smakgiftermål.

Receptet var skapat av ingen mindre än Tore Wretmans dotter, Anne-Sofie Englund. Med gigantiska glasögon som täckte halva ansiktet, poserade hon i Damernas Världs receptbilaga 1987. Hennes rätt var lite udda, för den innehöll (kors i taket) ingen vispgrädde! Nåja, möjligen kunde man ha det som tillbehör, men det har Ladyn aldrig haft.

Varsågoda, här kommer receptet!

-------------------------------------------------------------------------------------

Pasta med bacon och valnötter
pasta (spiralmakaroner)
230 g bacon
1 1/2 dl valnötter
1 msk olivolja
4 msk osaltat smör
1 liten aubergine (äggplanta står det i receptet, men ni fattar?)
2 röda paprikor
1 squash eller 2 små
salt, peppar
färsk riven ost, typ parmesan

Koka pastan al dente cirka 12 minuter. Spola den i kallt vatten. Skär baconet i 2 centimeter stora bitar och stek dem knaprigt. Ta upp baconet och låt det rinna av på ett papper. Lämna kvar fettet i pannan, lägg i nötterna och rosta dem i pannan tills de blir mörkt bruna. Ta bort pannan från värmen.

I en annan panna hettas oljan upp tillsammans med smöret. Paprikan skärs i tjocka strimlor, aubergine och squash i skivor. De steks individuellt i smöret, cirka 5 minuter var. Lägg grönsakerna i pannan med valnötterna och hetta upp. Lägg i pastan, salta och peppra.

Servera genast tillsammans med massor med riven ost eller en ostsås gjord på reducerad tjock grädde och parmesan, salt och svartpeppar.

Vintips (från 1987!): Chianti Rosso 34 :- eller Barbera d'Alba 52 :-.
-------------------------------------------------------------------------------------

Nu rinner snålvattnet på er, eller hur? Så fram med pannorna och sätt i gång. Men gör inte samma misstag som en väninna till Ladyn.

"Det var så mycket squash bara ..."
"Mycket?"
"Ja, squash och äggplanta. Det är väl samma sak ...?"

Nope. Squash är detsamma som zucchini. Äggplanta är detsamma som aubergine. Och det går inte lika bra med selleri!

Vi avslutar med en riktigt smörig låt från just 1987 ... Kevin, släng dig i väggen!