15 januari 2009

Pinsam tystnad



Alla samtalsämnen är borta. Man har noll gemensamt med personen intill. Tiden släpar sig fram som sniglar i knäck. En ny kulinarisk upplevelse? Nej, det här är ju ingen matblogg. (Även om det kan verka så ibland.)

Det handlar om pinsam tystnad. Kanske inte helt obekant?

Innan Ladyn och hennes gamla högstadiebästis blev just bästisar, var de med om det. Något de i dag skrattar åt. Särskilt med tanke på vänskapens utveckling, som resulterade i timslånga samtal, såväl per telefon som över varsitt cykelstyre i en vägkorsning.

Tystnad är ingalunda alltid pinsam. I tryggt sällskap kan man vila i den, njuta av den ordlösa gemenskapen. Men om så inte är fallet: Hur bryter man den?

Ladyns pappa brukar säga att man alltid kan hitta ett samtalsämne. Man ska till och med kunna diskutera tekoppen framför sig, om så krävs. Andra förslag på ämnen är ju de klassiska svenska (?) som Fredrik Lindström tog upp i Världens modernaste land: antalet kvadratmeter i bostaden, yrken och ålder ...

Vi stackars siffer- och jobbfixerade människor. Det där med kvadratmeter är ju viktigt! Man måste ju veta om man gjort en bra eller dålig affär, som fick si eller så för en halv kvadratmeter mer eller mindre.

Själv sitter Ladyn på ett mycket stort antal kvadratmeter, och det leder ju till många intressanta samtalsämnen: till exempel hur man utför städning av dem, hur man fyller dem, vad man betalade för dem och var de befinner sig. Just det där med städningen intresserar många: "Städar du allting själv?". Ja, självklart! Ladyns bibel är ju Ida Malmströms "Hushållets rationalisering"!

Nej, skämt åsido. Ladyn kan nog lugnt luta sig mot det faktum att hon inte är någon vidare tystlåten person och har fått alltmer mod genom åren. Pinsam tystnad: No way.

Hur är det med er andra? Har ni några teorier om tekoppen* framför er?

*) Kaffedrickare får också svara. Medan ni funderar: "Enjoy the Silence" med Depeche Mode!

11 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Jag är långt ifrån tyst. Babblar för det mesta på lite för mycket.
Och älskar att prata med människor.
MEN; det har hänt(även om det inte är många gånger) under åren att man har träffat någon där det bara tar stopp!
Och man vet inte varför.. det beror inte på att man tycker sämre om den personen. Man hittar inget att säga bara.
Som tur är , händer det sällan.
*s*
Tystnad i sig är ju också härligt. Och med de som man känner sig riktigt trygg med, kan man ju vara tyst utan att känna att man måste prata.
Det är också en härlighet:)

Kram Lallis

Lady Stalker sa...

Lallis: Då är vi väldigt lika du och jag! Jag tänker på precis samma sätt kring tystnad. Och har samma erfarenheter ...

Kram!

Pseudonaja sa...

Det värsta är när någon kommer med något så där riktigt krystat som "Jaha, nu har vi våren här."

Då är det bättre att vara tyst.

paljettenq sa...

Jag har en kompis som är den tystaste person jag känner. Han kunde ringa utan att säga annat än hej lite tyst i luren... men nu har han blivit lite "bättre" . Men det som är grejen med honom är att han verkligen hatar kallprat och vill bara prata om det som är genuint intressant för honom eller den han ska prata med. Så det är ingen idé att bara pladdra på med honom.
Det är lite av en tankeställare tycker jag som har lätt att bara mala på utan mål och mening :)

Comvidare sa...

Även om jag befunnit mig i ett sällskap av 20 personer så har jag känt ansvaret att hålla samtalet igång. Nu är jag lite äldre. Nu kan jag medvetet vänta ut nån annan. Och jag kan till och med känna en elak tillfredsställelse över någon som kämpar med nåt att säga. Moahaha! Själv får jag aldrig slut på ord för det finns ju alltid tekoppen att prata om, eller hur?

Eddan sa...

Vad gör folk i andra länder när det blir pinsamt tyst? För nog är det väl bara svenskarna som ältar vädret framåt och bakåt i tid och otid?!

Det absolut värsta jag vet är när folk ringer upp mig och så säger de: Hej! Hej säger jag och sedan tror man i princip att de har somnat för det blir knäpptyst i luren. Men varför ringer de egentligen? Om de ringer upp mig förväntar jag att de ska framföra sitt ärende eller åtminstone ta initiativet till att samtalet ska fortsätta efter inledande hejande.
Eller ringde bara för att säga att de inte ville något särskilt??

Må så gott!

Kram från Anette (som inte kommer på något mer att säga nu ;-))

em sa...

Tekoppen har jag aldrig behövt ta till - men jag hör till dem som inte störs av tystanden. Jag väntar - men visst finns det extrema tystnader, vi hade en gäst som kom och slog sig ned och inte sa' ett ord. Framåt midnatt frågade vi om hon ville ligga över - nej, det ville hon inte så fortsatte hon att vara tyst ett par timmar till innan hon for sin väg. Det var lite jobbigt....
Margaretha

Anna Stilla sa...

Eddan undrade om det är typiskt svenskt att prata vädret när man inte vet vad man ska prata om. Som representat av en helt annan nation kan jag säga att det pratas vädret även i andra länder.

Men ännu roligare är det att börja samtalet med att "fanken, priserna har igen stigit upp", till exempel. Att klaga kollektivt på saker och ting är alltid välkommet.

Kram
Anna

Isabelle sa...

Här är sällan tyst. Har just bockat för pratkvarn i din undersökning :) Men jag tror att jag blivit liiite tystare med åren och det har nog med säkerhet att göra, man behöver faktiskt inte hålla låda jämt :D
Trevlig helg! Kram.

Vero sa...

Jag är inte ofta tyst, inte ens när jag sitter själv på jobbet. Jag pratar, sjunger eller nynnar för mig sjlv. Så är det hemma också.
Men visst är det skönt att omge sig med människor där man kan vara tyst utan att det blir jobbigt.

Önskar dig en fin helg!

Lady Stalker sa...

Pseudonaja: Haha, håller helt med!

PaljettenQ: Vilken utmaning! Då är det nog lättare att ses IRL så kan man ta naturliga pauser. Lite konstigt kanske i telefon ...

Comvidare: Du har du varit precis som jag! Men jag har också blivit bättre på att släppa det ansvaret.

Eddan: Haha, har råkat ut för detsamma! Eller värre: När båda är tysta och sen när man börjar prata är det alltid i mun på varandra.
Kram!

Em: Kan inte låta bli att le åt din historia. Hade onekligen känts obekvämt ...

Anna Stilla: Intressant att höra att det förekommer väderprat lite varstans. Och du har så rätt: Klagomål, särskilt tågstopp och andra "katastrofer" kan få de flesta obekanta involverade i plötsliga samtal. Kram!

Isabelle: Haha, känner igen mig helt! Kramar!

Vero: Hihi, du är för härlig. Ha det bra själv!