Jag vet. Jag kan inte glömma Las Vegas. Men jag måste ... Och förlåt att jag tjatar. Men helgens torpvistelse var en kontrast till ökenstaden som heter duga.
Strippen: En gropig grusväg utan trottoarer.
Miljö: Mest tall- och granskogsbebyggelse.
Antal hotell: Ett. Rött trähus på 64 kvadratmeter (troligen jämförbart med en walk in closet på The Venetian).
Antal casinon: Noll. Dock förekomst av ett eller annat pokerparti mellan maken och Sjuåringen. Att notera: Vegasbilder på baksidan av kortleken.
Ökenlandskap: Noll. Dock ökentomma hagar, skogar och småvägar.
Vinst: Skogens guld i form av korgvis med kantareller.
Insats: Mygg- samt fästingbett.
Dresscode: Casual.
Mystisk huslighet
I denna avkrok smyger sig alltid en mystisk huslighet över ladyn. Hennes hjärna intas troligen av sedan länge avlidna husmödrars andar. Hon lagar ugnsbakade äpplen, gör egen vaniljsås (som bara
får sjuda, inte koka, på liten bänkspis) samt avancerad fiskgratäng med gratängsås (som bara får sjuda, inte koka, på liten bänkspis).
I gratängen: räkor samt skogens guld (se ovan).
Det är Off Strip. Men mysigt och gott. Och definitivt utan jetlag!
14 kommentarer:
Vilken underbar jämförelse! Och det är ju det som är så härligt med resor. Att få både och! Att det kan skifta så på några veckor, det är livskvalité det. Och din gratäng låter ju supergod :) Kram!
Isabelle: Tack! :-) Ja, både livet och denna jorden är knökfull med kontraster.
Gratängen VAR supergod. Till och med Sjuåringen som inte direkt jublar över fisk, sade efteråt "Mamma, lunchen i dag var jättegod. Den måste du laga igen ..."
Kram!
mysigt det låter ;) äppelkaka med hemlagat sås? JATACK;)
Kan man få be om receptet?
Fick bilden den var hur underbar som helst. Jag väljer hellre den platsen än Las Vegas ;).
Precis så där var jag också när vi hade vårt torp. Så fruktansvärt huslig. Trodde i min enfald att jag skulle bli likadan nu när jag bor så här hela tiden... Vissa saker har man liksom svårare att ta sig till, på heltid dessutom *asg*.
KRam
Monica: Ja, det var verkligen gott. Men ingen äppelkaka denna gång. Jag ugnsbakade äpplena i klyftor med kanel, socker och smör på. Kram!
Isabelle: Se kommentaren till Monica. Men jag har också en fantastiskt god äppeltosca jag brukar göra ... Den kan du få receptet på. Kram!
Lady Stalkers legendariska äppeltosca
6 medelstora äpplen
1 tsk kanel
50 gram smör
1 ½ dl havregryn
1 dl socker
1 msk vetemjöl
2 msk mjölk
Sätt ugnen på 225 grader. Skölj, klyfta och kärna ur äpplena. Skär dem i smala klyftor och lägg dem i en smord pajform. Strö över kanel. Blanda smör, havregryn, socker, mjöl och mjölk i en kastrull och koka upp under omrörning. Bred ut havgregrynssmeten över äpplena och grädda i mitten av ugnen cirka 15 minuter. Servera äppeltoscan varm, med lätt vispad grädde, vaniljsås eller glass.
Tips: Gör gärna dubbel sats av toscasmeten!
Dubbelörnen: Jag trivs nog lika bra på bägge platserna. Var hos en spåmadam en gång i tiden, som sade att jag var en typisk person som hade "en fot i staden" och "en fot på landet".
Angående huslighet: Håller med ... Här i Den Lilla Staden är den inte lika överhängande. Kram!
Kul att du är tillbaks, och att du antog min utmaning! Din äppeltosca låter mums!
Vår stuga är byggd 1850, men det är bara grunden som är kvar sen dess. Och nu är den murad. Nu slåss vi mot fuktskador & hästmyror...Men fint är det, och bättre kommer det bli!
Fast jag menade på gratängen, den som sjuåringen ville äta igen ;)
Din härliga äppeltosca har jag faktiskt bakat en gång och den var suverän.
Soffy: Välkommen hit! Och lycka till med stugan. Det är lite i taget som gäller, förstår jag. :-)
Vårt torp är från 1860-talet! Kanonmysigt!
Isabelle: Aha! Fiskgratängen! Sorry. Receptet står i Vår kokbok från 1978 (!), en bok som befinner sig i torpets bokhylla. Jag får alltså be om att få återkomma!
Kul att du gillade äppeltoscan.
Om inte annat så kan du ju ta med ALLA dina hantlar nästa gång.
Allvarligt talat; jag skulle nog bli spådd samma sak. Det är ju kontrasterna som gör att man uppskattar skillnaden.
Jag föredrar skogen framför Las vegas...men det visste du redan :)
Gula kantareller...vilken lyxlirare du är!
Kram
Mona: Inga hantlar på flyget! Då får man ju mindre shoppingutrymme ... ;-) Möjligen till torpet! :-)
Håller annars med: Kontraster behövs. Sommar i all ära, men 40 grader jämt skulle bli lite svettigt. Kram!
Clara: Men hörru, du har ju inte vaaaarit där! ;-) Ja, helgen kändes lyxig med all svampen i skogens skafferi! Kram!
Skicka en kommentar