En sann bohem lägger osten på hatthyllan. Det sade alltid min pappa när jag var liten. Frågan är då var hatten läggs. Kanske bland kantarellerna i frysen?
Nåväl, så illa är det inte. Bara nästan.
Ladyn har nämligen en exceptionell förmåga att förlägga tingestar såsom:
* handskar (företrädesvis dyra, i skinn)
* paraplyer (företrädesvis lånade)
* solglasögon (alla möjliga)
Denna förmåga är inte särskilt meriterande, men påfrestande. Jag tänkte ge er några exempel på handskscenarier:
1. Ladyn åker med kommunalt färdmedel (läs buss eller tunnelbana) och lägger handskarna i knäet. Färdmedlet stannar, ladyn reser sig och – voilà – handskarna åker i golvet. Resultat: Handskar borta.
2. Ladyn är på visit. Lägger handskarna (inte osten!) på hatthyllan, fikar, klär på sig allt utom handskar och går. Resultat: Handskar borta.
Kommentar: I detta scenario finns en möjlighet till handskräddning, då hon kan återvända till lokalen. Värre är det med offentliga miljöer som restauranger och caféer. För att inte tala om bagagehyllor på tåg.
Paraplyer försvinner oftast på liknande sätt, medan solglasögon får "ben" i provhytter eller på cafébord.
Två händelser Ladyn minns särskilt väl är dessa:
1. Ett paraply lånades av en kollega över lunchrasten. Väl medveten om sin förmåga, bedyrade Ladyn inför lånandet: "Jag ska inte tappa bort det, jag lovar"! Vem återvände efter nämnda lunch, utan paraply?
Kommentar: Till Ladyns försvar ska nämnas att denna händelse inträffade för cirkus åtta år sedan och därmed får anses preskriberad ...
2. Solglasögonen är som vanligt borta och Ladyn engagerar familjen i letandet. Till slut är det bara att sätta sig i bilen och åka utan dem. Ner med speglen ovanför sätet och kolla frisyren. Och – voilà – på huvudet ett par solglasögon!
Någon som känner igen sig?
11 kommentarer:
åå ja jag känner igen mig , absolutt!
undrar varför det blir så just med dessa saker!
Telefon i kylen, telefon i tvättmaskin (tackolov hann jag inte starta den)... Listan kan göras hur lång som helst spec om jag ber sonen skriva den *asg*
Monica: Antagligen kan vi "begåvade" bara hålla reda på ett visst antal saker. Min pappa hade ett råd förresten: "Räkna alltid antal kollin du har med dig." Haha, något att tänka på.
Dubbelörnen: Vem brås sonen då på? Mamma Örn eller Käre mannen?
Jag har tappat ett par glasögon i havet och ett par under en snöplog.
Howdy Sailor: Tack! Jag är inte ensam! Men du, vet du vad jag såg hos optikern i somras: solglasögon med små flytdynor! Nästa investering?
Visst känner jag igen mej! Utan tvekan! Speciellt med paraplyerna - vet inte hur många jag gjort av med!:)
Känner absolut igen mig ifråga om paraplyerna. Och där är vi inte ensamma kan jag säga! Jag har som du vet jobbat i butik i många år och otaliga är de paraplyer som blivit kvarglömda. Om ingen hämtat dem efter en månad så använde vi dem. Och i någon annan butik togs mina kvarglömda paraplyer omhand. Snacka om recykling :)
Jo du Ladyn, här på gården så har kära mannen alltid förespråkat för nya, fina, moderna mackapärer. Utan dem så går inget arbete att utföras. Oftast så måste någon ny maskin dessutom införskaffas inför alla nya projekt ;).
Snickerbo'a är knökfull!!
Så jag lovar, jag ligger helt klart i lä *asg*
Kram
Lisas torp: Ja, då får vi hålla ihop – vi bohemer! ;-) Kram!
Isabelle: Vad smart med recycling av paraplyer! Då är ju ingen skada skedd! Kram!
Dubbelörnen: Vad bra att maken och du kör samma linje då ... Eller ska jag säga "arbetsledaren" och "arbetaren"? *Asg* Kram!
Hmmm, japp! Förra året köpte jag ett par fingervantar modell låååånga, de kan jag knyta ihop och då blir de en boll som jag måste lägga ner i väskan.
Soffy: Tack för tipset! Det är ju just det där att sakerna behöver stoppas någontans ... annars får de ben!
Skicka en kommentar