Unga fru Sprakfåle

Det kom en kartong till ladyn, med lite arvegods ... Och bland sakerna låg (helt oväntat) en trave flickböcker från 1930-talet. Ni som känner ladyn, vet att hon gick i gång, precis som Ernst i Sommartorpet när han hittar rätt färgnyans ...

Nu ska hon, inför helgen, bjuda er på några citat ur "Unga fru Sprakfåle" av Lisa Eurén Berner. Säkerligen får de er att skatta er lyckliga att ni lever nu och inte då ....

Resumé: Unga fröken Sprakfåle (ett väl valt smeknamn till en ung, sprudlande, egensinnig flicka) har gått och gift sig! I en serie böcker har 30-talets flickor fått följa denna unga dams öden och äventyr. Ja, notera: flickor! Det står noga beskrivet på försättsbladet att detta är en berättelse för flickor! I seriens sista del, som ladyn kände sig mest sugen på, har som sagt fröken blivit fru och satt bo i Stockholm med den unge Greger.

Äktenskapet sätter de unga tu på prov, men nog vet de sina roller: Greger är på "kontoret" (vad han gör där framgår aldrig) mellan klockan 09.00 och 18.00, och under tiden ska Inga-Maja (fru Sprakfåle) sköta den lilla våningen med två rum och kokvrå på Smålandsgatan. Det ska lagas makaronipudding och stoppas strumpor. Och ve Inga-Maj om hon släpar hem för många antika möbler. Då drar man lusen i huset!

Here we go! Citat-tajm! Könsroller, vadå?

Ett par som försonas under tigerhot(!) på cirkus:

"Kära Hilda, var inte ond på mig längre? Du ska få den där boan, du vill ha. Jag ska aldrig vara dum mot dej mer."

"Det var jag, som var dum, Johan, svarade hon. Jag bryr mig inte om den där boan längre.

Och så en dispyt mellan huvudpersonerna:

"Inga-Maja! Se mig i ögonen. Menar du det där? Nej, snegla inte åt sidan nu. Se mig i ögonen, säger jag!

Då Greger talar i den där tonen, är jag tvungen att lyda antingen jag vill det eller ej.

"Nå, svara mej! Tror du inte jag vill ha dej med?"

"Neej, svarade jag betydligt spakare. Det tror jag inte".

"Varför pratar du en massa dumheter då, som gör mej ledsen? Fy skäms, Inga-Maja! Vet du vad du mest av allt liknade, då du stampade i golvet nyss. En bortskämd barnunge varken mer eller mindre."

"Ja, ja, mumlade jag skamset. Det var dumt av mej. Men jag blev så ledsen över att du ska resa ifrån mig."

Och denna smörja matades 30-talets "flickor" med. Huga! Leve nuet!

Skål alla bloggare och trevlig helg!