I mitt förra inlägg så glömde jag ju alldeles pryo-perioden som lärare ...
Föreställ er alltså ladyn som 13-åring. Här kommer fortsättningen!
Lärare
Lärare hade ladyn bestämt att hon inte skulle bli. Ladyns far hade ju detta yrke och det kunde bli lite för mycket av det goda. Och inte kunde man göra som pappsen ... Men prova på måste ju gå bra.
Pryon blev i en lågstadieklass. De små ettagluttatjejerna hängde i klasar runt ladyn på rasterna. Alla ville hålla handen! Här var ju en stor tjej att beundra (de insåg ännu inte att det var frågan om en lady). Så till undervisningen. Svenska gick ju bra, men värre var det med matten. Då ladyn inte själv är (eller var) något stort mattegeni, fick hon snabbt räkna på fingrarna för att kunna räkna ut om eleverna räknat rätt ... Föreställ er följande scenario:
Ladyn: "Jaha, barn, vad är 13 + 18?"
En skog av händer i luften.
Ladyn: "Stefan?"(Ja, så hette barnen på den tiden ...)
Stefan: "32!"
Ladyn: *Räkna, räkna, räkna ... paus ... räkna ...* "Eh, fel!"
Musiklektionen blev däremot en succé. Ladyn gjorde musikrebusar och spelade piano med bravur. Och lärare blev hon. Faktiskt.
Kontorist
På denna pryo-plats fanns inga hemska chefer eller krävande arbetsuppgifter. Efter lite pliktskyldigt sorterande av gem och kuvert satte sig ladyn helt sonika och skrev noveller. Kontorsdamen som delade rum med henne fick sedermera läsa, och gjorde faktiskt stora ögon åt att en 14-åring kunde skriva så. (Lite kompensation för de usla mattekunskaperna, och en kick för ladyns ego.) Paradnovellen var en spökhistoria som utspelade sig på ett engelskt gods.
Skådespelare
Sista pryon blev på kungliga Dramaten. Om denna period har ladyn skrivit på sin förra blogg, så läs här.
Trevlig helg alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Hej tack för kommentar ;) jag kommer nog tillbaka snart ! Ska kika lite rundt här hos dig!
Monica: Vad kul att du hittat hit! Titta gärna på min gamla blogg också: http://ladystalker.bloggsite.se
Jag återkommer till dig också! Ha en trevlig helg!
Härligt att läsa om dina pryominnen! Och visst känner man igen sej i den känslan av att vara bombsäker på att fixa det mesta!:)
Så du blev lärare? Ja, äpplet faller ju inte...osv.
Tackar för titten hos mej!
Kram
Lisa
Lisas torp: Kul att du gillar läsningen! Men jag är inte lärare längre ... Det blev en högst kortvarig karriär! ;-)
Tittar snart in hos dig också! Kram!
Häftigt att få skriva noveller på pryon. Har du kvar dina alster?
Tackar för din fina kommentar som jag nyss läste, men sen....försvann den, trots att jag "publicerat" den från min mejlbox! Skumt! Bara så att du vet!
Lisa
Isabelle: Jag har inte slängt något jag skrivit, men frågan är var allt finns. Det är ju drivor av noveller, romanutkast och berättelser ... En del har jag koll på, annat finns i lådor på vinden. Nu minns jag vad min skräcknovell hette: "Timmen är slagen"! Riktigt ruskig ...
Lisas torp: Vad mysko! Jag får väl kika in och skriva en ny kommentar, kanske?
Lisas torp igen: Jag var inne hos dig nu, och min kommentar ligger kvar! Jag kan se den i alla fall ... Mysko!
Hej igen Ladyn!
Jodå, det var jag som hade huvudet under armen...såg att du hade kommenterat mitt tidigare inlägg!
Kontrollmänniska som jag är, vill jag ju göra allting rätt du vet!;)
Ha det gott och tack för alla kommentarerna som blev nu!
Timmen är sen så....suss gott!
Lisa
Jag brukade skriva noveller på de urtrista mattelektionerna. Jag la mitt papper i matteboken och låtsades räkna ut logaritmer medan i själva verket skrev jag dramatiska historier om övergivna djur och barn.
Det hände många gånger att jag blev kallad till tavlan för att göra en officiell uträkning. Jag hade ingen aning om var jag befann mig då. I tankarna var jag kvar på ryska barnhem och så blev jag tvingad till några triviala uträkningar. Fy och fasa.
Men att skriva spökhistorier som utspelar sig på den engelska landsbygden EFTER att man har sorterat gem och kuvert tyder på stor talang och inlevelseförmåga.
Kram
Anna
Anna Stilla: *Skrattar!* Ja, en riktig lady kan befatta sig med såväl högt som lågt! ;-)
Vad underbart med någon som verkligen förstår, och som inser att detta med novellskrivande måste gå före logaritmer! Nu blir jag sååå nyfiken på dina alster!
Okej att jag länkar till dig?
Kram!
Lisas torp: Bra att det ordnade sig med kommentarerna. Jag måste också ha kontroll på saker, så jag förstår dig! ;-) Kram!
Skicka en kommentar