Lady Stalker

Ny blogg om 80-talet!

2010-10-22T09:17:00.005+02:00

Ladyn har sovit länge. I alla fall i den privata bloggvärlden. Men nu har hon vaknat till liv.

Gillade du Lady Stalker-bloggen? Då ska du surfa vidare till Ladyns,
a k a Miss 80's, nya blogg:

Bloggen hittar du här.

Välkommen!

Ave atque vale!

2009-01-26T14:57:00.002+01:00

Nu stänger Lady Stalker kommentatorsfältet.

Eventuella headhunters eller chefredaktörer som är på jakt efter en krönikör, ombeds kontakta Ladyn via e-post.

Non omnia possumus omnes. Ave atque vale!

Time to Say ...

2009-01-16T15:51:00.008+01:00

Ladyn har gjort det förr. Flera gånger till och med. Men alltid funderat, ångrat sig, återuppstått och blivit fast.

För bloggvärlden är underbar. Den genererar eftertanke, stöd, uppmuntran och vänskap. Men tar tid och kraft. Och är precis som vin – beroendeframkallande.

Ladyn måste sätta stopp nu. Måste fokusera, på annat i livet. Alla klarar inte vin i lagom doser, och Ladyn inte bloggande i lagom doser ... Tyvärr.

Nog med förklaringar.

Och angående återuppståndelse: Ni som känner Ladyn vet. Never say never again. Låt oss till att börja med kalla det en längre paus. Och då från bloggvärlden över huvud taget. Så måste det bli.

Ladyn säger inte farväl. Men – bye for now.

Kram allihopa!

Pinsam tystnad

2009-01-15T10:44:00.007+01:00

Alla samtalsämnen är borta. Man har noll gemensamt med personen intill. Tiden släpar sig fram som sniglar i knäck. En ny kulinarisk upplevelse? Nej, det här är ju ingen matblogg. (Även om det kan verka så ibland.)

Det handlar om pinsam tystnad. Kanske inte helt obekant?

Innan Ladyn och hennes gamla högstadiebästis blev just bästisar, var de med om det. Något de i dag skrattar åt. Särskilt med tanke på vänskapens utveckling, som resulterade i timslånga samtal, såväl per telefon som över varsitt cykelstyre i en vägkorsning.

Tystnad är ingalunda alltid pinsam. I tryggt sällskap kan man vila i den, njuta av den ordlösa gemenskapen. Men om så inte är fallet: Hur bryter man den?

Ladyns pappa brukar säga att man alltid kan hitta ett samtalsämne. Man ska till och med kunna diskutera tekoppen framför sig, om så krävs. Andra förslag på ämnen är ju de klassiska svenska (?) som Fredrik Lindström tog upp i Världens modernaste land: antalet kvadratmeter i bostaden, yrken och ålder ...

Vi stackars siffer- och jobbfixerade människor. Det där med kvadratmeter är ju viktigt! Man måste ju veta om man gjort en bra eller dålig affär, som fick si eller så för en halv kvadratmeter mer eller mindre.

Själv sitter Ladyn på ett mycket stort antal kvadratmeter, och det leder ju till många intressanta samtalsämnen: till exempel hur man utför städning av dem, hur man fyller dem, vad man betalade för dem och var de befinner sig. Just det där med städningen intresserar många: "Städar du allting själv?". Ja, självklart! Ladyns bibel är ju Ida Malmströms "Hushållets rationalisering"!

Nej, skämt åsido. Ladyn kan nog lugnt luta sig mot det faktum att hon inte är någon vidare tystlåten person och har fått alltmer mod genom åren. Pinsam tystnad: No way.

Hur är det med er andra? Har ni några teorier om tekoppen* framför er?

*) Kaffedrickare får också svara. Medan ni funderar: "Enjoy the Silence" med Depeche Mode!

Nothing lasts forever

2009-01-11T20:52:00.005+01:00

När vi ändå är inne på åldrar ...

Lady Stalker satt på tåget och åhörde följande konversation:

Tonårstjej (cirka 16?): "Och så stötte han på mig! Fy va äckligt alltså!"

Killkompis (samma ålder): "Vadårå?"

Tjejen: "Men han är ju 40 ju, eller i alla fall 30! En gubbe. Och så har han barn. Fy va äckligt!"

Killen: "Ja, men det är ju bara dubbelt så gammalt. Hasse och Linda, dom skiljer det tjugo år mellan ju."

Tjejen: (Slåss med tidning.) "Det är inte ens kul ju! Kolla vad han sms:ar, att jag är vacker! Åh fy vad äckligt. Han är ju 40 ju, eller jag menar 30."

Killen: "Ja, de gamla måste väl också få kärlek."

Tjejen: (Slåss mera med tidningen.) "Han får kärlek av sina barn ju!"

Och där sitter Ladyn och tjuvlyssnar. En 40-plussig tjej som tycker att killar på 40 är ungdomliga – och 30, det är ju rena lammköttet! Och Ladyn har barn, vilket inte är det minsta äckligt.

Fast, när man rådbråkar de innersta minnesarkiven, så nog minns man: Att man själv varit en sådan där gapig tonårstjej. Att man själv tyckte att de som var 20 ... de var gubbar!

Hur gick det här till?

Saker jag önskar att jag vetat när jag var 25

2009-01-08T13:28:00.009+01:00

Om man kunde resa i tiden, om man kunde träffa sig själv som 25-åring ... Vad skulle man berätta? Ge för råd?

Det finns en artikelserie med ovannämnda rubrik i en så kallad damtidning. Att de kommer att kalla Ladyn för intervju, ligger inte helt nära till hands, så hon tar saken i egna händer, precis som After Dark. ;-)

Vi låter Ladyn själv berätta!

Livet varar inte för evigt
När jag var 25 hade jag inte så mycket framtidsplaner. Livet bara rullade på. Barn? Nja, i ett annat liv kanske. Drömvilla med tjusig inredning? Äh, en liten lägenhet med rosa soffa och ljusblå fjädrar i vas duger väl bra. Satsa på träning och hälsa? Hallå, jag hörde inte. Var är chipspåsen och vinet? Mer grädde i såsen, för tusan!

Jorden går inte under om man ryter till
När jag var 25 var jag på en anställningsintervju där arbetsgivaren kom en halvtimme för sent (!). Lokalen han bokat visade sig vara upptagen, så vi fick byta. Två gånger. Han bad inte om ursäkt, han var spydig och fräck. Jag tog tillbaka min jobbansökan men svarade fegt på hans fråga varför: "Nej, det kändes inte rätt". Jag skulle ha svarat: "Därför att jag aldrig skulle kunna jobba med en så arrogant och nonchalant skitstövel." Punkt.

Gör det eller släpp det
Visst, en del drömmar fanns där när jag var 25. Men varför bara prata om dem? Gör det eller släpp det! I dag går jag mina promenader i ur och skur. Jag lyfter skrot på gymmet för det får mig att må bra, och jag stjäl varje liten stund för att ladda batterierna. Livet pågår nu.

Att sova till klockan åtta är sovmorgon
Kära 25-åring: Att sova till åtta är sovmorgon. Att sova till tolv på dagen existerar inte i din framtid. Även som 40-plussare kommer du att väckas av livliga telningar i gryningen, helg som vardag.

Rå fisk är jättegott
Fisk är inte bara djupfrysta panerade pinnar. I 25-årsåldern blev jag bjuden på min första sushi och mådde illa i flera år efteråt ... Föga anade jag att denna rätt i framtiden skulle bli – ett begär!

Man klarar sig utan MTV
När MTV var nytt hängde jag vid tv:n som en fluga i en godispåse. VHS-högen växte sig kämpahög med musikvideos (ja, detta utspelade sig på den tiden, då Språkrådet fortfarande inte beslutat om pluraländelsen "video-r"). Youtube? Internet? Dra den om Rödluvan också.

Kaffe är också gott
Kaffe intogs som ett nödvändigt ont i mitt 25-åriga liv. Det var koffeinet jag ville åt, och som student ersatte jag det ibland med dylika tabletter ... Kanske skulle någon berättat för mig om den fluffiga caffelatte som hägrade i framtiden?

Fyrtio är inte gammalt
Som 25-åring såg man 35-åringar som lastgamla. Vid 40 var gravens rand nära ... Om någon i dag andas 30-årskris, så slår jag ihjäl vederbörande.

Och nu lyfter jag min 40-plussiga rumpa från skrivbordsstolen för att inmundiga en fluffig caffelatte.

Mitt liv varar inte för evigt, jag har rutit till, gjort det i stället för släppt det, sovit till halv nio (mer än sovmorgon!), skippat MTV och druckit kaffe. Och jag är inte gammal.

Det enda jag saknar är sushi. Det finns (ännu) inte i Den Lilla Staden – men what the heck! Tomorrow is another day!

Vi lever, vi förändras: Vi är human!

Om någon kände igen detta inlägg, så: Ja, Ladyn snålbloggar lite (från 2007). Men det får man, när man inte längre är 25. :-)

Paradrätt från 80-talet

2009-01-05T18:53:00.012+01:00

Detta är ingen matblogg. Men en "gott-och-blandat-blogg", så då passar det väl med ett smaskigt recept också?

Låt oss först träda in på Memory Lane, dit Ladyn allt som oftast återvänder.

Att laga mat på 80-talet var inte svårt: i med vispgrädde bara, så ordnade det sig! Recept med fyra till sex deciliter av nämnda ingrediens var inte ovanligt! Och så smöööör förstås, inget konstgjort margarin med Omega-3-extraplus-nyttiga fetter där inte.

Ladyns paradrätt – alla kategorier – detta decennium var "Pasta med bacon och valnötter". Helt förföriskt gott med saftighet, sälta och smakgiftermål.

Receptet var skapat av ingen mindre än Tore Wretmans dotter, Anne-Sofie Englund. Med gigantiska glasögon som täckte halva ansiktet, poserade hon i Damernas Världs receptbilaga 1987. Hennes rätt var lite udda, för den innehöll (kors i taket) ingen vispgrädde! Nåja, möjligen kunde man ha det som tillbehör, men det har Ladyn aldrig haft.

Varsågoda, här kommer receptet!

-------------------------------------------------------------------------------------

Pasta med bacon och valnötter
pasta (spiralmakaroner)
230 g bacon
1 1/2 dl valnötter
1 msk olivolja
4 msk osaltat smör
1 liten aubergine (äggplanta står det i receptet, men ni fattar?)
2 röda paprikor
1 squash eller 2 små
salt, peppar
färsk riven ost, typ parmesan

Koka pastan al dente cirka 12 minuter. Spola den i kallt vatten. Skär baconet i 2 centimeter stora bitar och stek dem knaprigt. Ta upp baconet och låt det rinna av på ett papper. Lämna kvar fettet i pannan, lägg i nötterna och rosta dem i pannan tills de blir mörkt bruna. Ta bort pannan från värmen.

I en annan panna hettas oljan upp tillsammans med smöret. Paprikan skärs i tjocka strimlor, aubergine och squash i skivor. De steks individuellt i smöret, cirka 5 minuter var. Lägg grönsakerna i pannan med valnötterna och hetta upp. Lägg i pastan, salta och peppra.

Servera genast tillsammans med massor med riven ost eller en ostsås gjord på reducerad tjock grädde och parmesan, salt och svartpeppar.

Vintips (från 1987!): Chianti Rosso 34 :- eller Barbera d'Alba 52 :-.
-------------------------------------------------------------------------------------

Nu rinner snålvattnet på er, eller hur? Så fram med pannorna och sätt i gång. Men gör inte samma misstag som en väninna till Ladyn.

"Det var så mycket squash bara ..."
"Mycket?"
"Ja, squash och äggplanta. Det är väl samma sak ...?"

Nope. Squash är detsamma som zucchini. Äggplanta är detsamma som aubergine. Och det går inte lika bra med selleri!

Vi avslutar med en riktigt smörig låt från just 1987 ... Kevin, släng dig i väggen!

En lärares vedermödor

2009-01-01T18:23:00.005+01:00

Ni har läst om Ladyns sommarjobb, men kanske inte om ett av hennes riktiga jobb: lärare. Hon säger bara: "No more".

Återigen embarkerar vi tidsmaskinen och åker till slutet av 80-talet.

Scenen: Ett gymnasium i Stockholmstrakten, befolkat av 99 procent killar.

I rollerna: En vild klass blivande byggjobbare som kan tänka sig roligare ämnen här i världen än svenska. En nyutexaminerad lärarinna, inte mycket äldre än ovanstående aktörer ... (Jepp, Lady S i egen hög person!)

Bakgrund: Klassen läser just nu litteraturhistoria och lärarinnan har introducerat att det finns olika genrer. Just i dag ska hon överraska dem med högläsning: en spökhistoria! För att riktigt få den rätta känslan, har hon tagit med ett kassettband (Jepp, detta är på stenåldern.) med mystisk musik: I bergakungens sal ur Peer Gynt. Även ljuset är nersläckt, och på katedern brinner ett stämningsfullt stearinljus.

Spelet kan börja!

Klockan ringer och in stormar klassen med tordönsvrål. Stolar skrapar mot golvet, lock slamrar och hälsningar hojtas. Griegs musik drunknar fullständigt i olåten.

Så märker någon att det är släckt: "Vafan, har elen gått?"
En annan märker stearinljuset: "Ere nån som har DÖTT!?"
En tredje gissar: "Ska vi ha sex och samlevnad?"

Lärarinnan ser mållös i ögonvrån hur kassettbandet med ett poff rullat klart.

En fjärde elev undrar: "Varför var det musik på?"

Då ingriper klassens rådige ordningsman:
"För att det skulle bli STÄMNING, din DUMMA JÄVEL!"

Jepp, stämningen försvann. Och jepp, lärarinnan har sedan länge bytt jobb.

Och här kommer facit!

2008-12-30T13:04:00.004+01:00

Constanta, Rumänien.

Ladyn fnissar, ler och skrattar åt alla underbara gissningar i tävlingen om vad hon INTE har gjort.

Här kommer facit!

1. Våren 1993 befann sig Ladyn utan trosor i Paris.
***Sant! Dock är det inte så illa som det låter. Ladyn skulle på tjänsteresa och glömde (!) helt enkelt att lägga ner den prydliga högen med bh och trosor i resväskan. Detta upptäcktes första morgonen i Paris, varpå hon tvingades ringa chefens hotellrum: "Skratta inte nu ... bla bla ... förklaring ... måste till en underklädesaffär ...". Behöver det nämnas att chefen exploderade av skratt?

2. Sommaren 1974 stod Ladyn längs en motorväg i Rumänien för att se Ceaucesco passera i limo.
***Sant! Det var på Ladyns första utlandsresa och hon var inte så gammal. Familjen bodde på Hotell Cocorul i Constanta. (Hjälp, det finns kvar!) Och en dag var det dags för den store ledaren att passera. Nog stod Ladyn där bland alla förväntansfulla rumäner, dock utan blommor i hand. När limon väl passerade var vägen tom – det hade helt enkelt börjat ösregna! Och där gick gränsen för folket ...

3. Sommaren 1983 delade Ladyn tågkupé i Jugoslavien med rökande och supande militärer.
***Sant! Under en tågluff genom Europa förärades Ladyn och hennes reskamrat detta eminenta sällskap. Med sovsäckarnas dragkedjor uppdragna till näsan beskådade de killarnas festande. Att sova var inte att tänka på. Deras vagn skulle dessutom kopplas bort "någon gång under natten" ...

4. Vintern 1977 såg Ladyn ett riktigt spöke.
***Sant! Nu är ni flera som inte tror detta, men Ladyn är helt övertygad om att hon såg ett spöke (dessutom två stycken) och vittne var hennes ena syster, som är en mycket stor skeptiker! Det faktum att systern annars totalförnekar dessa väsens existens, bevisar allt. Hon såg dem ju med egna ögon, samtidigt som Ladyn! Spökena förflyttade sig över meterdjup snö iklädda munkkåpor. I ena sekunden. I nästa sekund var de spårlöst borta, trots stängsel runt omkring ...

5. Våren 1981 delade Ladyn hytt med Mikael Persbrandt på Viking Line.
***Falskt! Visserligen har Ladyn frotterat sig med kända skådespelare, och har diverse fåniga meriter på listan men inte har hon delat hytt med Persbrandt. Än. Vet inte om detta är ett faktum att beklaga eller ej. Men härmed är han rentvådd från sådana rykten.

Grattis Lallis, som gissade rätt!

Gott nytt bloggår tillönskas nu alla Ladyns läsare! Vi avslutar med en låt från 1982, som siade om ett år långt in i framtiden ... då.

Gissa vad Ladyn INTE har gjort!

2008-12-28T16:03:00.011+01:00

Nu är det dags att vakna upp ur glögg- och godiskoman och tävla lite!

Här finner ni en lista på fem saker Lady Stalker har gjort. Men en av dem är inte sann – frågan är bara vilken?

1. Våren 1993 befann sig Ladyn utan trosor i Paris.

2. Sommaren 1974 stod Ladyn längs en motorväg i Rumänien för att se Ceaucesco passera i limo.

3. Sommaren 1983 delade Ladyn tågkupé i Jugoslavien med rökande och supande militärer.

4. Vintern 1977 såg Ladyn ett riktigt spöke.

5. Våren 1981 delade Ladyn hytt med Mikael Persbrandt på Viking Line.

Knäck den ni! (Ni som var med i Lady Stalker-bloggens barndom får inte gissa ... Men kanske lägga ut lite vilseledande ledtrådar?!;-))

Den som vill får gärna skapa en liknande tävling. Tänk vad mycket hjärngympa man kan få, för att kompensera de hjärnceller som strök med i glöggdimmorna.

Facit kommer dagen före nyårsafton!

Vuxen i jul?

2008-12-23T12:25:00.008+01:00

Handen på hjärtat: Är du vuxen? Kan du stoltsera med en radda saker man "ska" ha för att räknas som det? Barn, villa, Volvo, vovve och moget uppträdande i alla situationer ...?

Äsch, Ladyn medger: Frågan är absurd. Själv är hon en husägande trebarnsmamma, som stundtals är lika fnittrig som en fjortonåring. Hon administrerar AB Familjen i samma tempo som en påläggskalv hos Kinnevik, men saknar körkort. Hon älskar att laga mat, men står ofta där utan oregano när såsen nästan är klar. Planering? Veckomatsedel? Nope. Icke heller vid juletid, kan meddelas ...

Ladyn gjorde ett test för att se hur vuxen hon är. Resultatet blev 31 poäng, och med tanke på att medel för kvinnor ligger på 19, så får vi väl erkänna: Ladyn är nog ganska vuxen trots allt.

Vad får du för poäng?

Ha nu en riktigt god jul och ett gott nytt år! ____________________________________________________

Uppdatering: Enkäten verkar inte fungera för närvarande! Någon kanske slog knock-out på hela systemet ...

Hushållets rationalisering

2008-12-18T08:21:00.008+01:00

Picture this: Du är en (desperate?) housewife år 1941. Din make har tilldelat dig en hushållskassa att disponera på bästa sätt. Vad gör du? Jo, konsulterar verket "Hushållets rationalisering" förstås! (Författare: Ida Malmström, ordförande i Malmö Husmoderförening.)

Några citat ur denna oundgängliga bibel:

"W.C.-skålen skötes bäst med långskaftad borste och sodalut, och denna behandling bör den få dagligen."

"När det gäller längre bortavaro från hemmet under sommarvistelse på landet t.ex. är det synnerligen viktigt att de stoppade möblerna och textilierna noga skyddas mot mal. / - - -/ Det är förnuftigt att ta ner alla tjocka gardiner, bonader och draperier av ylle, piska och lufta dem och låta dem rikigt genomstrålas av solen och därefter slå in dem."

"I många hem äro utan tvivel böckerna den värdefullaste delen av det fasta bohaget. Ofta nog är det husets herre, som är bokälskaren och vaktar boksamlingen som sin ögonsten, och sköter husets kvinnor denna del av hemmets inredning med nonchalans och slarv, dömer han gärna allt husligt arbete därefter. / --- / Nåja, detta är som allting annat här i världen relativt, och nog finns det kvinnor och barn, som i böckerna på "pappas" bokhylla , finna sina bästa vänner och där förskaffa sig de "eviga följeslagare", som hjälpa dem uthärda det hårda och svåra livets alla prövningar".

Hjälp, JämO – var är du? Detta är mindre än 70 år sedan ...

Hushållets rationalisering år 2008:

Köp hämtmat på en italiensk delikatesskrog, skit (!) i toaletten och läs något ur den digra boksamling, av vilken du själv inhandlat 75 procent, för att uthärda det lätta och ljuva livets obefintliga prövningar.

Trevlig helg!

Sommarjobb del 2: The American Tourists

2008-12-15T07:48:00.008+01:00

Bild lånad från Wordpress.

Fortsatt "snålbloggning" med (reviderade) repriser från Ladyns gamla blogg ...

-----------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 1985 var det dags för nytt sommarjobb: hotellreceptionist.

Född receptionist
Förväntansfull åkte Ladyn till huvudstaden för intervju på Scandic Hotell i Kungens Kurva. Lite mer skinn på näsan hade hon nu, efter jobbet på The Restaurant from Hell. Ingen tjänst var utlyst, men med telefonkataloger och jädrar-anamma kommer man långt.

"Har du jobbat i reception förr?" frågade hotellchefen.
"Nix. Men jag kan lära mig. Och jag lär mig fort!" svarade nu den snart 21-åriga Ladyn.

Hon fick jobbet! Iklädd marinblå kjol, pumps och vit skjorta tog hon leende emot gäster som om hon aldrig gjort annat. Och nu fick hon tala engelska, tyska och franska på löpande band.

Sladd(er) i växeln
Hotellet höll precis på att datorisera när Ladyn anlände. Den gamla telefonväxelns ormbo av sladdar ersattes av en telefonlur – magi!

Även här blev det skratt i kvadrat. Vid ett tillfälle så pass, att Ladyn fick svara liggandes under växeln med telefonsladden virad runt stolens underrede:

"Scandic Hotell i Kungens kurva ... Go ... hoho ...d middag!"

Ringa i hissen?
Under sommaren anlände busslaster med amerikaner som var på "Scandinavian Tour" – sitt livs resa. Blåhåriga och prydda med hornbågade glasögon trängdes de kring receptionen med allt annat än intelligenta frågor.

"Are these stamps air mail?" (Nej, vykorten transporteras med tåg till USA, alternativt ångbåt ...)

Eller också: "Where are the elevators?" När Ladyn pekade på de fullt synliga hissarna fick hon kommentaren: "Oh, I thought those where telephone boxes". (Javisst, i Sverige åker folk upp och ner när de ringer.)

Sch ... verige?
Höjdarminnet är detta:

En man och hustru ska köpa vykort (vad annars?) och kvinnan frågar:
"Can I mail this here in Norway?"
Mannen knuffar henne diskret i sidan och väser:
"You stupid! Don't you know that we're in Switzerland?!"

Sommarjobb del 1: The Restaurant from Hell

2008-12-12T09:06:00.012+01:00

Tack för alla uppmuntrande tillrop om att blogga vidare! Ladyn tar Raggoparden på orden och "snålbloggar" ett tag. Varsågoda, här är en repris (något reviderad) från hennes gamla blogg. Flera av er läsare var inte med på den tiden, så håll till godo!

---------------------------------------------------------------------------------

Sommarjobb ...
... vad väcker det för minnen? Själv har Ladyn ett antal på sin meritlista: snabbköpskassörska, jultomte (!), restaurangbiträde och hotellreceptionist.

Men djupast spår satte nog The Restaurant from Hell, där hon arbetade under The Boss from Hell.

Scenen: Domusrestaurangen i Den Lilla Lilla Staden vid den Stora Stora Sjön.
Tiden: 70- till 80-tal.
Ladyn: Fjortis, flätprydd och feg. Slå näven i bordet? Kasta tallrikar i ilska? Eh ... hm ... harkel ...

A-lagare och Lützendimma
Denna restaurang frekventerades av A-lagare, arbetssökande och allmänt sysslolösa. I en rökdimma som skulle få den vid Lützen att blekna, inmundigades kaffe och bakverk från Delicato. Timme efter timme, dag efter dag, år efter år.

Vid lunchmenyn fanns ett antal knappar. När gästerna tryckte på dem ramlade små kulor ner i en ränna vid matutskänkningen, följt av ett PLING! Gul kula = grillkorv med pommes. Vit kula = Stekt fläsk med löksås. Und so weiter.

Raster – vadå?
Ladyn började sin karriär som diskplockare och slutade som kallskänka, alltmedan The Boss from Hell regerade med järnhand.

Iklädd en blå rock strök han omkring och skrämde livet ur löntagarna:

"Varför har du inte skurat golvet?"
"Eh ... Jag ska skura nu."
En timme senare:
"Varför har du skurat golvet? Du slösar med tvättmedel ..."

Satt man själv i lunchrummet (i Lützendimma modell mindre) kunde "rasten" se ut så här: Mumsa, mumsa (grillkorv eller stekt fläsk med löksås), PLING, springa ut, sleva upp, mumsa, mumsa, hosta lite av passiv rökning, PLING, springa, sleva, hosta, hosta ... Rasten slut!

Potatis i disken
The Boss from Hell tillhörde inte Hälsovårdsnämndens favoriter. Potatis som gästerna ej åt upp, sparades i en bunke vid disken. När det så var dags att göra potatissallad kom lilla bunken fram. Ladyn blandade enligt konstens alla regler med kryddor och fick sedan order av överkallskänkan (frun till bossen): "Och så provsmakar du ..."

Hur överlevde man då detta? Svaret är skratt, skratt, skratt ... Bakom chefens rygg, åt gästerna, åt varann. Det var vattenkrig i disken, dansträning med diskslangen och den homosexuelle brickplockaren lekte att han födde barn (!) i kylen ...

Kyckling på engelska?
Och så fick man ju träna andra språk. Ladyn blev så glad när en turist dök upp vid serveringsluckan. Visst var det väl engelska han talade?

Gästen (mumlande): "How much is it?"
Ladyn (glatt): "Do you mean the chicken?"
Gästen (lite irriterad): "How much is it?"
Ladyn: (osäker): "Oh ... do you mean ...?"
Gästen (mycket irriterad, på bred östgötska): "MATJESSILL!"

Nästa gång minns Ladyn hotelljobbet.

-----------------------------------------------------------------------------------

Slutligen: Tack, underbara Vero för denna utmärkelse! Den piggade verkligen upp.

Trevlig helg!

Att blogga eller inte blogga ...

2008-12-10T09:12:00.009+01:00

Ett annat dilemma. (Bild lånad från The List.)

... det är frågan!

Det här med bloggandet – det kan man skriva en avhandling om.

Bloggandet är

* roligt
* givande
* utvecklande
* vänskapsalstrande.

Men också ... beroendeframkallande och tidskrävande. Man vill ge svar på kommentarer, surfa runt till allas bloggar, kommentera där, se svaren på kommentarerna ... Hur roligt som helst, men tiden rinner.

Ladyn har varit i valet och kvalet förr. Hon har till och med sagt farväl.

Men så gick det bara en sommar innan hon trillade dit igen, denna gång på grund av en fantastisk resa. Vilket senare ledde till nypremiär för Lady Stalker.

Lady Stalker = Jordens mesta velpotta? Hon har fått underbara kommentarer, uppmuntrande tillrop om välskrivna, läsvärda inlägg – och vänner för livet.

Men det är som sagt tiden. Tiden som inte räcker till. Ladyn har ett ganska nystartat företag, ett företag som borde få lite fler av de där dyrbara minutrarna. Helt enkelt för att överleva och växa. Så att Ladyn i en skimrande framtid kan luta sig tillbaka, nöjesskriva så mycket hon vill och gärna hinna med fler vänträffar än vad som i dag är möjligt.

Dessutom finns tre små pojkar, Det Stora Huset och en make (inte i prioritetsordning ;-)).

Så nu gäller det: Att blogga eller inte blogga – det är frågan!
Ska Ladyn nu lägga ner en gång för alla? Ta en paus på obestämd tid? Eller skriva ännu färre inlägg? Att hinna runt till alla vänner är tyvärr inte heller möjligt, så finns vännerna kvar?

Hon återkommer efter överläggning.

Den vilda jakten på mango chutney

2008-12-07T23:22:00.012+01:00

Bild lånad från South African Tours and Travel.

Glöm Indiana Jones. Glöm försvunna skatter. När Lady Stalker ska jaga mango chutney, hukar sig folket i bävan.

Det är fredag eftermiddag och Ladyn beger sig mot Matvarugrotta Ett för att förbereda kvällens middag. Lax med mango chutney står på menyn. Hemma väntar maken med tre hungriga telningar, medan hustrun trotsar vinterns fasor medelst apostlahästarna. Väl inpackad i halsdukar, mössa och vantar. (Har hon nämnt att hon hatar vintern?)

Grotta Ett
Inne i Matvarugrotta Ett möter allehanda fasor. Efter

1. en korg i magen
2. två frontalkrockar med pensionär
3. tre väjningar i trång gång förenat med livsfara

har Ladyn fyllt sin vagn med det nödvändiga. Utom mango chutney. Fram till hyllan för att konstatera att ...

... mango chutneyn är slut ...

Ladyn konfronterar nu Vägvisaren för matvarugrottan, som efter visst övervägande rådgör med Hövdingen huruvida det ska ordnas ny mango chutney. En annan dag.

Ladyn ställer sig sedan i en tjugo meter lång kö, som sniglar fram, för att göra rätt för de hittills infångade varorna. Därefter sms:ar hon maken, som ber henne prova på en annan matvarugrotta.

Grotta Två
Med svetten rinnande i floder och tung packning äntrar Ladyn Matvarugrotta Två. Efter idogt rekande rådfrågas Kassainfödingen, som meddelar:
– Nej, mango chutney har vi inte ...

Nytt sms till maken (Vad gjorde Harrison Ford utan mobil?), och får rådet att utforska en sista grotta.

Grotta Tre
Vid Ladyns entré i Matvarugrotta Tre syns skrämda blickar och invånarna tar betäckning i undervegetationen. Med machete och ett *&&%%%#####*** humör irrar Ladyn fjorton varv innan hon når klipphyllan för konserver. Nemas mango chutney. Åskan dånar och himlavalvet rämnar när Ladyns svordomar stiger mot skyn.

Så ... där: En liiiiiten burk mango chutney! Herren vare lovad!

Vägen tillbaka till civilisationen är tung och svår, då den anträdes i halka och regn av småspik.

Ladyn överväger nu att:

1. möjligen rucka på envishetens band

alternativt

2. emigrera till ett mango chutney-land, där det enligt utsago inte är vinter. Så mycket.

Det blir nog alternativ två.

Testinlägg och vinter

2008-12-05T11:48:00.006+01:00

En slags vinter ...

... och en annan.

En del av er läsare säger att min sida är svårläst, att något hänt med layouten och texten. Samtidigt säger flera andra att sidan ser helt normal ut. Det gör den också på min dator.

Så ... Det är svårt för mig att göra något, när jag inte vet vad det gäller. Kanske har Blogger problem när det gäller vissa områden bara?

Det här är alltså ett testinlägg. Tala gärna om ifall sidan ser "frisk" ut eller inte.

Slutligen en kommentar till bilderna ovan: Vintern må ha sina sköna stunder, men den kan också vara mindre angenäm. Till största delen instämmer jag i ett ordspråk jag såg häromdagen:

Vintern är inte en årstid. Den är en regelbunden naturkatastrof.

Trevlig helg!

(Kanske kommer ett vanligt inlägg senare ... Har sjukt barn just nu, så vi får se.)

Frågestund och positive thinking

2008-12-03T17:09:00.013+01:00

Marianergraven.

I dag är Ladyn inte på topp. I dag har hon inte alla hästarna i stallet, eller alla makaroner på tallriken, eller ... (Fyll själva i valfri metafor.).

Men hallå! ropar vän av ordning. Läs nu förra inlägget om att fånga dagen. Men tyvärr, dagen smet.

För att ändå roa mig själv, och kanske någon annan, tar vi i dag en enkel frågestund.

Enkäten nedan har säkert florerat in absurdum, men ännu inte hamnat framför Ladyns tangentbord. Hon förkortar den dessutom något, så ni inte ska dö av leda.

1. Nämn något som gjorde dig glad igår.
Att det blev så många skratt med kära väninnan som också är en samarbetspartner. Fick väl en för hög dos, eftersom denna dag känns som motsatsen.

2. Vad gjorde du kl 08 i morse?
Lämnade barn på skolan.

3. Vad gjorde du för 15 min sedan?
Satte in tacobröd i ugnen. Som antagligen är brända nu.

4. Det sista du sa högt?
My God! Har jag yttrat mina sista ord? Nej! Men de senaste var nog att det är mat snart. Så då får jag rappa mig, eftersom jag är kocken.

5. Det senaste någon sa till dig?
"Tyst med dig, dumma unge." (Ja, sådant kan man få höra när ens barn är på dåligt humör.)

6. Vad var det senaste du åt?
Fyra mandlar, i brist på choklad.

7. Vad var det senaste du köpte?
Ett par "socktofflor" på Lindex. Om jag blundar kan jag låstas att det är ett par mer glamorösa.

8. Vad är det för väder hos dig nu?
Kallt, mörkt och definitivt inte sommar.

9. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Jag tror inte, jag vet.

10. Favoritklädsel?
Någon av mina läckra Vegasklänningar.

11. Favoritlåt just nu?
Fortfarande Coldplays Viva la Vida.

12. Vad ser du om du tittar till höger?
Kakelugnen i biblioteket. (Ja, jag är hemma. Ja, jag är en lyckost.)

13. Vad gör dig glad just nu?
Att enkäten snart är slut? Nej, aj då, det var några frågor kvar.
Okej, då är jag glad för att jag har ett hus jag älskar och slipper sova under broarna i Paris.

14. Humör just nu?
Lägre än botten på Marianergraven.

15. Favoritgodis?
Äter inte godis, men en hel del mörk choklad slinker ner. Och chips.
Men det är inte godis, väl?

16. Kläder just nu?
Ja. Riktigt så varmt är det inte här vid kakelugnen. Som jag för övrigt inte har orkat tända.

17. Sommarplaner?
Äntligen en fråga som kan fiska upp mig ur Marianergraven. Troligtvis blir det en rejäl torpvistelse. Om pengarna rasar in och min ständigt refuserade roman ges ut, så kanske det blir en tripp till Italien. Eller New York? Det vore också nice att möta våren i Prag.

18. Morgon- eller nattmänniska?
Nattmänniska, no doubt.

19. Längtar du mest efter just nu?
Att det ska bli sommar igen. Tyvärr alla vinterälskare, men jag föredrar att ligga raklång på en brygga till ljudet av vågkluck, med sommarbris i ansiktet framför att ligga raklång på uppfarten till följd av hagel och drivis. Och inget shabby chic-pyssel med adventsljus-
stakar kan få mig att ändra mig.

Nej, kanske dags för lite positivt tänkande?!

I morgon är det en ny dag!

Lycka – en amatöranalys

2008-12-01T11:30:00.020+01:00

Vad är lycka?

Nej, inte en analys till, tänker ni ... Detta har man avhandlat i årtusenden. Och det finns fantastiska bloggare som gör det så mycket bättre.

Men stanna upp – bara en kort stund – och läs mina (Ladyns) ord.
Det här är inget skojigt nostalgiinlägg, det är en stund av eftertänksamhet.

Livet skrämmer. Och det är inte rättvist. Man behöver bara slå på nyheterna eller surfa runt en stund bland bloggar. Någon har en svår sjukdom, en annan lever just nu i vakuum. Ytterligare någon har förlorat sina allra käraste. Så finns det de som tycks ha "allt". Men har de lyckan? Och är lyckan verkligen omöjlig hos de som har det svårt? Nej, jag tror inte det.

För vad är lyckan?

"Lite roar barn", brukar min pappa säga. Och nog är det sant. Men vad roar vuxna? Är lycka att bli road? Är det ett kontinuerligt tillstånd eller bara små glimtar? Jag tror det sistnämnda.

För mig är lycka att jag har min familj, att jag inte har en dödlig sjukdom och att jag har vänner. Men det är också att kupa händerna kring en caffelatte, att ta den första klunken vin inför en delikat måltid. Att lyssna på det det vackraste musikstycke jag vet, eller bara att jag fick en liten stund i stillhet, efter dagens morgonkaos.

En dag för snart tio år sedan satt jag med en bebis i famnen. Fylld av lycka, tills läkaren svepte in med en delegation: "Allt är inte som det ska med er lille pojke".

Nej, det var inte det. Men hur ska det vara? Det finns lika många svar som människor och öden.

Ett har livet har lärt mig och det är: Carpe diem! En sliten klyscha, men plocka upp den ur byrålådan, damma av den och ställ den i blickfånget.

Ta in den med alla sinnen, för du har bara just nu. Just i dag.
Som är första dagen på resten av ditt liv.

Service av liten vän

2008-11-28T17:26:00.005+01:00

Bild lånad från Q-Point Consulting.

Ladyn har i dag varit i Den Stora Staden. Hennes kära lilla arbetskamrat och trofasta vän behövde omvårdnad. Men det höll på att sluta illa ...

Den lilla vännen (alltså Ladyns dator, för den som inte har fattat det), fick åka i egen väska på tåget. I Den Stora Staden väntade besök hos doktorn. Oron var stor, då det var oklart om det handlade om en lätt stukning eller ett allvarligt ryggradsbrott.

Den sjuke får i dag gästblogga:

Hej alla bloggare!

Jag har varit sjuk ett par veckor. Eftersom jag tillhör den hopfällbara typen, blir jag det då och då. Hopfälld alltså, inte sjuk. Men plötsligt hände det! En spricka i fogen! Min matte Ladyn blev orolig, för utan mig kan hon inte jobba!

Hos doktorn fick jag komma till "servicedisken". Varför den hette så förstår varken jag eller Ladyn, för den unge mannen som stod där hade nog inte hört talas om ordet. Han föreslog två veckors sjukhusvistelse utan att ens undersöka mig! Och under min frånvaro skulle Ladyn inte heller få någon vikarie. Hur skulle hon då kunna jobba? Och ve och fasa ... blogga?

Modfällda släpade vi oss mot utgången, när Ladyn fick syn på en annan doktor. Det lär ju vara bra med en second opinion. Så vi chansade.

Den nye doktorn föreslog samma kur, men Ladyn var ihärdig. Kunde han inte bara undersöka mig yttepyttelitegrann? Jo, till slut tog han fram stetoskopet. Och konstaterade att jag bara hade en skruv lös ...

Nu skrattar ni, det hör jag genom hela cyberrymden. Men jag vill å det bestämdaste dementera att det handlar om en skruv i bildlig bemärkelse. Jag hade faktiskt en riktig skruv lös. Som numera är fastskruvad. Och, halleluja, jag är frisk!

På vägen ut mötte vi den förste doktorn. Och minen i hans ansikte när Ladyn avgav rapport är obetalbar.

Eftersom vi inte hade möjlighet att filma den obetalbara minen, får ni i stället njuta av en annan film. En film om en man som inte direkt heller har fattat detta med service ...

Själv är jag trött och måste vila lite över helgen. Ladyn och jag önskar alla trevlig helg! Och ta hand om mina kollegor där ute! Hamra inte för hårt på dem – man vet aldrig vilka doktorer som har jour härnäst ...

Vänner

2008-11-24T16:11:00.011+01:00

Ladyn måste vara den enda i världshistorien som missat tv-serien Vänner. Men å andra sidan saknar hon ju också körkort och har heller aldrig åkt slalom. Troligen kommer snart moderskeppet och plockar upp detta ufo ...

Men därmed inte sagt att Ladyn inte har några vänner. Tvärtom!

Barndomsvänner
Vissa vänner klarar sig förbi slå-varann-i-huvudet-med-en-spade-stadiet, medan andra skiljs åt redan i sandlådan. En av Ladyns "äldsta" vänner gjorde sin entré i årskurs sju, och kom till Ladyns trettonårskalas. Då var mest Barbiedockornas outfit i fokus. Medan fokus åren därpå hamnade på killar och egna outfits. Till och med egenhändigt sydda sådana ... Mer bestående är dock stygnen i vänskapen.

Studietidsvänner
Vänner från universitetet, vad gjorde man utan dem? Förfester, studentdiscon, långa pluggnätter och stöd i vått och torrt. För att inte tala om timslånga telefonsamtal kring ämnet: "Jag har tentaångest och ingen tid att plugga!"

Jobbvänner
Chefen – en ängel eller djävul? Varför gjorde Gabrielle så i senaste avsnittet av Desperate Housewives? Och kan nån, snälla, förklara igen att "din mamma jobbar inte här"... Vardag på ett vanligt kontor.

Men som egenföretagare, har man inte alltid kollegor precis intill. Så skönt då att bo i en liten stad, med krypavstånd till lunch- och nätverksträffar. Och ingen längre bort än ett enkelt sms.

Barnens-föräldrar-vänner
I början avhandlar man blöjor, konsistens och frekvens. På BVC.
I slutet vin, konsistens och frekvens. På krogen.

Grannvänner
Låna socker? Nej, grannar är så mycket mer. Varför inte bjuda alla på gemensam glöggfika? Kräftskiva eller gatuparty? Någons svärfar klipper äppelträd, en annan fixar rör. Och promenadkompisen finns bara en vinkning bort.

Vuxenvänner
Nya vänner på "äldre dar"? Inte alls omöjligt. Via öppet sinne och humor, är alla vägar öppna . Ladyn bytte liv, från storstad till småstad. Och i Den Lilla Staden har hon funnit själar som alltid måste ha funnits där. Just där vid hennes sida, i ett tidigare liv. Vänner for life.

Och sist men inte minst:

Bloggvänner
Man har (oftast) aldrig setts IRL. Man delar sitt livs innersta, helt utan förbehåll och skyddsnät. Och man ser varandra. Bortom titlar och utseenden. Leve Internet!

Vilka vänner har ni?

England 1981

2008-11-18T07:53:00.020+01:00

Bloggtorka? Nej, inte än. Men Ladyn har haft ont om bloggtid. För att förhindra det förstnämnda har i alla fall den eminenta bloggaren Pseudonaja fått tipsa om ett ämne. "Skriv om någon kulturkrock från din tid utomlands".

Med lite fri tolkning av ämnet hamnar vi på språkresa till Hastings, 1981. Nej, inte slaget vid Hastings. Det var 915 år tidigare. Ni som inte var födda då (1981 alltså), får be mamma eller pappa förklara.

Mot Hastings
Ladyn och hennes bästis, båda sexton år, står förväntansfulla på flygplatsen. Snart ska färden gå mot England, London och Hastings! I vänthallen vinkar föräldrarna, lugna i sin förvissning att "barnen" är i trygga händer. Det är ju en språkresa! Inget kan väl vara mer seriöst? Nu väntar ju tre veckor av seriösa studier, i trevliga omhändertagande värdfamiljer – eller?

Kärringen
Framme på Heathrow, blir alla ungdomar upphämtade av sina värdfamiljer. Alla utom ... Ladyn och bästisen. Tiden går och det börjar se mörkt ut, i mer än en bemärkelse. Då dyker plötsligt trevliga Sally upp! En glad kvinna i 25-årsåldern, som ber om ursäkt och sedan levererar de bortglömda till ett gammalt hus i Hastings.

Men ack vad skenet kan bedra. Sally visar sig bara vara dottern till den riktiga "familjen", som just nu befinner sig på semester i Spanien. Efter ett par dagar kommer "familjen" hem, i form av en mycket barsk och osympatisk dam, modell gråhårig och förbi bäst-före-datum för umgänge med ungdomar. Något inhysingarna strax ska få erfara. Damen döps raskt till "Kärringen", och sedan följer några veckors helvete. Åtminstone hos "familjen".

"Maten" består oftast av vita bönor, samt härsket smör som står framme dygnet runt.

Badrummet får endast användas efter enträgna böner. Annars bankar Kärringen på dörren och vrålar "I wish you could ask first!".

När Ladyn och bästisen vill se Top of the Pops i vardagsrummet, låtsas Kärringen titta på en annan kanal, trots att hon har tv i sitt sovrum. Om de ens får tillgång till vardagsrummet. Det händer att Kärringen låser in sig med gubbe-och-flaska. Morgnarna efter är hon dock på något godare humör ...

Snygging och tönt
Studierna då? Jo, de inleds med ett diagnostiskt prov, för att kartlägga elevernas förkunskaper. Ladyn hamnar, med sina så gott som alla rätt, i "Skogruppen". (Ja, något ska ju grupperna heta?!) Och okej, hon är inte här för att lära sig engelska. Egentligen.

Lärarna är två svenska män, 25+, varav den ene en snygging och den andre en tönt. Det finns också en infödd engelsklärare, nämligen vackra Tracey, vars gunst de bägge andra genast hamnar i strid om.

Bruna påsar
Så fylls dagarna av lektioner och "excursions". Vid de sistnämnda tillfällena börjar det dyka upp bruna påsar i Hastings papperskorgar. Det är Ladyns och bästisens matsäckar, bestående av pickles, torrt bröd och något odrickbart. I kurskamraternas påsar däremot, trängs allehanda godsaker i form av smörgåsar och chips. Kurskamraterna, som bor i "riktiga" värdfamiljer, med vänliga mammor och pappor, tvätt- och strykservice och annat som man inte vill veta.

Byta familj? Nej, tyvärr, det är för sent. Man skulle ha sagt till direkt, alltså innan Kärringen kom från Spanien. Kanske har företaget mera koll på värdfamiljerna 2008? Av dagens löften att döma, får vi hoppas det.

Grottdisco och Bond
Blir det nu en totalt misslyckad resa? Nej, knappast. Det gäller bara att hålla sig "hemifrån" så mycket som möjligt. Och det saknas knappast sysselsättning. Här följer ett axplock:

* Godisinköp en masse, särskilt baconchips och choklad.

* Sminkinköp en masse. (England år 1981 var billigt, för en turistande svensk!)

* Londonresa med "Bond-nästan -premiär" (en dag efter):

* Besök på Lillywhites med inköp av ... åhhhh! ... Lyle & Scott-tröjor! Den ultimata drömmen för en tonårstjej vid denna tid. Bärs med fördel till Levis-jeans och seglarskor.

* Frossande i det kommande kungliga bröllopet, som inte kan undgå någon.

* Hemliga pubrundor och besök på grottdisco, med sjävförvållad pina dagen efter.
(Tyvärr sammanfallande med biobesöket.)

* Oförglömliga musikupplevelser med Duran Duran, Jacksson Five och The Specials.

* Oräkneliga skrattattacker på rummet, åt Kärringen och kurskamraterna.

Kontentan: minnen för livet.

The Final Test
Vid kursens slut genomförs ännu ett diagnostiskt prov. Har nu de små liven förbättrat sin engelska? Ja, se där! Säkert alla, utom Ladyn som ligger på status quo. Men, betänk, still on top.

Ut till flygplatsen, och Kärringen ser sig tvungen att – som de andra "familjerna" – be om ett vykort, "Just to be sure that you made it".

Hemma blir Ladyn tyckt-synd-om. Vädret hade ju varit så dåligt! Så någon månad senare sitter hon på ett plan med sin moder, på väg till Rhodos. Men det är en annan historia.

Kärringen väntar fortfarande på vykortet. Dock troligen på andra sidan. Eller där nere ...

Första gången

2008-11-14T13:48:00.019+01:00

Tält i Ladyns stil. (Bilden är lånad från Exclusive Tents.)

På framsidan till en damtidning skriker rubriken: "Första gången ..." Och sedan, med betydligt mindre grad: ... "jag kände klimakteriet". Eh, antiklimax – eller? Men det finns ju en första gång för många saker.

Ladyn tänkte nu berätta om några första gånger (men inte det vanligaste). Den som vill, antar utmaningen att göra detsamma! Notera att första gången också kan vara den enda ...

Första gången jag ...

1. ... åt tacos: Under ett grupparbete vid universitetet i Linköping, närmare bestämt 1983. Det handlade om ekonomi och Ladyn fattade nada. Detta på grund av att hon valt fel linje. Men vid det här tillfället försökte hon fortfarande. Försöket innefattade också att charma ledaren i gruppen. Nämnde unge man bjöd hem hela gruppen på tacos, en exotisk nymodighet som snart konkurrerade ut fiskpinnar och snabbmakaroner. Samtligas omdöme var: mycket gott! (Men det bidde inte bingo, vare sig hos gruppledaren eller ekonomiläraren.)

2. ... körde bil: Ladyn har i sin ägo noll stycken körkort. Turerna med bil äro lätt räknade, närmare bestämt två: En (den första), då hon provkörde med sin far och höll på att meja ner tre damer i en busskur, andra (och sista) gången då hon höll på att kvadda pojkvännens fars röda ögonsten.

3. ... sov i tält: Som nittonåring på en campingplats i ett sällskap med tio killar, varav en pojkvän. Det ösregnade konstant och all packning inklusive Ladyn blev genomsur. Först en dag senare, i värmen på ett café, kunde Ladyn skratta igen. En av pojkvännens kompisar: "Men ... hon har ju humor!".

4. ... drack alkohol: I tonåren, vid stranden i Den Pyttelilla Staden, där Ladyn och bästisen smakade några klunkar av en flaska hemgjort rödvin. Och låtsades att det hade jättestor effekt.

5. ... fick ett jobb: Som fjortis i den lokala livsmedelsbutiken. Ladyn fick, hör och häpna, sitta i kassan och handskas med de stora summorna. Kanske inte helt lagligt ...?

6. ... stod på en scen: Vid fyra års ålder, på en balettuppvisning, föreställandes en blåsippa. I publiken satt Ladyns moder, som råkade samtala med en annan gäst, varpå Ladyn röt över hela lokalen: "Titta då, mamma!".

7. ... svimmade: Som elvaåring då tummen så gott som blivit krossad av en ytterdörr. Detta var också det första tillfället då Ladyn åkte ambulans.

8. ... svarade på en fånig enkät: Antagligen någon gång i mellanstadiet, då hon skulle lokalisera Centraleuropas floder på en blåstinkande stencil. Om det nu kan räknas som enkät. Floderna är hur som helst torrlagda (åtminstone i Ladyns hjärna).

Som sagt: Den som känner sig manad, svarar själv.

Trevlig helg!

Self Control (eller Ladyns idrottskarriär)

2008-11-10T23:05:00.003+01:00

Det florerar en del rykten om att "Ladyn är en sportig typ". I dag ska vi reda ut begreppen.

Kan man födas till idrottshatare? Den frågan ställde sig Ladyn många gånger under uppväxten. Som liten huserade hon helst på sitt rum, där alstren sprutade ur pennan: såväl historier som teckningar. Visst var barnen ute, men då idkades inga sportaktiviteter. Möjligen några turer i skidspåret och visst stapplande på konståknings-
skridskor.

När kvarterets ungar skulle spela fotboll ropade den spenslige grannpojken: "Harry och jag mot skiten!". Gissa vem som tillhörde skiten? Och gissa vem som alltid, alltid blev vald sist i matcherna på gymnastiken? Hon minns stinkande sockiplast, bommar att snubbla över och raka led där man skulle hjula framför fröken samt gå ner i brygga. Klarades det inte av? Nehej, vad synd, då sätter vi en tvåa i betyget.

Så friluftsdagar – guds straff till människan. På en regnvåt idrottsplats skulle det hoppas längd, springas ikapp och kastas med liten boll, timme ut och timme in. Vem som kom sist? Nej, vi drar den om Rödluvan i stället, va ....? En enda gång, kastade Ladyn längst! Hurrarop och förvåning, samt uttagning till en turnering. Men. Sorry. Det var en engångsföreteelse.

Orientering ska vi inte nämna. Annat än att en viss person gick vilse med sin bästis, och det höll på att ordnas skallgång ...

Ridning var något roligare, särskilt att sitta på rummet och rita och skriva hästböcker.

Efter lite friidrott (Ladyn hade/har ju långa ben och borde kunna hoppa höjdhopp?) samt badminton till husbehov, lades idrotten på hyllan.

Gymnasie- och universitetsstudier följde. Då och då beslöt Ladyn och hennes (nya) bästis att det var dags att börja ett nytt liv. Då ägnades ett par dagar i veckan åt bodybuilding (ja, det hette så på 80-talet). Ända tills bästisen kom på att man kunde teckna bilder av snyggingar med muskler i stället. Och det var mycket bekvämare att träna horsiontalt inför solsäsongen.

Några spridda försök med aerobics vidtog under samma decennium. Vem smittades inte av Susanne Landefeldts kniiiip?!

Så den revolutionerande händelsen! Den magiska dagen i augusti 2005, när Ladyn bestämde sig. Och när Ladyn bestämmer sig, då är det allt eller inget.

Till saken hör att Ladyn alltid varit smal, naturligt smal. Och att hon formligen älskar mat. Denna kombination gick bra fram till 25-årsåldern. Strax efter 30 kom tre små parvlar, samtidigt som ickeintresset för idrott och megaintresset för mat fortsatte att frodas.

Ladyn blev aldrig tjock. Men det handlar inte om vikt. Det handlar om känslan: att inte må bra, att inte trivas. Att ha ont av sin skadade nacke ... Till slut är gränsen nådd. Och för Ladyn nåddes den en dag i ett provrum. Och inte vilket som helst. Det skulle provas 1700-talsdräkt. Och sömmerskan kom med måttband ...

En dag senare hade Ladyn skaffat gymkort. Två dagar senare inlett följande program:

* Styrketräning två till tre dagar/vecka.
* Rask promenad varje dag, i ur och skur, 30 till 40 minuter.

År 2005 gick.
År 2006 gick.
År 2007 gick.
År 2008 är snart till ända.

Och Ladyn tränar på. Enligt samma program, utan att maska. Nu begåvad med muskler from heaven, friskare nacke och obefintliga förkylningar. Och det är inte alls jobbigt att köpa kläder.

Försaka vin? Försaka choklad? No way. Ni känner väl Ladyn?

Nej, hemligheten kära vänner ... är ... self control!

PS. Glömde ju alldeles vindsurfandet och bowlingen! Men det har vi redan avhandlat.

Förenkla ditt liv

2008-11-07T12:07:00.014+01:00

Tjugo personer före i kassakön, varav två skrikande trotsbarn? Hungrig och trött, och dessutom uppstigen på fel sida? Ja, då bådar det inte gott.

Men det finns knep. Små finurliga tips, som förenklar ens liv. Kanske självklara för någon, men en aha-upplevelse för andra.

1. Tjugo personer i före i kassakön.
Knep: Finns det fler kassor i affären? Kanske en barn- eller herravdelning, där expediterna just nu enbart tuggar tuggummi eller avhandlar kvällens aktiviteter i mobilen? Befinner man sig i ett varuhus går det ofta bra att betala skokrämen i gardinavdelningen. (Eller tvärtom, med tanke på efterfrågan och den potentiella kölängden.)

2. Ont i ryggen av att stå böjd med barnvagnen vid färd nedför rulltrappan.
Knep: Av någon märklig anledning, står majoriteten av alla bebismammor/pappor med böjda ryggar. Hallå, varför inte åka ner baklänges? Det är inte så läskigt som det ser ut, bara en vanesak. Backa och kliv på trappan med blicken på trappstegen. Vagnen står nu lätt uppåtlutad och du har mycket större chans att fånga upp bebben om trappan skulle tvärstanna. Och, du skonar ryggen.

3. Strumporna går aldrig att para ihop igen efter tvätten.
Knep: Köp enbart identiska strumpor av samma storlek, så försvinner problemet. Alternativt köp strumpor med små figurer på skaftet: ugglor, katter, Batman eller whatever. De syns ändå inte under byxorna – och voilà, strumporna går att para ihop. Man kan också lägga par som hör ihop i små nätpåsar inför tvätten. Men, varning, köp inte strumpklämmor! De små liven gillar att krypa in i hålen i tvättrumman. Du blir garanterat på något sämre humör av ett nytt vitvaruinköp än ett nytt strumpdito.

Så en situation från Anno Dazumal (Ur "Hushållets rationalisering" från 1941):

4. Föremål av glas och kristall få lätt en ful beläggning.
Knep: Bäst är givetvis att se över dem under den dagliga rengöringen och icke låta dem få den vanprydande beläggningen. Hur ordentlig man än är, händer det ju dock, att tiden inte räcker till, och så får ett och annat stå över och så är det färdigt.

Man har många sätt att bli av med beläggning: rå potatis skuren i bitar eller rätt och slätt bara skalen, om man envisas att råskala sin potatis, är ett gott gammalt medel. Eller grovt salt, kall kaffesump, krossade äggskal och tidningar, rivna i småbitar ...

Se där! Nu vet du hur du ska återanvända helgens hushållssopor!

Livet kan också bli enklare här i Sverige, om man går på kurs ...

Bästa låten någonsin?

2008-11-04T08:59:00.014+01:00

Ladyn fick en fråga häromdagen: "Vilken är bästa låten någonsin?"
Det blev inget direkt svar. Eftersom hon är en musikälskare av osannolika mått, finns det för mycket att välja bland ...

Bästa låten någonsin?! Det är onekligen ett högt betyg. Den frågande väninnan tyckte den här .

Själv presenterar Ladyn några favoriter indelade i kategorier. Minnena får ni på köpet!

Tyngsta soundet

Minne: 80-tal. På ett fullsatt Stockholms Stadion dånar de första takterna av denna låt, när samtliga på läktarna reser sig unisont för att förenas med ljudvågen ...

Mysigaste tryckaren

Minne: Ett dansgolv i Folkets park, i Den Pyttelilla (östgötska) Staden. Ladyn en fjortis som dansar en av sina första "riktiga" tryckare, med allt vad det innebär ... i Lützendimmor av discorök och cigarretter.

Läckraste gitarrerna

Minne: Tidigt 80-tal i pojkrum med gymnasiekärleken och mysiga kompisträffar. I bautastereon spelar kassettband, där vi hela tiden trycker rewind: Dire Straits, Fleetwood Mac och ELO.

Mäktigaste känslan

Minne: MTV-inspelning på dåvarande trendig vit video. (Dock inte shabby chic.) Mellansnack av Ray Cokes och Steve Blame ... Det var tider!

Bästa 80-talssyntarna

Minne: Åter MTV och tävling med sambon om vem som kunde spela in flest låtar. Spela in gemensamma band? No way. Och tur är väl det när paret i dag gått skilda vägar. Hur gör man med vårdnadstvister kring videoband? Begrunda också låtens tankeväckande budskap.

Röjigaste danslåten ...

... återstår att kora! Det finns för många!

Redan när Ladyn publicerar detta, kommer hon givetvis att ångra sig. Varför kom inte den låten med ... och den? Tur att vi har Youtube och Chilirec. (På den sistnämnda sajten kan du ladda ner favoriterna till ipoden – gratis. Och för denna reklam borde Ladyn få en Vegasresa – gratis.)

Avslutningsvis den självklara frågan: Vilka låtar listar ni, kära läsare, som era favoriter?

Sju saker om Ladyn

2008-11-01T18:36:00.020+01:00

Ladyn har blivit utmanad. Av fantastiska Lallis, som sprutar ur sig inlägg av högsta kvalitet, med så kloka tankar om livet att man blir alldeles tårögd. Och alltid med glimten i ögat.

Utmaningen lyder som följer:

* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.

* Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Då kör vi!

Sju saker om Ladyn, som ni kanske inte visste

1. Kan imitera Lena Philipssons stativdans, till publikens jubel (och förfäran?).

2. Har, som engelsklärare, låtit gymnasieelever översätta hela texten till Frank Zappas "Bobby Brown". ("Fröken ... betyder allt ****?")

3. Har varit en hejare på att virka. I unga år (tolv- till fjortonårsåldern) producerades allt från Snobben-figurer med fastsydda (också virkade) bowlingklot i famnen (!) till Barbiekrinoliner.

4. Måste alltid, alltid höra en klocka slå tolv slag på nyårsafton och räkna ner. Annars är det inte nyår på riktigt. (Ve och fasa för nyåret 1983/84 då Ladyn inmundigat ett visst överskott av viss flytande substans och sussinannade vid den magiska tidpunkten.)

5. Kan imitera ett gediget antal dialekter i Sverige, från norr till söder. I synnerhet östgötska. (Fredrik Lindström, släng dig i väggen!)

6. Avskyr blodpudding och isterband, men älskar mammas kycklinggryta och sushi.

7. Måste alltid somna på vänstra sidan. (Har dock inget samband med Ladyns politiska ståndpunkt, som kan vara åt endera hållet. Hon kan hur som helst inte skillnaden mellan höger och vänster, så även denna uppgift är opålitlig.)

Utmaningen skickas vidare till:

1. Hanneles paradis

2. Pseudonaja

3. Howdy Sailor

4. Anna Stilla

5. Eddan

6. Isabelle

7. Översättarhelena

Ha en fortsatt trevlig allhelgonahelg! Eller firar ni amerikanska halloween? Läs här för att reda ut begreppen.

Telefonterror och utmärkelse

2008-10-29T19:10:00.019+01:00

Ladyn är med i Nix-Telefon. En alldeles utmärkt uppfinning för dem som hatar – och hon menar verkligen hatar – telefonförsäljning.

Telefonförsäljare ringer alltid:

* när man lagar middag
* när man äter middag
* när man hjälper barn på toaletten
* när man nattar barn.

De frågar inte: "Har du tid?", "Stör jag?". De babblar på, utan pardon. Och här finns ingen annan råd än att hålla dem kort. "Gäller det försäljning eller marknadsundersökningar? Nej tack, då är jag inte intesserad. Tack och hej!"

Man kommer kanske inte till telefonförsäljarnas himmel. Men hellre skärselden än helvetet.

I går ringde det en försäljare till Ladyn. Som fick ringa, för hon var ju kund hos dem. Ladyn lagade inte middag, åt inte middag, var inte på toaletten och nattade inte barn. Ergo, hon fick ta samtalet.
Ty, det var på arbetstid, till mobilen.

Försäljaren (på bred göteborgska): Hej, är det Lady Stalker?

Ladyn: Ja. Vad gäller det?

Försäljaren (flåshurtigt): Ja, du är ju kund på Det Trendiga Telefonvaruhuset och du har en egen firma, eller hur, stämmer det?

Ladyn: Ja ...

Försäljaren (uppfordrande): Jo, DÅ har vi ett erbjudande till dig, Lady Stalker. Två personer får ringa GRATIS till dig. Det kostar inget i öppningsavgift och inget i minutavgift, SÅ vilka två nummer väljer du?

Ladyn: Eh ... Och vad är haken?

Försäljaren (irriterad): Det finns ingen hake! Vi vill verkligen erbjuda detta, för du, Lady Stalker, är ju kund hos Det Trendiga ...

Ladyn: Jo, men binder man upp sig?

Försäljaren: Nej, men Lady Stalker, det är gratis fram till årsskiftet och ...

Ladyn: JAHA! Så vid årsskiftet blir det en betaltjänst. Och den måste man aktivt avbeställa?

Försäljaren (ännu mer irriterad): Ja, självklart! NÅGON liten motprestation kan man väl begära när vi lämnar detta GENERÖSA erbjudande ...

(Et cetera, et cetera ... i flera minuter ...)

Försäljaren: Nå, Lady Stalker, vilka två nummer väljer du?

Ladyn: Jag vill faktiskt fundera på det. Jag kan inte säga det nu.

Försäljaren (ljudligt suckande, uppgiven och sur): Jaha. Då får du gå in på hemsidan och svara.

Ladyn: Jaha? Det kan man göra?

Försäljaren (har plötsligt mycket bråttom): Ja! Tack och hejdå!

Kontentan: Försäljaren – nada provision. Ladyn – nada beställning.

Dock ringde hon genast Det Trendiga Telefonvaruhuset, där hon framförde sin tydliga mening om påträngande försäljare och dessas bruk av okända människors förnamn i tid och otid. Samt oförmåga att föra en civiliserad argumentation. Kvinnan med den ljuva 20+rösten i Kundtjänst nickade bifall och lovade att spärra Ladyns telefon från fler samtal från Det Trendiga Telefonvaruhuset.

I dag, under arbetstid, ringer en försäljare från Gissa-vilket-varuhus.

Försäljaren (på bred göteborgska): "Är det Lady Stalker?"

Ladyn (räknar till tio och drar ett djupt andetag): "Var det du som ringde i går?"

(Nej, tydligen inte. Icke desto mindre framför Ladyn nu samma åsikt som till Kundtjänst.)

Försäljaren: "Skojar du, eller?

Ladyn: "Nej! Tack och hejdå!"

Nästa gång ska Ladyn tillämpa de här råden. Basta!

Så en utmärkelse!
Ladyn vill framför sitt varmaste, djupaste tack för den utmärkelse som underbara Lallis har givit henne! Eftersom Ladyn är en extremt velig person, som gillar så många bloggar, har hon svårt att själv utse sju stycken. Men återigen: Varmaste, varmaste tacket!

And the winner is ...

2008-10-27T09:38:00.018+01:00

Bra gissat i tävlingen, bloggvännerna! Månget fniss bubblade över Ladyns läppar när hon läste era kommentarer. "Vindsurfingen går bort", "Tror inte du har bowlat", "Ladyn som är en sportig kvinna" ...

Här kommer svaren:

1. Ladyn har hållit i 1,5 miljoner år gammalt trä
– som inte var ruttet.

Sanning! Träet kom från Dunarobba i Italien, där man har hittat en "fossil skog". Träet har inte ruttnat eftersom det legat begravt i lera! Se där, vilka bevarande egenskaper! Varför använda Extra Moisturizing Preserving Caring Lotion Serum-nånting för 795 kronor/burken när man kan ta lera? Åtminstone lär det fungera på radioaktivt avfall.

2. Ladyn har varit förlovad med en fotomodell (manlig).

Lögn! Visst har Ladyn varit förlovad, hela två gånger dessutom. Men icke med någon fotomodell. Dock var hon i gymnasiet tillsammans med en tydlig kandidat, men han var sportfåne. Och inga andra ringar syntes, förutom de på vattnet ... (se nästa fråga).

3. Ladyn har vindsurfat ensam på Gardasjön.
I hårda vindar.

Sanning! Japp! Gymnasiekärleken tillika sportfånen (se ovan) invigde henne i brädseglingens mysterium. Första gången Ladyn skulle dra upp seglet gjorde hon en snygg baklängesvolt och hamnade down under. (Vattnet, inte Australien.) Ett par år senare gick det dock hyfsat bra, och under en tågluff hyrde hon bräda vid Gardasjön. Det blåste upp till, nåja i alla fall enligt Ladyns referensramar, jobbiga vindar. Något som resultarade i att den dåvarande stolta artonåringen nesligen fick simma i land med brädan.

4. Ladyn har tävlat i DM i bowling, med personbästa:
232 pinnar/serie.

Sanning! Hela högstadiet var Ladyn bowlingtokig. Hon och bästisen lyckades alltid missförstå att det var badhus varannan vecka. Med förvånade miner dök de alltid upp i bowlinghallen i stället, och från att ha slitit ut färgen i rännan, blev de ganska duktiga. Ladyn så pass att hon senare kunde delta i DM. Visserligen med varierande resultat. Men personbästa på 232 pinnar stämmer bra! Dock är denna karriär nu nedlagd på grund av en nacke som inte längre vill.

5. Ladyn har kommit tvåa i en skrivartävling med
2 000 deltagare.

Sanning! En tidning ordnade tävling: Berätta om din tvättstuga och varför den bör renoveras. Första pris var en Extreme Makeover av tvättstugan i fråga. Ladyn skickade in foton och skrev en berättelse, där tvättstugan i jag-form fick berätta om sitt eländiga skick. Från att ha varit garage blev den tidsenligt klädd i sjuttiotalskläder. Kläder som icke stod emot fuktattackerna, och frestade hårt på tvättstugans själ. En av maskinerna gick till de sälla jaktmarkerna, andligen, medan den fysiskt stod kvar och samlade damm. Den gamle mangeln var en trogen vän. Och utsikten mot garageuppfarten minde om gamla tider ...

Efter någon månad kom telefonsamtalet: Ladyn hade kommit tvåa bland 2 000 deltagare! Vid förfrågan om vad som avgjorde slutstriden, blev det lite tyst i luren. "Nja, det var ju svårt att välja. De var ju lika bra egentligen ...". Förklaringen kom så småningom. Vinnarens tvättstuga var en enkel "klädkammare" som snabbt kunde fixas. Kanske något billigare än att ta sig an en fuktskadad källare.
Och motiveringen fick man aldrig läsa ...

Hur som helst, vinnaren i den här tävlingen är ...

... Eddan! Hennes gissning lyder som följer:

Jag tror att du absolut inte varit förlovad med ngn manlig fotomodell. Det "vet" ju "alla" att fotomodeller har IQ daggmask och du är ju en klipsk donna så inte 17har du befattat dig med en daggmask. Fotomodellen går alltså bort!

Eddan: Applåder och visslingar! (Och tack för komplimangen!)

Anna Stilla får hedersomnämnande, liksom Isabelle, eftersom de var inne på en förstaplats i skrivartävlingen.

Dock måste det dementeras att Ladyn är en sportig typ. Bowlingintresset föddes för att slippa badhuset. Och surfandet för att charma en viss pojkvän. Att Ladyn ändå i dag går sina promenader i ur och skur, och lyfter skrot på gymmet, är en annan historia. Som ni snart ska få höra ...

Avslutningsvis en hyllning till det vilda barnet i oss alla!

Fyra sanningar och en lögn (tävling)

2008-10-24T13:00:00.011+02:00

Föreningen för Fåniga Meriter blomstrar! Med en ständig ström av nya aspiranter, har Ladyn kanske startat en världsomfattande hit?

Men nu till något helt annat. Eller nästan annat, för lite fåniga-meriter-aktigt är det nog.

Ni får veta fyra sanningar om Ladyn samt en lögn.

Vilket är vilket? Försten med rätt svar vinner heder och ära!

1. Ladyn har hållit i 1,5 miljoner år gammalt trä – som inte var ruttet.

2. Ladyn har varit förlovad med en fotomodell (manlig).

3. Ladyn har vindsurfat ensam på Gardasjön. I hårda vindar.

4. Ladyn har tävlat i DM i bowling, med personbästa: 232 pinnar/serie.

5. Ladyn har kommit tvåa i en skrivartävling med 2 000 deltagare.

Som inspiration till lögner och rykten visar Ladyn "Blasphemous Rumours" med Depeche Mode.

Trevlig helg!

Föreningen för Fåniga Meriter

2008-10-22T23:02:00.009+02:00

Du halkade en gång på ett bananskal, slängt av Sven Wollter. Eller kanske åt du en hamburgare några meter från Mikael Persbrandt? Då platsar du i Föreningen för Fåniga Meriter, grundad av Lady Stalker.
Hon är föreningens ständiga sekreterare, ordförande och enväldiga jury, när det gäller inval av nya medlemmar.

Ladyns meritlista

1. Har en mor som en gång liftade med Snoddas.

2. Har fått Janne Loffe Carlssons autograf samt en hurtig kommentar av densamme.

3. Har krockat med Jannike Björling på Atlantics dansgolv. (Atlantic = Diskotek i Stockholm på 80-talet. Reds anm.)

4. Har pryat på Dramaten och fastnat i hissen med Sveriges skådespelarelit.

5. Har varit nära arbetskamrat med en tjej, vars kompis gjort det med
David Bowie.

6. Har ätit surströmming i Torgny Lindgrens lada och fått signerade böcker av densamme (Torgny, inte ladan), innan han blev jättekänd.

7. Är nära släkt med kompositören till ett av Sveriges vackraste musikstycken.

Men ... vänta ... Den sista meriten är inte fånig. Bara underbar!

Nu vill Ladyn veta: Platsar du i föreningen? Medan du funderar får du njuta av David Bowie. På ett mer sedesamt sätt.

Bortglömda tv-serier – del 1 och 2

2008-10-17T14:19:00.015+02:00

Året är 1978, och det är lördagskväll. Platsen en liten stad i mellersta Sverige. (Läses med Hans Villius-röst.) Framför tv:n sitter en fjortonårig flicka med sina systrar, sin mor och sin far.

Snart ska veckans höjdpunkt komma, det avsnitt man väntat på med stigande spänning och frustration. Hur ska det gå? Kommer han att få sin Nadia? Och kommer han för alltid att vara blind?

Det handlar förstås om Tsarens kurir. Den tv-serie som hela Sverige sitter bänkad framför, och som ska avhandlas vid kaffeborden på måndag förmiddag. Ty valmöjligheterna är få. Inget Idol, inget kändislekprogram finns att tillgå. Här står valet mellan alternativ som Dokument utifrån och dramaserie med vackra skådespelare. Och nog får både män och kvinnor sitt lystmäte. Den förra halvan av befolkningen suktar efter Lorenza Guerrieri, medan den senare vilar ögonen på Raimund Harmstorf.

Men är man fjorton år, är det hela lite känsligt. Då ska man vara förälskad i de lagom stora killarna, de som släntrar ut till rökrutan om rasterna, slirande i sina cowboyboots. Då ska man inte projicera sina känslor på en tysk, skäggig man i kategorin 30+ ...

Eller ... ska man inte?

Medan Amerika skanderar "Obama/McCain for president!", skanderar Ladyn "Tsarens kurir i repris!". Ty Ladyn och flickan äro en och samma.

Trevlig helg – med Idol och lekprogram ...!

Den eggande signaturmelodin

Det bitterljuva ledmotivet

------------------------------------------------------------------------------------

Ladyn har gjort bort sig å det grövsta! Råkade radera inlägget om bortglömda tv-serier del 2 ... Här är ett försök till återskapande, dock utan alla era eminenta kommentarer! *Gråter!*

Ladyns inlägg om Tsarens kurir väckte inte så många minnen som hon hoppades. Vi tar därför en titt på något mindre bortglömda tv-serier, och hoppas att det ska gå upp ett och annat Liljeholmens.

Mot alla vindar
Jonathan och Mary deporteras till landet "Down under" och utstår vedervärdiga strapatser. Men kärleken och kampen för frihet övervinner allt ...
Denna serie sågs lämpligen med ungt manligt sällskap, så man kunde hålla handen när det var otäckt. (Ja, Ladyn hade nu pojkvän i mer lämplig ålder än Tsarens kurir.)

Törnfåglarna
Svenskarna satt bänkade i miljontal framför Törnfåglarna, där Meggie trånade efter Father Ralph. Sågs av Ladyn i studentlya, på svart-vit mini-tv, där antennen fick ställas in för hand. Och gud nåde den som sträckte sig för långt efter chipsskålen!

De fattiga och de rika
Ni minns väl bagarsönerna Tom och Rudy i De fattiga och de rika? Rudy som snällt bakade på, medan Tom – det svarta fåret – kom på kant med både far och bror. Och sedan kom läskige Falconetti in i bilden.

Denna serie sågs i Ladyns barndomshem på färg-tv, som (för er bonusinformation) stod på en blå heltäckningsmatta.

Herrskap och tjänstefolk
Denna underbara tv-serie har Ladyn sett i omgångar, såväl i barndomshemmet som på mödravården.

Njut av signaturmelodin igen ...

... och se vad det blev av skådespelarna nästan fyrtio år senare!

Livet i åttor

2008-10-15T11:39:00.005+02:00

För länge sedan florerade en lista bland bloggarna: Livet i tvåor och sjuor. Ladyn tänkte nu göra en uppdatering, men hålla sig till åttorna.

Varsågod och kliv in i tidsmaskinen!

1968
Ladyn är fyra år gammal och har varit storasyster i två år. Om kårhusockupationer och Pragvår är hon lyckligt ovetande, lekandes i sommartorpet vid Klämmingens strand.

1978
Nu talar vi fjortis och nykonfirmerad. Vid denna tid konfirmerade sig i princip alla. Många enbart för presenterna ... Ladyns frisyr såg ut som följer: Permanentad lugg med uppklippt sidohår, dito krulligt, samt raka testar där bak ... En så kallad klasskamrat kom med följande omdöme: "Åååååhh, vad ... misslyckat!"

I skolans uppehållsrum köpte man glass för 50 öre eller 1 krona styck, medan Amii Stewart dånade ur högtalarna:

1988
Detta år är Ladyn nyutexaminerad lärare, efter 17 år i skolbänken. Full av framtidstro ställer hon sig framför blivande målare och byggjobbare för att undervisa i svenska och engelska. Vedermödor som snart ska få henne att ge upp ...

Annars är hon nyförlovad sambo och har blivit med fyra (rum alltså, inte barn).

1998
Nu är Ladyn mor och går i spänd väntan på nummer två. Allt inom bebisvärlden slukas med hysterisk frenesi och hon hänger på föräldrasajter, där allt från blöjbyten till tv-såpor avhandlas.

Även nu bor hon i en fyra, fast en annan (efter en rejäl odyssé i lägenheternas värld). Säg "rolla väggar" eller "banankartonger" och hon svimmar framför dina ögon. Sambon är utbytt mot en make (en annan).

2008
"Din bästa tid är nu". Så är det sagt, och nog är det sant. Ladyn bor i sina drömmars hus, med kakelugnar och hela midevitten. I Det Stora Huset i Den Lilla Staden.

Antalet telningar är tre, och hon får äntligen ägna sig åt det hon älskar mest: språk och skrivande – i egen regi!

Viva la vida!

Nödrim eller nödvändigt?

2008-10-13T12:46:00.010+02:00

Bild lånad från Reading Matters.

När Ladyn var liten blev hon aldrig vald till lucia. Men hon fick ofta stå med ett rinnande tärnljus, där stearinet täckte dikten på ljusmanschetten av papper. För hon skulle ju läsa en dikt. Och Ladyn läste, faktiskt utan fuskrader, och med inlevelse dessutom.

Det gjorde nu inte alla, och en särskild plats i minnet har den lilla nervösa flickan som tog ett stort kliv framåt, drog ett djupt andetag och rabblade i kometfart:

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt.
Och alla är vi glada
att det åter är advent.
(Djup inandning.)
Ja, så var det inget mer!

Men nu gällde det inte scentalanger, utan rim. När är de nödrim? Och när är de nödvändiga? ABBA har kritiserats för det förstnämnda, men Ladyn ser inte detta, förblindad av barndomens idoldyrkan.

Och inte ens i nedanstående klipp med söta Magnus Johansson, vill hon höra nödrimmen. Kanske för att låten alltid spelades på radio när Ladyn var nyförälskad i sin make ...

Men i sista klippet är det fråga om nödrim och inget annat! Vad sägs om " ... i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung"?

Åt er som tänker "Producera något bättre själv då!" skakar Ladyn på huvudet. Hon är ju romanförfattare!

Filmmysterier

2008-10-10T13:04:00.011+02:00

Hur kommer det sig, att i filmer ...

... ÅSKAR det med versaler? Blixtrar flera gånger i minuten och dundrar värre än en skolklass på väg ut på rast? För att vi åskådare verkligen ska förstå: "Aha, det är oväder! Jag ska bli rädd!"?

... när hjältinnan får ett halssmycke, så har hon just denna dag inget smycke på sig?

... såsom såpor (till exempel Glamour), så är barnen både stumma och lama? Varför håller de annars mun hela tiden, konstant uppflugna på någons arm, även sedan de passerat lära-sig-gå-och-prata-flerordsmeningar-stadiet?

... händer det alltid något otäckt i duschen/badrummet?

... både somnar och vaknar hjältinnan med festmejk och nyfönat hår?

... sover alltid kärleksparen med kläder, alternativt reser sig ur sängen som om de vore på väg till togaparty?

Och – apropå något helt annat – varför kommer inte Jonas Gardell med en ny show snart? *Hoppar jämfota av otålighet*.

Ha en skön helg!

Originalet

Kopian

Ladyn väljer: Antingen – eller

2008-10-09T12:07:00.012+02:00

Ni har säkert sett dem, de snabba kryssfrågorna för kändisar. Ofta förekommer de i samband med en intervju. Kändisen i fråga ska välja: Hav eller sjö? Vin eller öl? Godis eller chips? Och så vidare.

Oftast väljer de snällt, men busar ibland till det genom att välja båda alternativen ...

Eftersom Ladyn varken är någon kändis (ännu ...nota bene!) eller brukar bli intervjuad, så får hon ordna detta själv. Bra Lady reder sig själv.

Here we go!

1. Mörk eller ljus choklad?
Mörk. Av den enkla anledningen att ljus innehåller ett otäckt litet ämne som heter laktos. Förresten är ljus choklad fusk; det är ju godis.

2. Sommar eller vinter?
Sommar, alla gånger. Vintern bör utraderas från vädergudarnas agenda, inklusive köld, snålblåst, duggregn, hagel och drivis.

3. Hav eller sjö? (Se där: En riktig kändisfråga!)
Sjö. Såvida inte vattenansamlingen är lokaliserad till sydligare breddgrader (läs utanför Afrikas kust). "Ropen skalla: Seychellerna åt alla!" (I alla fall Ladyn.)

4. Fredag eller lördag?
Lördag. Mitt i helgen, partystämning och noll hämtningar och lämningar som smolkar dagen. (Jo, man kan ha lördagsmys också!)

5. Lågklackat eller högklackat? (Ytterligare en kändisfråga.)
Beror givetvis på tillfället och outfiten. Ovanligt korkad fråga. Om katten (f'låt ... Ladyn) själv får välja, väljer hon mittemellanhöga. Det var väl ett halvbusigt svar?

6. Blogga eller se på tv?
Blogga. Såvida det inte är Desperate Housewives, för då får ingen ens ringa i telefonen eller hosta för högt. Då blir Ladyn desperate.

7. Glasögon eller linser?
Glasögon, om det gäller att se texten på bio bättre. Linser, om soppan behöver förgyllas.

8. Förrätt eller efterrätt?
Förrätt. Ingen diskussion!

9. Kvällspigg eller morgonpigg?
Kvällspigg. Stod, enligt uppgift från min kära mor, som niomånaders upp i spjälsängen och skakade galler "miss-i-nassen" och undrade vad den där j*drans herr Blund skulle störa för.

10. Skinka eller pizza? (Se gårdagens blogginlägg.)
Pizza. Men helst en sommargrön.

Bonusfråga: Vin eller vin?
Äntligen en fråga med vettiga alternativ! Men eftersom de är så likvärdiga, är jag här lite busig och kryssar för båda! ;-)

Den som känner sig manad, svarar själv!

Sommargrön skinka till jul?

2008-10-08T14:42:00.010+02:00

Säkerligen håller ni på att dö av nyfikenhet på recepten i Titta in på en vickning ?! Okej, Ladyn ska stilla både er nyfikenhet och er hunger.

Här får ni ett recept på hur man tillagar:

Sommargrön skinka
1 burk skinka
5 dl äppeljuice
7 tsk gelatinpulver
4 msk hackad persilja
3 msk hackad dill

Värm juicen, rör ned gelatinet och sätt till de gröna kryddorna. Öppna skinkburken och tag ut skinkan enligt anvisning på burken. Skär bort gelé och fett runt om skinkan. Rengör själva burken, pensla den med olja och skölj den med vatten.

Placera skinkan i burken igen, häll den nu något stelnade kryddjuicen runt omkring, skaka burken och sätt in i kylskåp
några timmar. Låt skinkan sedan endast glida ut på skärbrädan. Dekorera den med fräscha salladsblad och skär upp den i så tunna, sommargrönt inramade skivor som möjligt. Fransk senap och en färgrik sallad är gott till.

Var receptet inte tillräckligt pedagogiskt? Kanske klarade ni inte att öppna burken, eller också kanske ni inte fick till det rätta gliiiidet ut på skärbrädan? Eller den sommargröna färgen? Då kan nedanstående recept prövas – och kvällen är räddad.

Höstfärgad hämtpizza
1 katalog Gula Sidorna
1 dator
1 nätverk/modem
pengar (alternativt kreditkort)
apostlahästar (alternativt bil, buss, tunnelbana eller taxi)

Tag fram Gula Sidorna från relevant ställe eller sök på Eniro i datorn. Notera att fingrarna ska studsa lätt på tangentbordet, för att undvika felskrivning. Ersätts z av s kan det bli något fel.

Välj en pizza, gärna i trevliga höstfärger. Betala densamma på lämpligt vis samt transportera er till hämtstället med valfritt fördmedel. Vid bilkörning bör körkort medtagas.

På plats i hemmet: Öppna kartongen enligt instruktion från pizzabagaren, och låt delikatessen glida ut på tallriken. Ni kan också äta direkt ur kartongen, något som både spar disk och tid! Se där, en höstkväll att ägna åt roligare saker – som kanske en vickning?

Vill ni hellre planera julen, se då bara till att julskinkan inte har rymt.

Momsense och Dadsense

2008-10-07T08:46:00.007+02:00

Egentligen så är Ladyn ingen härmapa. Men bara i dag. Hon har nämligen lärt sig av Mona hur man lägger upp klipp från Youtube på bloggen.

Och, se, Ladyn lärde sig på första försöket! Hon gör härmed en "Mona" och publicerar samma underbara klipp som läromästaren gjorde häromdagen.

Samtidigt riskerar hon att hennes manliga läsare raderar henne från webbläsaren ... så därför passar hon på att be: "Se klipp nummer två med glimten i ögat!"

Here we go! En mamma kondenserar allt hon säger på en enda dag till ett par minuter. (Men pst, klicka bara en gång på bilden, annars blir det fel.)

Enjoy!

Momsense

Dadsense

Hurra för burkskinkan!

2008-10-06T08:32:00.015+02:00

"Det är skönt att träffa vänner och sitta runt ett bord för att tala med varann och för att dricka lite gott och äta en bit mat tillsammans. Det kan vara vad som helst, bara det är gott och lättlagat och mättar så där lagom."

Verkligen? Dessa revolutionerande rader inleder den lilla kokboken "Titta in på en vickning". Det kan genast avslöjas, att den inte tillhör höstnyheterna 2008. Dra i stället bort tio år från fredagens discobesök, så hamnar ni rätt.

Fortsättning:

"Vi kan också ha haft gäster på middag. Stämningen är god och ingen vill gå till sitt. Då dukar den förutseende värdinnan upp till vickning på köksbänken med färgglada papperstallrikar, plastbestick och papp- eller plastbägare. Det är en rimlig utgift för att slippa disken på nattkröken."

Ja, för cirka fyrtio år sedan planerades alltså en modern liten kokbok. Troligen lät det ungefär så här på redaktionen:

– Boken måste ligga i tiden! Vi måste använda alla dessa fantastiska burkar som nu finns i handeln.

– Ja! Då tar vi burkskinka! Den finns ju i både svenska och utländska märken! Vi skriver så här:

"Hurra för burkskinkan! utbrister man med rätta då och då. Oväntade situationer uppstår ibland och man finner plötsligt att man nog borde bjuda sina gäster på det där extra målet man inte var klok att planera i förväg. Ingen panik om man har burkskinka hemma!"

– Men glöm inte inspirationen från Amerika! Vi komponerar en ... ja, nu vet jag: en jättepizza! Med "lite av varje" som man ju har i kyl och skafferi. Ni vet: sardeller, musslor, löjrom och färska räkor! Självklart ska den bakas av sconesmix ...

– Jag har en ännu bättre idé, som vi avslutar med: hamburgare! Ni vet, den där färsbiffen som ursprungligen kommer från Tyskland. Så här skriver vi:

"Nu kan man köpa den djupfryst och därmed borde man vara nöjd, Men kvalitén på våra vanligaste djupfrysta hamburgare inbjuder inte till förnöjsamhet. Vill man ha en saftig och välsmakande färsbiff, får man fortfarande göra sig besväret att tillverka den själv."

– Men hör ni, vi måste locka med finare rätter också.
I baksidestexten skriver vi så här:

"Men vi har också ett litet kapitel med exklusivare smårätter för sådana tillfällen, när ni grips av överdåd och inte bryr er så mycket om vad ni kostar på er."

Första helgen i oktober 2008 befann sig resultatet av redaktionens mödor i Ladyns presenthög. Ty hon blev denna helg ett år äldre.

Fredagskväll 1979

2008-10-03T14:43:00.008+02:00

Fredagskväll ... för nästan 30 år sedan, och skoldans. Blekta jeans och pärl-t-shirt. Och se, hos de riktigt medvetna (som Ladyn) – små, små säkerhetsnålar i jeansen. Med påträdda pärlor.

Uppladdning på parkeringen, under samtal med de "stora grabbarna", de som har bil. Kanske lite medhavd stärkande dryck?

Så in bland Lützendimmorna och shejka loss under discokulan.

Yes – we were born to be alive!

Trevlig helg!

Det var en gång ...

2008-10-02T12:56:00.008+02:00

... en roman som ville bli skriven.

Noga sökte den sin författare. Den knackade på hos stora som små, när och fjärran, högt och lågt. Ville ingen skriva?

En historia om Sverige då – 1989. Om ett Stockholm sedan länge svunnet. Om en ung kvinna och en äldre, och om två säregna män. Alla indragna i ett emotionellt drama, med ett konstverk i centrum. Ett drama uppburet av vackert språk. Men också kryddat med humor och sorg.

Så hittade romanen rätt. En ung kvinna, inte äldre än dess ena huvudperson. Hon kunde få skriva! Och med hjälp av musan, den gudomliga inspirationen, föddes romanen.

Kvinnan skrev. Dag som natt. Med fingrar som dansat över tangenter sedan sexårsåldern, satte hon romanen på pränt.

Personerna fick liv. Och utan möjlighet att påverka, såg kvinnan dem stiga upp ur datorn, spinna sina egna livstrådar och knyta ihop dem på sinnrikt vis.

Kvinnan var nöjd och romanen var nöjd. Den var nästan klar!
Då hamnade den i träda. En nybliven familj pockade på all uppmärksamhet och åren gick.

Många, långa solvarv fick den sova, den glömda romanen. Men så en dag öppnades de dammiga pärmarna, och författaren – den nu inte längre så unga kvinnan – läste.

Nu var hon både nöjd och inte nöjd. En del var suveränt! En del var förfärligt ... Så satte hon sig åter vid sin dator. Dag som natt. Med fingrar som dansade över tangenterna, som de alltid gjort.

Romanen vaknade, genomgick omvandlingar och fick utvikningar. Men den levde och den skänkte glädje. Och en glad författare, blir en driven författare.

Slutligen kom dagen då det var dags. Det stora ögonblicket, då romanen skulle bli bok. Kvinnan postade med darrande händer de tjocka kuverten. Väl medveten om att det mesta aldrig blir läst, att det bara finns ett nålsöga ...

Så underkastades romanen granskande blickar. Den kved under lektörernas vassa pennor, men den levde! Den var sedd! Ända tills de små kuverten kom. Kuverten med "Tack för att vi fick läsa, men nej tack.", "Passar inte i vår utgivning just nu", "Önskar lycka till hos annat förlag".

Romanen sover igen. I sin låda bak slutna, åter dammiga pärmar. Och kvinnans fingrar dansar vidare, mot nya äventyr.

Men då och då ljuder en viskning från lådan: "Varför?", "Ville ingen läsa?".

Och romanen har hört om en vulkan, en kraft som väcker döda historier till liv. Och sprider dem som het lava över landet.

Men bara om. Om intresse finns ...

Tele-fånerier

2008-10-01T13:16:00.007+02:00

När man talar i telefon – som man onekligen gör ganska ofta – finns några problem.

Man ser inte varandra. (Såvida man inte har en sådan telefon som Hedvig i Från A till Ö ... eller använder mobilens dyra videosamtalstjänst.)

Man hör inte alltid ordentligt.

Kontentan: risk för missförstånd, riktiga "tele-fånerier".

Ur verkliga livet
Det var en gång en Lady som skulle boka bord på restaurang. Detta utspelade sig på den tiden rökning var tillåten på krogen. Eftersom Ladyn i fråga var allergisk mot rök, var hon förutseende nog att be om rökfritt bord.

Ladyn: "Har ni rökfria bord?"
Servitrisen: "Om vi har räkfria bord?"
Ladyn: "Nej, rökfria!"
Servitrisen: "Ätfria ...?"

Jovisst. Vi hade ju bara tänkt kröka. (Eller kräka?)

Osten på hatthyllan?

2008-09-30T11:12:00.006+02:00

En sann bohem lägger osten på hatthyllan. Det sade alltid min pappa när jag var liten. Frågan är då var hatten läggs. Kanske bland kantarellerna i frysen?

Nåväl, så illa är det inte. Bara nästan.

Ladyn har nämligen en exceptionell förmåga att förlägga tingestar såsom:

* handskar (företrädesvis dyra, i skinn)
* paraplyer (företrädesvis lånade)
* solglasögon (alla möjliga)

Denna förmåga är inte särskilt meriterande, men påfrestande. Jag tänkte ge er några exempel på handskscenarier:

1. Ladyn åker med kommunalt färdmedel (läs buss eller tunnelbana) och lägger handskarna i knäet. Färdmedlet stannar, ladyn reser sig och – voilà – handskarna åker i golvet. Resultat: Handskar borta.

2. Ladyn är på visit. Lägger handskarna (inte osten!) på hatthyllan, fikar, klär på sig allt utom handskar och går. Resultat: Handskar borta.
Kommentar: I detta scenario finns en möjlighet till handskräddning, då hon kan återvända till lokalen. Värre är det med offentliga miljöer som restauranger och caféer. För att inte tala om bagagehyllor på tåg.

Paraplyer försvinner oftast på liknande sätt, medan solglasögon får "ben" i provhytter eller på cafébord.

Två händelser Ladyn minns särskilt väl är dessa:

1. Ett paraply lånades av en kollega över lunchrasten. Väl medveten om sin förmåga, bedyrade Ladyn inför lånandet: "Jag ska inte tappa bort det, jag lovar"! Vem återvände efter nämnda lunch, utan paraply?
Kommentar: Till Ladyns försvar ska nämnas att denna händelse inträffade för cirkus åtta år sedan och därmed får anses preskriberad ...

2. Solglasögonen är som vanligt borta och Ladyn engagerar familjen i letandet. Till slut är det bara att sätta sig i bilen och åka utan dem. Ner med speglen ovanför sätet och kolla frisyren. Och – voilà – på huvudet ett par solglasögon!

Någon som känner igen sig?

Torpet Off Strip

2008-09-29T09:34:00.009+02:00

Jag vet. Jag kan inte glömma Las Vegas. Men jag måste ... Och förlåt att jag tjatar. Men helgens torpvistelse var en kontrast till ökenstaden som heter duga.

Strippen: En gropig grusväg utan trottoarer.

Miljö: Mest tall- och granskogsbebyggelse.

Antal hotell: Ett. Rött trähus på 64 kvadratmeter (troligen jämförbart med en walk in closet på The Venetian).

Antal casinon: Noll. Dock förekomst av ett eller annat pokerparti mellan maken och Sjuåringen. Att notera: Vegasbilder på baksidan av kortleken.

Ökenlandskap: Noll. Dock ökentomma hagar, skogar och småvägar.

Vinst: Skogens guld i form av korgvis med kantareller.

Insats: Mygg- samt fästingbett.

Dresscode: Casual.

Mystisk huslighet
I denna avkrok smyger sig alltid en mystisk huslighet över ladyn. Hennes hjärna intas troligen av sedan länge avlidna husmödrars andar. Hon lagar ugnsbakade äpplen, gör egen vaniljsås (som bara
får sjuda, inte koka, på liten bänkspis) samt avancerad fiskgratäng med gratängsås (som bara får sjuda, inte koka, på liten bänkspis).
I gratängen: räkor samt skogens guld (se ovan).

Det är Off Strip. Men mysigt och gott. Och definitivt utan jetlag!

I'm back!

2008-09-26T14:04:00.008+02:00

Jag smyger in ... nej, jag springer! Och inte viskar jag, utan ropar: "I'm back!"

Resebloggen från Las Vegas gav mersmak. Så jag tänkte att Ladyn skulle få kliva upp ur graven och återuppstå. Åtminstone försöksutskrivas ...

Bloggens inrikting får jag avstå från att spekulera om. Det blir vad det blir.

Jag börjar med att anta Soffys utmaning:

5 saker i frysen: Kantareller, taggsvamp, havrekakor (hembakade), spätta och korv.

5 saker i garderoben: Hantlar (i olika viktklasser), ännu ej upphängda draperier, egna oljemålningar, syskrin samt gigantisk hårfön med joner(?!). Kläder? De är i andra garderober ... Detta var en!

5 saker i bilen: Cd-skivor som Bananer i pyjamas, 70-talshits, discohits, Abba-hits och kanske en och annan gammal näsduk (samt grus, men då blir det ju 6 saker ...).

5 saker i handväskan: (Vilken av dem?) SJ-kort, notisar, rabattkuponger till Findus (efter att ha klagat på fiskfilé full med ben), svarta leggings samt en löst liggande femtioöring.

Alla som vill får självklart anta utmaningen! Och inte minst samla ihop er och hitta hit igen!

Trevlig helg, vi hörs på måndag igen!
(Och skål! För lite ska vi väl fira återuppståndelsen?)

Nu säger ladyn farväl!

2008-05-22T15:38:00.010+02:00

Denna blogg är stängd! Kanske återuppstår den, kanske inte. Må så gott alla nya och gamla besökare!

Kära bloggvänner! Nu är det dags att sätta punkt. Ladyn tänker lägga ner den här bloggen. Anledningen? Tja, det finns flera:

1. Bloggen tar tid, tid som jag inte riktigt har.

2. Bloggen tar kraft, något jag heller inte har helt och fullt just nu.

3. Bloggen har haft nostalgikåserier som tema. Att skriva sådana kräver kreativitet och eftertanke. Det är inget man (i alla fall inte jag) hasplar ur sig varje dag.

4. Bloggen kräver tätare uppdatering, för att få fler läsare. Nu har jag (nog?) inte särskilt många ... i alla fall inte som kommenterar.

5. Jag har nyligen startat en företagsblogg, som jag faktiskt uppdaterar varje dag! För att kunna satsa fullt ut på den, får det räcka för tillfället.

Jag vill avsluta med några positiva ord: Tack, tack, alla kära vänner som troget skrivit och tittat in hos mig! Vi har stöttat varandra i motgång och glatts med varandra i medgång.

Jag har lärt känna så många nya, trevliga människor. Sådana som jag aldrig skulle ha mött, om det inte vore för bloggandet! En del har jag träffat IRL, andra är mina brevvänner via mejlen. Och en del ser jag fram emot att träffa. Ni är och förblir mina vänner.

Kanske återuppstår Lady Stalker framöver? Och kanske i annan skepnad?
Vi får se. Till dess önskar jag er alla en skön sommar!

Farväl!

Två pärlor

2008-05-20T09:24:00.008+02:00

I helgen var det mer novemberstämning än majyra, i alla fall hos ladyn.

Jag är fortfarande inte på topp, men solens strålar börjar så sakteliga krypa in genom fönstren i mitt bibliotek. Där kan man för övrigt numera ta teet, eftersom två vackra karmstolar är på plats, mittemot kakelugnen!

I dag vill jag dela med mig av följande vackra musikvideos (som det hette på det ljuva 80-talet):

Följ med Black till havet och orden om ett Wonderful Life!

Och gå över Karlsbron i underbara Prag med INXS!

Detta är låtar som har alldeles egna rum i mitt hjärta!

Maskerader jag minns

2008-05-16T17:21:00.008+02:00

Inspirerad av Lotten, tänkte ladyn att det var dags att minnas maskerader.

1. Punkare
Som 16-åring var jag bjuden på maskerad till advokatsonen Kalle. Advokatson, tänker den blåögde! Aha, städad och lugn fest. Vi andra säger: No, no, inget kunde vara mer fel ... Fullt ös, medvetslös! Föräldarna advokaterna var nämligen på annan ort, långt bort.

Jag och bästa kompisen beslutade oss för att vara punkare. Håret färgades blått, t-shirtar klipptes sönder och målades med färgkrita. Bästa kompisens pappa lånade ut militärbyxor och som krona på verket lades en solkar punksminkning i ansiktena. När vi väl ringde på dörren hos advokatsonen, var det ingen som kände igen oss! :-) Sedan dansades det till Ebba Grön och Kim Wilde natten lång ...

2. Jenny Lind
Jag och gymnasiekärleken skulle klä ut oss. Han fick bli Jacob Anckarström och jag Jenny Lind. Hur åstadkom vi då detta? Jo, Jenny Lind fick hårkringlor vid öronen och fotsid blå balklänning (sydd av ladyns mormor sömmerskan) och kärleken fick svart slängkappa. Sedan gick det inte lång tid av kvällen förrän kärleken fick magont och måste hem, varpå Jenny Lind förvandlades till Florence Nightingale.

3. Hora
På fest i studentkorridor iklädde sig ladyn världens äldsta yrke. Det började med att jag åkte buss med en femtiolapp i strumpebandet ... Om det har jag redan skrivit här.

Någon mer som varit på maskerad? Tänkte väl det. Varsågod och berätta i kommentatorsbåset!

Trevlig helg!

Fem myror ...

2008-05-14T17:48:00.006+02:00

... är fler än fyra elefanter. Det kan inte en enda människa, som var barn på 70-talet, ha missat!

Ladyn hade visserligen passerat lära-sig-läsa-åldern, när detta barnprogram gjorde succé. Men att titta på det för den underbara humorns skull, var ju inte helt fel.

Viktiga Magnus, med byxorna på halv stång, förvirrade Brasse som alltid hade något att lära, och käcka Eva med den fina sångrösten: Alla har de en särskild plats i mitt minne. Att den sistnämnda gick bort i alltför unga år, är en stor sorg.

Men Fem myror lever vidare, i olika tappningar: på Sjuåringens svensk-lektioner och i Nioåringens dataspel.

Fast när herrarna i programmet dyker upp i Robert Gustafssons tappning, då blir ladyn riktigt orolig. Kan man dö av skratt? Och kan någon bli roligare?

Så läser ladyn

2008-05-12T09:39:00.007+02:00

Ladyn smyger in och bloggar lite. Det blir en mjukstart med svar på Mats Strandbergs bokenkät. Bättre sent än aldrig!

1. Vilken bok läste du senast?
"Norrlands akvavit" av Torgny Lindgren, i mitt tycke Sveriges bästa manliga författare. Är det någon som kan konsten att berätta en historia, så är det han! Språket med de underfundiga kommentarerna (som ofta döljer isberg av undermening) är helt magiskt! Och så är han rolig!

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Härnäst ska jag börja på "Kvinnan som var en fyr" av Viveca Lärn.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Mest kvinnliga, skulle jag tro.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Absolut inte. Snarare tvärtom, om boken är bra. "Nej, nu är det bara en fjärdedel kvar!" Är sorgen för stor över att den tar slut, läser jag om den så småningom.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Jag har mina favoritförfattare. (Inger Edelfeldt, Marie Hermanson, Torgny Lindgren, Anne Tyler, Joanna Trollope ...) Måste helt enkelt läsa allt av dem! Men visst påverkas man av topplistor och recensioner i ropet.

6. När blir en bok för lång?
En bok som tråkar ut mig blir för lång redan efter de första sidorna. Alldeles för långa är också Diana Gabaldons böcker om tidsresenären Claire. Egenligen ett fascinerande tema, men alldeles för mycket detaljer och tjatande under tusentals sidor! Jag gav upp!

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
En gång i tiden gjorde jag det. Men nu är jag för bekväm: Läser hellre på svenska! Är det en tafflig översättning, är dock hela upplevelsen förstörd.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
"Gregorius" av Bengt Olsson. En sanslöst imponerande och gripande berättelse om pastorn i Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". Läs (om) "Doktor Glas" först och sedan "Gregorius". Du lämnas inte oberörd, utan får dig en rejäl tankeställare om hur samma händelser kan upplevas totalt olika från olika perspektiv.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Det händer inte ofta, men det händer. Jag läser kanske 30 sidor och tar sedan en annan bok emellan. Så ett nytt försök. Om boken efter tredje försöket inte fångar mig ger jag upp.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har nog ingen överrepresentation. Men där står en hel del av mig oläsa deckare (mestadels makens del av biblioteket). Jag gillar inte deckare.

Ni som fortfarande inte svarat på frågorna, gör gärna det och länka tillbaka till Mats Strandberg!

Bloggpaus

2008-04-29T14:52:00.003+02:00

Nu tar ladyn paus. Kreativiteten är slut och hälsan är inte på topp.
Dessutom kräver annat i livet sin tid just nu.

Till att börja med blir det paus över valborg/första maj ... Sen får vi se ...om bloggen över huvud taget ska fortsätta?

Ha en skön helg alla som trots allt råkar hitta hit!

Unga fru Sprakfåle

2008-04-25T09:49:00.007+02:00

Det kom en kartong till ladyn, med lite arvegods ... Och bland sakerna låg (helt oväntat) en trave flickböcker från 1930-talet. Ni som känner ladyn, vet att hon gick i gång, precis som Ernst i Sommartorpet när han hittar rätt färgnyans ...

Nu ska hon, inför helgen, bjuda er på några citat ur "Unga fru Sprakfåle" av Lisa Eurén Berner. Säkerligen får de er att skatta er lyckliga att ni lever nu och inte då ....

Resumé: Unga fröken Sprakfåle (ett väl valt smeknamn till en ung, sprudlande, egensinnig flicka) har gått och gift sig! I en serie böcker har 30-talets flickor fått följa denna unga dams öden och äventyr. Ja, notera: flickor! Det står noga beskrivet på försättsbladet att detta är en berättelse för flickor! I seriens sista del, som ladyn kände sig mest sugen på, har som sagt fröken blivit fru och satt bo i Stockholm med den unge Greger.

Äktenskapet sätter de unga tu på prov, men nog vet de sina roller: Greger är på "kontoret" (vad han gör där framgår aldrig) mellan klockan 09.00 och 18.00, och under tiden ska Inga-Maja (fru Sprakfåle) sköta den lilla våningen med två rum och kokvrå på Smålandsgatan. Det ska lagas makaronipudding och stoppas strumpor. Och ve Inga-Maj om hon släpar hem för många antika möbler. Då drar man lusen i huset!

Here we go! Citat-tajm! Könsroller, vadå?

Ett par som försonas under tigerhot(!) på cirkus:

"Kära Hilda, var inte ond på mig längre? Du ska få den där boan, du vill ha. Jag ska aldrig vara dum mot dej mer."

"Det var jag, som var dum, Johan, svarade hon. Jag bryr mig inte om den där boan längre.

Och så en dispyt mellan huvudpersonerna:

"Inga-Maja! Se mig i ögonen. Menar du det där? Nej, snegla inte åt sidan nu. Se mig i ögonen, säger jag!

Då Greger talar i den där tonen, är jag tvungen att lyda antingen jag vill det eller ej.

"Nå, svara mej! Tror du inte jag vill ha dej med?"

"Neej, svarade jag betydligt spakare. Det tror jag inte".

"Varför pratar du en massa dumheter då, som gör mej ledsen? Fy skäms, Inga-Maja! Vet du vad du mest av allt liknade, då du stampade i golvet nyss. En bortskämd barnunge varken mer eller mindre."

"Ja, ja, mumlade jag skamset. Det var dumt av mej. Men jag blev så ledsen över att du ska resa ifrån mig."

Och denna smörja matades 30-talets "flickor" med. Huga! Leve nuet!

Skål alla bloggare och trevlig helg!

Det var en gång ...

2008-04-21T16:06:00.002+02:00

Sagans värld, nog har den förtrollat många.

När ladyn var liten var hon besatt av prinsessor. När solen sken och andra normala barn sprang ute och lekte med pinnar, satt hon på sin kammare och skrev sagor. Samt ritade prinsessor. När ladyn väl gick ut, klädde hon ut sig i fotsid kjol och guldpapperskrona och lekte - prinsessa.

Med i lekarna var alltid ladyns något yngre syster. Med den äldres privilegium, bestämde alltid ladyn vad som skulle lekas. Och vem som skulle vara - prinsessa.

Flickornas föräldrar började så småningom uppmärksamma denna orättvisa. Nu fick det vara stopp! Den lilla måste också få vara prinsessa. Men ladyn fann på råd. Hon uppfann ett kodspråk, så att de hädanefter lekte "pi" och "piäa". (Gissa betydelsen ...)

Nåja, fullt så elak var inte ladyn alltid. Visst fick lillsyrran vara prinsessa också. Och ett stort antal föreställningar framfördes till föräldrarnas förtjusning (förskräckelse?).

Nu har ladyn triss i killar, som inte direkt vill leka prinsessa. Inte ens prins. En före detta kollega ansåg att ladyn borde kalla sina pojkar "prinsarna", men de går i stället under benämningen "grisarna". "Tre små grisar" är ju också en saga ... :-)

Soffpotatis?

2008-04-18T13:17:00.006+02:00

Hur många kan titulera sig soffpotatisar? Är människan i grunden lat?

Ja, det är frågor man ställer sig, när man denna fredag sitter parkerad vid datorn och ska jobba. Ute hägrar en solig vårdag med en inbjudande altan. Så lätt att bara slinka ner och ta sig en caffelatte ...

Men är man egenföretagare får man ta sig i kragen. Potatisar göre sig icke besvär i soffan, utan i kastrullen inför kvällens matlagning.

Ladyn slet sig i dag från sin medfödda önskan att icke beträda träningslokalen. Men så lyfte hon sig själv i kragen och pinnade i väg. Ett entimmespass senare kom hon rödrosig om kinderna tillbaka till datorn. Nu med påfyllda energidepåer och fullt kapabel att ... lyfta luren och beställa hämtmat!

Som avslutning blir det förstås ett besök på YouTube igen, denna gång i diskens tecken. (Som man slipper med hämtmat.)

Trevlig helg, alla bloggvänner!

15 tecken på att du inte är 25 längre ...

2008-04-15T12:33:00.007+02:00

Ladyn hittade en underbar lista i Tara (tidningen för oss ladies som passerat den magiska 40-gränsen ...).

Varsågoda och pricka av "15 tecken på att du inte är 25 längre"! Hur många tecken stämmer på dig?

På ladyn stämde inte alla, och vissa med klar modifikation ... Betyder det att hon trots allt fortfarande är 25? Inuti? Och kanske lite utanpå också. Eller?

1. Ditt skafferi innehåller linser, bulgur och omega-3-kapslar.
Kommentar: Stämmer bara på en punkt: några torra linser i en påse. Som aldrig inmundigas. Räknas det?

2. Du har både förbandslåda, verktygslåda och brandsläckare hemma.
Kommentar: Jo, men det är lite dåligt på förbandssidan. Lite plåster här och var kan man dock uppbåda.

3. Du känner dig bakis på lördagsmorgonen trots att du inte varit ute.
Kommentar: Känner mig bakis, trots att jag druckit massa vin. Konstigt.

4. Du använder paraply vid risk för duggregn.
Kommentar: Så klart! Man vill ju inte förstöra frisyren.

5. Du äter gröt till frukost. Men låglaktosmjölk, torkad frukt och extra linfrön.
Kommentar: Nästan rätt. Det ska vara helt laktosfritt och utan torkad frukt. Gröt behövs, annars orkar man ju inte lyfta skrot på gymmet (som man inte orkade när man var 25 – nota bene!).

6. Du går aldrig bort utan att noga ha kontrollerat hur du ska ta dig hem på kvällen.
Kommentar: Correct. Det tar lite lång tid att gå från Den Stora Staden till Den Lilla Staden, så en koll i tågtidtabellen kan vara på sin plats.

7. Du har börjat köpa hudfärgade underkläder.
Kommentar: Vadå börjat? Det hänger inte på färgen. (Och inte på storleken heller ...)

8. Du gillar snuskiga skämt - igen.
Kommentar: Vadå igen? Humorlösa personer göre sig icke besvär.

9. Vänner som ringer efter 21.30 frågar om de väckte dig.
Kommentar: Vännerna ringer inte. De mejlar. Eller sitter och gafflar med mig över ett (nåja) glas vin betydligt senare än så.

10. Du vet hur man pratar med små barn.
Kommentar: Ja, framför allt hur man tjatar på dem.

11. Du har köpt ett par gåstavar (som du bara använder efter mörkrets inbrott).
Kommentar: Nope. Promenader går utmärkt utan gåstavar. Även efter mörkrets inbrott (eller utbrott).

12. Du köper inte gärna viner i 50-kronorsklassen.
Kommentar: Vin som vin. Här spottas inte i glaset.

13. Du blir jätteglad över presenter som lavendelkuddar och doftljus.
Kommentar: Ja, so what? Jag blir alltid jätteglad över presenter. Det är faktiskt tanken som räknas! Aj, aj, moget konstaterande ...

14. Du betalar lite extra för att slippa okristligt tidiga flygavgångar.
Kommentar: Jag betalar gärna lite extra för att få flyga över huvud taget. Resor växer inte direkt på trän i min närhet.

15. Du läser tester (som det här) för att i alla fall hitta en sak som inte stämmer in på dig.
Kommentar: Jag läser tester som det här för att hitta nåt att blogga om.

Er tur!

Tänd ett ljus

2008-04-14T18:26:00.002+02:00

Dagens inlägg blir kort. Det blir en uppmaning: Tänd ett ljus i kväll i ditt fönster, klockan 21.00. Det gör jag.

Vila i frid, lilla Engla!

Fula dialekter och universitet

2008-04-11T08:36:00.005+02:00

Ladyn blev lite förnärmad häromdagen. I en tidning gjordes utvärderingar av olika universitetsstäder. Man listade lockande faciliteter som skidbackar samt närhet till kontinenten eller kusten. Ursäkta, men skulle man inte huvudsakligen plugga?

Och: ifall dialekten var ful eller inte. Ursäkta igen. Vad är en ful dialekt? Dialekten i denna stad ansågs som ful, men inte i denna ...

Att ladyn blev lite förnärmad beror nog på att hon själv studerat i den förstnämnda staden. Och inte alls noterade någon ful dialekt. Däremot var det en himla rolig studentstad. Om minnena därifrån, kunde ni bland annat läsa här.

Trots avsaknad av skidbackar, kontinent och kust lyckades hon plocka en och annan poäng. Dessutom lärde hon sig dricka vin ur badkar, äta den nymodiga (!) rätten tacos, sola solarium, shoppa upp studielånet på pastelliga kläder på H&M ... och som sagt studera.

Det var ju därför hon var där. Eller?

Avslutar med ett gott skratt inför helgen. Vacker eller ful dialekt? Döm själva. (Och känsliga åhörare varnas för plumpa skämt ...)

Har jag gjort bort mig nu igen?

2008-04-07T22:31:00.005+02:00

Någon som liksom ladyn, uppnått en sådan aktningsvärd ålder att han/hon minns humorprogrammet Partaj? I så fall minns ni också Margareta Sjödin och hennes välkända fråga: "Har jag gjort bort mig nu igen?".

Att göra bort sig, ja. Eller råka ut för pinsamma situationer. Aldrig är det väl så roligt som när det sker "inför hela Sverige" och särskilt i televisionen. Och när det är någon annan än en själv ... Ladyn surfade in på YouTube och hittade några guldkorn.

1. Var är inslaget?
Trots idogt telefonerande lyckas inte studioherrarna få besked om när nästa moment kommer.

2. Skrattanfall i SVT:s nyheter
*Fniss*, *Asg* "Nej, jag klarar inte det här inslaget ..."

3. TV4-Tilde förstör trisslott i Nyhetsmorgon
Alltmer frustrerad Triss-skrapare helt i händerna på TV4:s personal ...

Godnatt och gott skratt!

Pryo-minnen del 2

2008-04-04T17:12:00.005+02:00

I mitt förra inlägg så glömde jag ju alldeles pryo-perioden som lärare ...
Föreställ er alltså ladyn som 13-åring. Här kommer fortsättningen!

Lärare
Lärare hade ladyn bestämt att hon inte skulle bli. Ladyns far hade ju detta yrke och det kunde bli lite för mycket av det goda. Och inte kunde man göra som pappsen ... Men prova på måste ju gå bra.

Pryon blev i en lågstadieklass. De små ettagluttatjejerna hängde i klasar runt ladyn på rasterna. Alla ville hålla handen! Här var ju en stor tjej att beundra (de insåg ännu inte att det var frågan om en lady). Så till undervisningen. Svenska gick ju bra, men värre var det med matten. Då ladyn inte själv är (eller var) något stort mattegeni, fick hon snabbt räkna på fingrarna för att kunna räkna ut om eleverna räknat rätt ... Föreställ er följande scenario:

Ladyn: "Jaha, barn, vad är 13 + 18?"
En skog av händer i luften.
Ladyn: "Stefan?"(Ja, så hette barnen på den tiden ...)
Stefan: "32!"
Ladyn: *Räkna, räkna, räkna ... paus ... räkna ...* "Eh, fel!"

Musiklektionen blev däremot en succé. Ladyn gjorde musikrebusar och spelade piano med bravur. Och lärare blev hon. Faktiskt.

Kontorist
På denna pryo-plats fanns inga hemska chefer eller krävande arbetsuppgifter. Efter lite pliktskyldigt sorterande av gem och kuvert satte sig ladyn helt sonika och skrev noveller. Kontorsdamen som delade rum med henne fick sedermera läsa, och gjorde faktiskt stora ögon åt att en 14-åring kunde skriva så. (Lite kompensation för de usla mattekunskaperna, och en kick för ladyns ego.) Paradnovellen var en spökhistoria som utspelade sig på ett engelskt gods.

Skådespelare
Sista pryon blev på kungliga Dramaten. Om denna period har ladyn skrivit på sin förra blogg, så läs här.

Trevlig helg alla!

Pryo-minnen del 1

2008-04-02T10:37:00.010+02:00

När jag gick i skolan (för tvåhundra år sedan), var det då och då pryo-veckor.
Pryo stod för Praktisk yrkeslivsorientering, sedermera omdöpt till prao. (Krångla till det? Nejdå.)

Läsarna ska nu få ta del av Lady Stalkers pryo-minnen. Here we go!

Bagare
Som 14-åring närde ladyn en kortvarig dröm om en bagarkarriär. Tänk att få göra kreativa skapelser och dessutom få ta sig en smakbit här och där av diverse tårtor och bullar ...

Förväntansfull intog ladyn sin plats på Konsums bageri i Den Pyttelilla Staden. Då en av de ordinarie anställda var sjukskriven, placerades ladyn omgående vid ett löpande band: brödpacken! Limpor kom i en aldrig sinande ström, och skulle snabbt placeras i plastpåsar. Så nya rader med limpor, nya och åter nya. Av någon bagarverksamhet syntes inte ett spår.

Plötsligt var alla "arbetskamrater" borta. De hade tagit fikarast och "glömt" säga till barnarbetaren. Behövs det nämnas att veckan upplevdes som straffarbete och att limpj**larna även kom strömmande i ladyns
(mar)drömmar? Bagarkarriär? No way.

Dekoratör
Ett år senare var det dags för pryo-period nummer två: Jobba som dekoratör. Här fick ladyn (i varuhusets blåa rock) lära sig texta vackert samt arrangera parfymer, sjalar och tvålar i vackra stilleben. Helt okej! På minuskontot kan nämnas att 100 ballonger skulle blåsas upp, men det är smällar man får ta.

Triumfen kom, när ladyn (civilklädd) på lunchrasten visade dekorationerna för en kompis: "Titta, vad jag gjort". Hon korrigerade en tvål som hamnat lite snett, varpå en arg expedit dök upp. "Vad GÖR du? Du får inte röra våra fina dekorationer!" Ladyn: "Men det är JAG som gjort dem ..." Expeditens ansikte skiftade nu i olika röda nyanser, varpå hon röt: "Ljuger du också?"

En halvtimme senare var ladyn tillbaka i blå rock och hälsade glatt på expediten, som nu (blek som en Alvedon) mumlade något ohörbart ...

Fler pryo-minnen följer!

Styrketräning på ovanligt sätt

2008-03-31T10:21:00.005+02:00

Lady Stalker bor som bekant i Den Lilla Staden, där diverse loppisaffärer har sina säten. Som alla vet, är ladyn ett stort fan av dylika prylar och Det Stora Huset är minst till hälften inrett med gamla skåp, lampor, byråer och lampetter. Nota bene - inga dyra antika saker! Så tjuvar göre sig icke besvär ... Nej, här talar vi om fynd i 100- till 200-kronorsklassen. Oftast.

I helgen införskaffades ytterligare en (billig) tingest. En matta. Stor och bred, i orientalisk stil men äkta fusk. Ladyn ville ha. Och ladyn köpte.

Sedan kom problemet. Då antalet körkort i plånboken är noll, var det bara att ta till apostlahästarna. Tjugo minuter senare klev ladyn in över tröskeln med ett stycke matta i famnen, samt förlamade armar.

När armarna långsamt återfått sin känsel och rörlighet, lades mattan på plats i biblioteket. Och det blev sååå fint. Men först placerades den på vågen:
9,2 kg!

Visst är ladyn stark? Och visst är veckans styrketräning avklarad ...?

Jag är 65 procent boknörd!

2008-03-26T23:12:00.003+01:00

Jag hittade ett test hos Mona:

Det passade väl bra med anledning av mitt förra inlägg? Jag trodde dock jag var mer boknörd än så här, men jag torskade på bibliotekskoderna. (Koderna på riktiga stadsbiblioteket alltså.) Jag är ju nästan aldrig där! Jag köper böckerna!

På nattduksbordet

2008-03-25T22:17:00.008+01:00

... just nu ligger "Underströmmar" av Joanne Harris. Jag har alltid varit en bokslukare av stora mått och har, som mina trogna läsare vet, numera också ett eget bibliotek! Men triss i killar kräver sin tid, och jag hinner inte alltid läsa så mycket som jag önskar.

I dag tänkte jag dela med mig av lite bokminnen. Första kapitelböckerna slukades före skolstarten. Och då började ladyn också knattra på farfars gamla reseskrivmaskin.

En av de segaste böckerna lästes under passen som nattportier på Scandic Hotell (i mitten av 80-talet). Boken ingick som kurslitteratur i min utbildning.

Vissa böcker har jag läst flera gånger, bara för att de är så himla, otroligt, underbart, fantastiskt bra! Här är ett exempel. Och här ett annat.

Bästa svenska författarinnan tycker jag denna kvinna är. Älskar hennes historier i verklighetens gränsland, där udda personligheter huserar.

Sist men inte minst måste denna författare nämnas. Bästa manliga i Sverige, onekligen. Låt er förtrollas av både språket och historierna! Inte visste jag att han skulle bli så stor, när jag under det ljuva 80-talet åt surströmming i hans lada.

Vad ligger på just era nattduksbord? (Om ni har några.)

Vit påsk

2008-03-20T10:43:00.006+01:00

Det blir en vit påsk i år ... Och det passar kanske bra, eftersom det inte var en vit jul (inte i Den Lilla Staden i alla fall)?

Men egentligen borde väl påsken ha varit grön som julen, eftersom julen varar fram till påska?

Hur som helst. Nu blir den vit. Fast jag ville ha en grön. Men en sak är säker, den blir inte helvit.

Och nu tar ladyn påskledigt några dagar.

Glad påsk alla läsare!

Fyndet vid ödetorpet

2008-03-18T21:08:00.007+01:00

Det var söndag och Elvaåringen skulle på fågeltur. Den icke lika fågelintresserade modern (läs ladyn) parkerade sig på verandan till ett ödetorp, medan övriga familjen skådade fjäderfän.

Solen sken (för en gångs skull) och det gamla torpet hukade i all sin skröplighet. Slitna gardiner täckte fönstren och färgen flagade. Hur länge sedan var det en bofast drack kaffe här? Hämtade vatten från den gistna pumpen?

Tiden allt fördriver
Historiens vingslag hördes medan jag tog en liten promenad på ägorna. I en gammal lada kikade jag in - och tiden stannade. Någon gång i slutet av 60-talet lämnade människor senast ett spår. Rester av en tidning vittnade om detta, bland dammtäckta flaskor i tyst parad. I hörnet en gammal spark. Ett trasigt fiskenät och en trasig kratta. Allt förstenat, halvt förmultnat och grått. Jag kom osökt att tänka på tredje strofen i Sommarpsalmen ...

Men så föll min blick på ett fynd: en tidning från 1935! Fortfarande ganska hel, fortfarande läsbar!

Tillbaka på verandan var jag fast i tidsmaskinen. Och jag måste förstås dela med mig till er.

Varsågoda:
Annonser från 1935

Går Ni säsongen till mötes slank och spänstig?

Har ni den ljuvliga känslan av att när Ni kommer på vinterns baler folk skall säga: "Ja, hon kan verkligen bära upp en stilig klänning, hon har just den rätta figuren."

Om ni inte har det så lyckligt ställt - och det är kanske bara några få överflödiga kilo, som det hänger på - börja då genast en avmagringskur med Facil!

Facil-pastillerna äro absolut oskadliga och fås på alla apotek. Kr. 4:-, till 3 veckors avmagringskur.

Här bli stor-tvättarna små ...

16 kg. tvätt klar på c:a en timme - tvättat, sköljt och hängtorrt

En stortvätt förr - det var ett arbete som frestade på både krafter och humör. Tid tog det och dyrt blev det, och tvättbräde och rotborste sleto ut kläderna långt i förtid - tvätterskan också.

Annat är det med ALFA av rostfritt stål eller koppar. / --- / Allt ni behöver göra, sedan kläderna lagts i och luten kokat upp, är att då och då med mellanrum långsamt föra veven av och an. Det är allt - resten sköter maskinen. / --- /

AGA "SONAT" är radion för folk med anspråk!

I åratal har Ni drömt om att skaffa Er en stor radio - en radio som kan ta in ej bara Sverige och Europa, utan hela världen ... Nu kan Ni äntligen få Er önskan uppfylld - till otroligt lågt pris. AGA "SONAT" är en 7-krets 6-rörs Super för långvåg, mellanvåg och kortvåg. Tänk er bara att frampå småtimmarna kunna fortsätta dansen till tonerna av Louis Armstrongs orkester i New York! Att kunna ta in vilken utomeuropeisk kortvågsstation som helst ... Och en sådan apparat kan ni få för 395 kr, i golvmodell, bordsmodell 335 kr. Extra stor, 25 cm. Silverton högtalare och alla tänkbara finesser. Begär demonstration eller katalog.

En askungesaga

2008-03-14T08:47:00.003+01:00

Sagan om Askungen har alla hört. Och alla vet att det är en saga.

Men då och då, blir sagan sann. Då träder Askungen in i verkligheten och får oss att rysa av glädje, avund eller fascination.

Askungen kan ha många skepnader. Hon kan vara kvinnan som skrev en världssuccé på ett tåg. Hon kan vara en fattig pensionär som drog hem storkovan på Lotto.

Men Askungen kan också vara en man. En försäljare av mobiltelefoner. En före detta mobbad pojke som, med dåligt självförtroende, tog mod till sig och klev upp på scenen.

Framför honom satt juryn, redo att avkunna en obarmhärtig dom.
Blickar utbyttes och man snörpte skeptiskt på munnen ... Och så tog Askungen ton ...

Det är ett tag sedan nu, men detta klipp kan jag se om och om igen, hur många gånger som helst.

Låt Askungens triumf och glädje följa er in i helgen!

För ett år sedan ...

2008-03-09T22:04:00.004+01:00

... drömde jag om eget företag. Nu har jag ett!

För två år sedan ...

... drömde jag om ett stort, gammaldags hus. Nu har jag ett!

För tre år sedan ...

... drömde jag om att vara vältränad. Nu är jag det!

För fyra år sedan ...

... drömde jag om att skriva färdigt min roman. Nu har jag gjort det!

För fem år sedan ...

... drömde jag om att dagisåren skulle vara över. Nu är de det!

För tio år sedan ...

... drömde jag om två barn. Nu har jag tre!

För tjugo år sedan ...

... drömde jag om att en gång bli gift. Nu är jag det!

För trettio år sedan ...

... drömde jag om att bli "kvinna". Nu är jag det!

För fyrtio år sedan ...

... drömde jag om att slippa gå i skolan. Det skulle nog mamma och pappa kunna ordna! Men si, det gick inte! :-)

Det lönar sig att drömma. I de flesta fall.
Så hallå alla: "Hold on tight to your dreams"!

Stiltje men ändå inte

2008-03-05T18:52:00.002+01:00

Det har varit tyst några dagar.

Ladyn har inte varit helt fit for fight.

Men ändå har stiltjen inte varit fullständig ... Hon har äntligen kommit i gång med sitt egna företag och har just nu jobb upp över öronen! :-)

Vill inte avslöja för mycket, för att inte röja sin identitet. (Fast djungeltelegrafen verkar gå för fullt, så kanske hon ändrar sig?)

Återkommer ...

Extreme Makeover: Garden Edition

2008-02-29T12:22:00.008+01:00

Solen skiner, snön lyser med sin frånvaro och något hamnar i obarmhärtigt ljus: The Garden.

"Ta hand om mig!", skriker den. "Jag behöver en Extreme Makeover"! Rishögar, mossig gräsmatta och snåriga rabatter vrider sig i vånda.

Men trädgårdsägaren har lite annat att göra. Hennes huvudsakliga ansvarsområde är nämligen ett annat. Runt omkring i Det Stora Huset frodas också andra varelser, i fönsternischer och på kakelugnsfriser. Krukväxter! Närmare bestämt 54 stycken. Så många uppgick de till sist hon räknade, vid juletid. Men sedan dess har ju en del gått till de sälla jaktmarkerna. Ceased to be, helt enkelt som Monty Pythons papegoja. Det gäller särskilt hyacinter och orkidéer. Men vad fasen - Ica har många trevliga substitut. Ibland med kruka på köpet.

Värre är det med The Garden. Men det finns hopp. En Extreme Makeover är i antågande, om än i små steg. Det finns nämligen ytterligare en trädgårdsägare: Lady Stalkers make. Denne har nu utnämnt kommande helg till Den Stora Trädgårdshelgen. Samtliga familjemedlemmar lär sättas i arbete, med grensläpande, rensning och gödsling. (Eller vad man nu gör på våren. Jag kanske ska konsultera en trädgårdsmästare i min närhet.)

Men det finns ett villkor: Att vädret förblir vackert. Annars lär ett annat projekt få prioriteras: Ihopsättningen av mitt nya skrivbord. Så lite, lite grann hoppas jag på att det ska regna ... Bara några timmar?

Tills vidare får jag väl som inspiration sjunga Påtalåten.

Trevlig helg!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering: Det regnade ... och jag har numera ett nytt skrivbord! :-)

Dagsutmaningsrapport

2008-02-25T15:59:00.003+01:00

Surfade in till Lotten och såg att jag blivit utmanad att rapportera om min dag. Visserligen i förrgår. Men jag såg det i dag. Så dagen jag skriver om blir -- i dag.

1. Vädret utanför mitt fönster:
Sol, blå himmel och ... vår i luften! Hade faktiskt premiär för min nyinköpta vårtrenchcoat i dag!

2. Lyssnar på just nu:
Ett plingande ljud från översta våningen, där Elvaåringen med kompis, samt Sjuåringen underhåller sig själva. Blev nu oerhört nyfiken på detta ljud ... så jag rekar ... och rapporterar:
Det var en spiral som kan gå för sig själv nerför en trappa. (Nej, jag tillhör inte familjen Addams.)

3. I går gick jag och lade mig:
Alldeles för sent som vanligt. "Ska bara" i det oändliga. Och just nu sträckläser jag en obehaglig men spännande bok.

4. I dag vaknade jag:
Precis en minut innan mobilen (läs väckarklockan) började trudelutta. Och så skuttade jag glatt ur bädden för att lämna mina telningar i skolan. Not. Skuttade alltså.

5. Jag har på mig:
Mörkblå jeans, svart spetstunika, svart långärmad topp, rosa läppstift och förväntansfull min inför resten av frågorna som jag inte läst igenom ordentligt än.

6. Senaste person som ringde mig:
Elvaåringen (äldste sonen).

7. Senaste person som jag ringde upp:
Elvaåringen (som hade sökt mig, se fråga 6). Likt en detektiv lyckades han spåra mig på det café där jag satt med en väninna, genom att ringa väninnans mobil, då min egen dito befann sig på laddning i hemmets lugna vrå.

8. Senaste person som skickade sms till mig:
Skulle just svara "väninnan" (se fråga 7), men se: Just nu plingar det till i min mobil och svaret blir: maken.

9. Senaste person som jag skickade sms till:
Väninnan jag fikade med. (Det var ett himla tjatande om sms ... och väninnan!)

10. Senaste vän jag addade på Facebook:
Face ... vadå? Jag är lyckligt ovetande om den världen. Däremot har jag fejset i en spännande bok varje kväll (se fråga 3.) Räknas det?

11. Som addade dig:
Adda ...? Familjen Addams tillhör jag inte, nej. Även om det kan tyckas så ibland (se fråga 2).

12. Senaste person som mejlade mig:
En väninna (ja ... jag har fler!) som till min stora sorg numera bor i Skåne.

13. Sista sajt som jag kollade på:
Åh, nej! Har jag kollat på min sista sajt? Står Sweeney Todd utanför dörren? Han är i och för sig välkommen, om han är sig själv. Det vill säga herr Depp. Och senaste sajten jag var på, blev alltså Youtube.

14. Ska göra i dag:
Laga tonfiskgratäng. Omedelbums tydligen, eftersom Sjuåringen nu står och tjatar bakom mig.

15. Bra eller dålig dag i dag?
Bra, hittills! Har hunnit med: jobb, ärenden, fika, vårpromenad och -- bloggande!

Mina lärdomar från skolan

2008-02-22T18:25:00.005+01:00

Jag gick i skolan länge. Kanske alldeles för länge. Närmare bestämt ... 17 år!

Vad jag lärt mig? Ja, inte är det Centraleuropas floder på blå stenciler som sitter i ryggmärgen. Här är en sanningsenlig sammanfattning:

1. Grundskolan (med start år 1971):

Se för Guds skull till att inte kunna läsa om du börjar skolan detta år. Läraren anser att dina föräldrar är svikare, som övertagit hennes uppgift! Sitt och skriv F, sida upp och sida ner, fast du redan läst alla Gösta Knutssons kapitelböcker om Pelle Svanslös.

Läraren bör låta eleverna hjula och gå ner i brygga utan att ha låtit dessa öva innan. Hon eller han bör sedan sätta betyg efter vilka som kan. Om eleverna lär sig det hela efter att ha fått öva efter betygsättningen: Sorry for them.

Tyskans prepositioner fastnar bäst om de lärs in under taktfast dirigerande av en trevlig magister i grön polyesterkavaj: "An, auf, hinter, in, neben ...".

2. Gymnasiet (med start år 1980):

Var jättetrevlig mot lärarna och plugga järnet där det behövs, så går det bra. Gå på många skoldanser, arrangera skoldanser och se till att bli kär. Pussas bakom skåpen och lägg kärleksbrev däri. Men försumma för den skull inte läxorna ... Bli inte helt nödvändigtvis hjärtekrossad ett halvår före examen ... men om så sker -- se råd nummer ett under denna rubrik. Då kan du sjunga: "Vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra" med gott samvete.

3. Universitetet (med start år 1983):

Välj gärna fel linje första året, i stället för att ta ett sabbatsår. Det fungerar ungefär likadant. Kontentan blir många fester och många trevliga bekantskaper. Drick obegränsat med vinbål ur badkar (!) i studentkorridorer, sov (nåja) i sovsäck i kö för att säkert få biljetter till nästa fest, gå på minst två fester i veckan och snåla inte med studielånet. Det ska räcka till såväl kurslitteratur som trendiga kläder och solariesolande.

Välj rätt linje nästa år, spetsa alla tentor och ta det lite lugnare med festandet. Bli gärna kär, men låt det inte gå ut över studierna. Och nu behövs det inga skåp att pussas bakom. Köp ut på Systembolaget och visa stolt fram legget när de frågar om din ålder.

Gå ut med alldeles för höga studielån i bagaget och satsa sedan på en helt annan karriär. Alltid leder det någonstans.

Och du: Du klarade dig utan Centraleuropas floder. Men tyskans ramsor sitter som berget: "An, auf, hinter, in, neben ..."

Musiken längs Memory Lane

2008-02-19T21:51:00.006+01:00

Jag fortsätter vandra längs Memory Lane.

Och det är en vandring vid solens nedgång. Gyllene strålar blänker i trädkronorna och bland löven ljuder en ton. Den stiger, den mångfaldigas, den blir till musik - minnenas musik.

Nu spelar skuggor bland grenarna. Där är par - som dansar. Tätt slutna intill varann dansar de, till minnenas musik. I går, i dag, i morgon. Sedan tidernas begynnelse och in i evigheten dansar de.

Samma känslor, samma toner. Men så olika ändå, genom åren:

1979

1983

1991

2008

Jag stannar vid varje årtal, dröjer vid varje minne.
I går, i dag, i morgon.

Det är min musik. Är det också din?

Var det bättre 1988?

2008-02-16T21:43:00.006+01:00

Vi som varit med ett tag (läs: är 40+), har en del jämförelsematerial i bagaget.
När det gäller allt.

Och för att försöka vara lite aktuell, kan jag ju börja med Melodifestivalen.
In i tidsmaskinen, ställ in ... 1988! Och tryck!

1988

Sveriges vinnarlåt
80-talsmode i kubik, men golvet andas väl lite 2008?

Årets julkapp
Uppfinningsrik, väldoftande ... dammsamlare?

Oscar för bästa film
Roligt, tänkvärt - och nog har väl alla sett den?

... och detta år satt Lady Stalker klistrad framför denna tv-serie.
Fast hon var tjugonånting och absolut inte hade barn, välbetalt reklamjobb eller äktenskapsproblem.

Var det bättre 1988? Jag låter frågan vara obesvarad. Vi tenderar ju att sätta på oss rosa glasögon, när vi sveper nerför Memory Lane.

Men en sak som definitivt inte var bättre då, var Lady Stalkers inredningsstil. Rosa soffor med pastellfärgade streck, någon? Puffiga rosa gardiner eller vattensäng i knallila sovrum?

God natt och ridå.

Bra och dålig reklam

2008-02-13T13:56:00.003+01:00

Vad är bra reklam? Och vad räknas som dålig? I företagens ögon är den givetvis bra om den säljer - och väcker uppmärksamhet.

Men sett ur konsumentens ögon, kan det vara lite mer komplicerat. En reklamfilm kan vara speciell, fyndig och helt enkelt jätterolig! Man talar om den sinsemellan: "Såg du ...?" och börjar citera replikerna i alla möjliga och omöjliga sammanhang. "Vilken bra reklam!" Fast ingen kommer ihåg vad den egentligen handlade om ...

Den bästa reklamfilmen jag någonsin sett är Lotto-Åke. Mannen som vunnit högsta pott och vågar säga ifrån till sin kaxiga chef. Något vi nog alla drömt om.

Men gör bara inte som jag. Jag härmade Lotto-Åke på skoj när jag talade med en chef jag hade för några år sedan. Han bara stirrade. Hade han sett reklamen? Nej, icke ... insåg jag så småningom! Jag tackade min lyckliga stjärna att denna chef tillhörde kategorin "trevliga och empatiska". Och framför allt: "humoristiska". När han väl fick reklamfilmen skickad till sig, ramlade polletten ner.

Dålig reklam då? Ja, det tycker jag den här är: I huvudet på Toyota! Jag står inte ut med rösten.

------

Och se där: Nu har jag gjort reklam för både Lotto och Toyota! ;-)

Vardagsmys

2008-02-06T07:42:00.000+01:00

Det talas mycket om fredagsmys, veckans avslutning som alla ser fram emot. Men hur är det egentligen med vardagsmys? Finns det?

Jag hävdar att det finns. Det finns och behövs; det gäller bara att se det.
Se de små, njutbara stunderna i det grå. Och då är vi där igen - vid mitt klassiska motto "Carpe diem".

I går utövades vardagsmys vid flera tillfällen. Även om dagen var fylld av slit vid datorn, så kunde följande prickas av på vardagsmyslistan:

En kopp caffelatte, som värmer händer och mage
En vinterpromenad som syresätter blodet
En god middag med barnen vid levande ljus i kandelaber
... och som avslutning träff med en nära väninna, för att lyssna till min favoritförfattare.

En underbar vanlig dag (som Agneta Fältskog sjöng)!
Med vardagsmys.

Vackraste dikten om döden

2008-01-31T08:11:00.000+01:00

Det här blir inget glatt inlägg. Flera personer i min närhet har förlorat nära och kära senaste tiden.

Också en släkting till mig har gått bort. Han var visserligen gammal, men livet slutade genom en tragisk olycka.

Jag och min pappa kom i samband med det, att tänka på en vacker dikt. Båda två, oberoende av varandra. Dikten är skriven av Karl Vennberg och tillhör de vackraste jag vet. Särskilt sista strofen, som jag själv gärna skulle ha på min gravsten ...

Döden är bara ränseln
som vi lägger av vid vägens slut
En blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Döden är bara plogen
som vänder livets mylla
Det hårda rågbrödet
som håller våra tänder rena

Döden är bara överlöparen
som visar oss vägen
En desertör
som ger oss lösenordet

Döden är bara törnesnåret
kring genomlysta blommor
Det mörka smycket
som ger tillträde till festen

Tågluff 1983

2008-01-29T14:04:00.002+01:00

Nu när sommarens semester ska planeras, väcks onekligen vissa minnen till liv. Minnen av en sommar för ... eh ... tjugofem år sedan! (Hjälp, jag har blivit gammal.)

Tågluff sommaren 1983! Tag dessa ingredienser och blanda väl:

2 st 18-åriga unga damer
4 rejäla nypor fniss
2 st Interrailkort
0,5 teskeds erfarenhet av resor
2 identiska ryggsäckar
2 identiska sovsäckar
5 dl förväntningar
8 dl äventyr

Blanda väl och skicka i väg med tåget mot Mjölby, med vidare transport till Frankrike, Italien, Jugoslavien, Grekland, Österrike och Tyskland.

I bakgrunden hålls 4 oroliga föräldrar på sparlåga, då och då med omrörning i form av korta samtal i rosslande telefonautomater. (Mobiler var vid denna tid enbart snurrande tingestar ovanför babysängar.)

Vid avsmakningen av den färdiga anrättningen, kunde följande konstateras:

På minuskontot:

När tunnelbanan strejkar i Paris, är det inte helt optimalt att bli jagad av en knivgalning, under det att man bär tunga ryggsäckar.
Att sova på ett stationsgolv innebär ett något fast ryggunderlag, men fungerar.
Tågfärd genom (forna) Jugoslavien är inte att rekommendera, då färdmedlet ideligen stannar för översläppande av kor, samt bevakning av militär. Luftkonditionering: under all kriktik, för att inte säga obefintlig.

På pluskontot:

Bli bjuden på niorättersmeny på fin Milanorestaurang med gammal brevvän.
Windsurfing, motorcykelåkande och nattligt suddande till tonerna av Moonlight Shadow i Zell am Zee.
Möjligheten att åka vidare till Grekland när det ösregnar i Jugoslavien.
Så många skratt och minnen att tangentbordet inte räcker till för att återge dem.

-------------------

Summa: En strapatsrik, äventyrsfylld, tokig, oförglömlig och ... alldeles underbar ... resa!

Någon mer som har tågluffarminnen?

Testinlägg

2008-01-25T14:52:00.000+01:00

Jag måste testa om datumet överst i bloggen ändras. Nu har det stått 18 januari alldeles för länge! *Sliter mitt hår.*

Svar på tal

2008-01-18T10:59:00.003+01:00

Har du varit med om detta? Maten du beställde för en halvtimme sedan syns det inte ett spår av. Hjortstek med potatisgratäng, ska det vara så svårt att få till? Är de ute och jagar, eller? Skördar potatis?

När maten äntligen kommer är den kall, och någon måste ha tappat saltkaret. Antingen i eller utanför.

Vad gör du då? Tuggar du snällt i dig anrättningen eller uttrycker du din åsikt? Kräver du upprättelse?

Jag själv tillhör nog oftast den senare kategorin. Bättre att göra något än att bara sitta och gnälla. Oftast åtgärdas fadäserna på något sätt; det är min erfarenhet. Och då blir man så nöjd, så nöjd. Men det händer förstås också att man blir otrevligt bemött. Att serveringspersonalen helt enkelt snäser av en.

Då har jag ett bra svar på tal. Följande dialog är autentisk och jag blev så imponerad första gången jag hörde den. Dialogen utspelar sig mellan en missnöjd gäst och en otrevlig servitör.

Gästen:"Trivs du med ditt yrke?"
Servitören: "Nej."
Gästen:"Det märks."

Skulle servitören svara ja, säger gästen bara "det märks inte".

Det kallar jag svar på tal!

Fyra låtar, fyra decennier

2008-01-18T10:59:00.002+01:00

Så här på lördagskvällen vill jag dela med mig av fyra favoritlåtar. Låtar från fyra olika decennier:

70-talsfavorit

80-talsfavorit

90-talsfavorit

00-talsfavorit

Njut! (Om ni har samma smak ... Annars: Lägg upp era egna favoriter!)

Fisk förr och nu

2008-01-18T10:59:00.001+01:00

Är fredagsmyset över nu? Har ni alla ätit och druckit gott framför Let's Dance och andra familjeprogram?

Själv kastade jag ett getöga på nämnda program, men pratade hellre med Elvaåringen och tog sedan en promenad. Men naturligtvis hanns en god måltid med.

Vad åt man förr en fredagskväll, månne? Jag konsulterar "Husmoderns 'sätt'-bok" från 1937 och där finns många delikatesser (hrm ...) att välja bland, beroende på hur mycket tid som finns till förfogande. Har man tillgång till färskvaror från havsdjupen (och tid), kanske detta recept lockar?

År 1937:
Ål à la Tartare.*)

1 stor ål flås, tömmes från innanmäte och fenorna avklippes. Man formar den till en ring genom att sticka in stjärten i munnen och ombinder eller eller fastsyr den med en tråd. Ålen förvälles i 10 till 12 min. i ättiksblandat vatten. Den får sedan stå i vattnet i 15 min. utan att koka. Lägges därefter upp på duk och får avrinna. 30 gr. smör smältes och blandas med 2 uppvispade ägg. Litet salt och vitpeppar strös i. Ålen doppas sedan i denna blandning och därefter i skorpmjöl. Detta upprepas en gång till varefter ålen stekes i smör över sakta eld tills den är vackert brun. Upplägges på varmt fat och serveras. Om man vill kan man servera tartarsås till. Denna består av majonnäs blandad med hårdkokta äggulor, hackad purjolök och är smaksatt med fin ansjovislake.

År 2008:
Sushi à la Avhämtning

1 betalkort medtages till närmaste sushirestaurant. Lämpligt antal portioner inhandlas och transporteras till hemmet, där nämnda rätt skola intagas. Kartongerna placeras på respektive plats och öppnas tillsammans med de medföljande pinnfodralen. Wasabi, gari, soja samt sushi inmundigas därefter under största njutning till valfri dryck. Behöver icke uppläggas på fat, vilket också sparar husmoderns (eller diskmaskinens) trötta armar. Sakta eld kan skapas, dock endast för välbehags skull och då endast i eldstad. Om man vill kan man efteråt, då sötsuget sätter in, servera choklad. Eller chips ...

... eller vad sjutton som helst ... Tack gode Gud att jag äter fisk 2008!

Trevlig helg!

*) Ja, det är punkt i rubriken i originalreceptet. (F'låt, Olle Josephson på Språkrådet!)

Nu har jag flyttat ...

2008-01-18T10:59:00.000+01:00

... ja, inte från Den Lilla Staden (never, never), utan till ny bloggadress. Med ett enklare verktyg, hoppas jag kunna publicera oftare.

Första "riktiga" inlägget kommer senare i dag. Håll utkik och ha det gott, denna mulna fredag!