Telefonterror och utmärkelse

Ladyn är med i Nix-Telefon. En alldeles utmärkt uppfinning för dem som hatar – och hon menar verkligen hatar – telefonförsäljning.

Telefonförsäljare ringer alltid:

* när man lagar middag
* när man äter middag
* när man hjälper barn på toaletten
* när man nattar barn.

De frågar inte: "Har du tid?", "Stör jag?". De babblar på, utan pardon. Och här finns ingen annan råd än att hålla dem kort. "Gäller det försäljning eller marknadsundersökningar? Nej tack, då är jag inte intesserad. Tack och hej!"

Man kommer kanske inte till telefonförsäljarnas himmel. Men hellre skärselden än helvetet.

I går ringde det en försäljare till Ladyn. Som fick ringa, för hon var ju kund hos dem. Ladyn lagade inte middag, åt inte middag, var inte på toaletten och nattade inte barn. Ergo, hon fick ta samtalet.
Ty, det var på arbetstid, till mobilen.

Försäljaren (på bred göteborgska): Hej, är det Lady Stalker?

Ladyn: Ja. Vad gäller det?

Försäljaren (flåshurtigt): Ja, du är ju kund på Det Trendiga Telefonvaruhuset och du har en egen firma, eller hur, stämmer det?

Ladyn: Ja ...

Försäljaren (uppfordrande): Jo, DÅ har vi ett erbjudande till dig, Lady Stalker. Två personer får ringa GRATIS till dig. Det kostar inget i öppningsavgift och inget i minutavgift, SÅ vilka två nummer väljer du?

Ladyn: Eh ... Och vad är haken?

Försäljaren (irriterad): Det finns ingen hake! Vi vill verkligen erbjuda detta, för du, Lady Stalker, är ju kund hos Det Trendiga ...

Ladyn: Jo, men binder man upp sig?

Försäljaren: Nej, men Lady Stalker, det är gratis fram till årsskiftet och ...

Ladyn: JAHA! Så vid årsskiftet blir det en betaltjänst. Och den måste man aktivt avbeställa?

Försäljaren (ännu mer irriterad): Ja, självklart! NÅGON liten motprestation kan man väl begära när vi lämnar detta GENERÖSA erbjudande ...

(Et cetera, et cetera ... i flera minuter ...)

Försäljaren: Nå, Lady Stalker, vilka två nummer väljer du?

Ladyn: Jag vill faktiskt fundera på det. Jag kan inte säga det nu.

Försäljaren (ljudligt suckande, uppgiven och sur): Jaha. Då får du gå in på hemsidan och svara.

Ladyn: Jaha? Det kan man göra?

Försäljaren (har plötsligt mycket bråttom): Ja! Tack och hejdå!

Kontentan: Försäljaren – nada provision. Ladyn – nada beställning.

Dock ringde hon genast Det Trendiga Telefonvaruhuset, där hon framförde sin tydliga mening om påträngande försäljare och dessas bruk av okända människors förnamn i tid och otid. Samt oförmåga att föra en civiliserad argumentation. Kvinnan med den ljuva 20+rösten i Kundtjänst nickade bifall och lovade att spärra Ladyns telefon från fler samtal från Det Trendiga Telefonvaruhuset.

I dag, under arbetstid, ringer en försäljare från Gissa-vilket-varuhus.

Försäljaren (på bred göteborgska): "Är det Lady Stalker?"

Ladyn (räknar till tio och drar ett djupt andetag): "Var det du som ringde i går?"

(Nej, tydligen inte. Icke desto mindre framför Ladyn nu samma åsikt som till Kundtjänst.)

Försäljaren: "Skojar du, eller?

Ladyn: "Nej! Tack och hejdå!"

Nästa gång ska Ladyn tillämpa de här råden. Basta!




Så en utmärkelse!
Ladyn vill framför sitt varmaste, djupaste tack för den utmärkelse som underbara Lallis har givit henne! Eftersom Ladyn är en extremt velig person, som gillar så många bloggar, har hon svårt att själv utse sju stycken. Men återigen: Varmaste, varmaste tacket!

And the winner is ...

Bra gissat i tävlingen, bloggvännerna! Månget fniss bubblade över Ladyns läppar när hon läste era kommentarer. "Vindsurfingen går bort", "Tror inte du har bowlat", "Ladyn som är en sportig kvinna" ...

Här kommer svaren:

1. Ladyn har hållit i 1,5 miljoner år gammalt trä
– som inte var ruttet.

Sanning! Träet kom från Dunarobba i Italien, där man har hittat en "fossil skog". Träet har inte ruttnat eftersom det legat begravt i lera! Se där, vilka bevarande egenskaper! Varför använda Extra Moisturizing Preserving Caring Lotion Serum-nånting för 795 kronor/burken när man kan ta lera? Åtminstone lär det fungera på radioaktivt avfall.



2. Ladyn har varit förlovad med en fotomodell (manlig).

Lögn! Visst har Ladyn varit förlovad, hela två gånger dessutom. Men icke med någon fotomodell. Dock var hon i gymnasiet tillsammans med en tydlig kandidat, men han var sportfåne. Och inga andra ringar syntes, förutom de på vattnet ... (se nästa fråga).

3. Ladyn har vindsurfat ensam på Gardasjön.
I hårda vindar.

Sanning! Japp! Gymnasiekärleken tillika sportfånen (se ovan) invigde henne i brädseglingens mysterium. Första gången Ladyn skulle dra upp seglet gjorde hon en snygg baklängesvolt och hamnade down under. (Vattnet, inte Australien.) Ett par år senare gick det dock hyfsat bra, och under en tågluff hyrde hon bräda vid Gardasjön. Det blåste upp till, nåja i alla fall enligt Ladyns referensramar, jobbiga vindar. Något som resultarade i att den dåvarande stolta artonåringen nesligen fick simma i land med brädan.



4. Ladyn har tävlat i DM i bowling, med personbästa:
232 pinnar/serie.

Sanning! Hela högstadiet var Ladyn bowlingtokig. Hon och bästisen lyckades alltid missförstå att det var badhus varannan vecka. Med förvånade miner dök de alltid upp i bowlinghallen i stället, och från att ha slitit ut färgen i rännan, blev de ganska duktiga. Ladyn så pass att hon senare kunde delta i DM. Visserligen med varierande resultat. Men personbästa på 232 pinnar stämmer bra! Dock är denna karriär nu nedlagd på grund av en nacke som inte längre vill.



5. Ladyn har kommit tvåa i en skrivartävling med
2 000 deltagare.

Sanning! En tidning ordnade tävling: Berätta om din tvättstuga och varför den bör renoveras. Första pris var en Extreme Makeover av tvättstugan i fråga. Ladyn skickade in foton och skrev en berättelse, där tvättstugan i jag-form fick berätta om sitt eländiga skick. Från att ha varit garage blev den tidsenligt klädd i sjuttiotalskläder. Kläder som icke stod emot fuktattackerna, och frestade hårt på tvättstugans själ. En av maskinerna gick till de sälla jaktmarkerna, andligen, medan den fysiskt stod kvar och samlade damm. Den gamle mangeln var en trogen vän. Och utsikten mot garageuppfarten minde om gamla tider ...

Efter någon månad kom telefonsamtalet: Ladyn hade kommit tvåa bland 2 000 deltagare! Vid förfrågan om vad som avgjorde slutstriden, blev det lite tyst i luren. "Nja, det var ju svårt att välja. De var ju lika bra egentligen ...". Förklaringen kom så småningom. Vinnarens tvättstuga var en enkel "klädkammare" som snabbt kunde fixas. Kanske något billigare än att ta sig an en fuktskadad källare.
Och motiveringen fick man aldrig läsa ...




Hur som helst, vinnaren i den här tävlingen är ...

... Eddan! Hennes gissning lyder som följer:

Jag tror att du absolut inte varit förlovad med ngn manlig fotomodell. Det "vet" ju "alla" att fotomodeller har IQ daggmask och du är ju en klipsk donna så inte 17har du befattat dig med en daggmask. Fotomodellen går alltså bort!

Eddan: Applåder och visslingar! (Och tack för komplimangen!)

Anna Stilla får hedersomnämnande, liksom Isabelle, eftersom de var inne på en förstaplats i skrivartävlingen.

Dock måste det dementeras att Ladyn är en sportig typ. Bowlingintresset föddes för att slippa badhuset. Och surfandet för att charma en viss pojkvän. Att Ladyn ändå i dag går sina promenader i ur och skur, och lyfter skrot på gymmet, är en annan historia. Som ni snart ska få höra ...

Avslutningsvis en hyllning till det vilda barnet i oss alla!

Fyra sanningar och en lögn (tävling)

Föreningen för Fåniga Meriter blomstrar! Med en ständig ström av nya aspiranter, har Ladyn kanske startat en världsomfattande hit?

Men nu till något helt annat. Eller nästan annat, för lite fåniga-meriter-aktigt är det nog.

Ni får veta fyra sanningar om Ladyn samt en lögn.

Vilket är vilket? Försten med rätt svar vinner heder och ära!

1. Ladyn har hållit i 1,5 miljoner år gammalt trä – som inte var ruttet.

2. Ladyn har varit förlovad med en fotomodell (manlig).

3. Ladyn har vindsurfat ensam på Gardasjön. I hårda vindar.

4. Ladyn har tävlat i DM i bowling, med personbästa: 232 pinnar/serie.

5. Ladyn har kommit tvåa i en skrivartävling med 2 000 deltagare.

Som inspiration till lögner och rykten visar Ladyn "Blasphemous Rumours" med Depeche Mode.

Trevlig helg!

Föreningen för Fåniga Meriter

Du halkade en gång på ett bananskal, slängt av Sven Wollter. Eller kanske åt du en hamburgare några meter från Mikael Persbrandt? Då platsar du i Föreningen för Fåniga Meriter, grundad av Lady Stalker.
Hon är föreningens ständiga sekreterare, ordförande och enväldiga jury, när det gäller inval av nya medlemmar.

Ladyns meritlista

1. Har en mor som en gång liftade med Snoddas.

2. Har fått Janne Loffe Carlssons autograf samt en hurtig kommentar av densamme.

3. Har krockat med Jannike Björling på Atlantics dansgolv. (Atlantic = Diskotek i Stockholm på 80-talet. Reds anm.)

4. Har pryat på Dramaten och fastnat i hissen med Sveriges skådespelarelit.

5. Har varit nära arbetskamrat med en tjej, vars kompis gjort det med
David Bowie.

6. Har ätit surströmming i Torgny Lindgrens lada och fått signerade böcker av densamme (Torgny, inte ladan), innan han blev jättekänd.

7. Är nära släkt med kompositören till ett av Sveriges vackraste musikstycken.

Men ... vänta ... Den sista meriten är inte fånig. Bara underbar!

Nu vill Ladyn veta: Platsar du i föreningen? Medan du funderar får du njuta av David Bowie. På ett mer sedesamt sätt.

Bortglömda tv-serier – del 1 och 2

Året är 1978, och det är lördagskväll. Platsen en liten stad i mellersta Sverige. (Läses med Hans Villius-röst.) Framför tv:n sitter en fjortonårig flicka med sina systrar, sin mor och sin far.

Snart ska veckans höjdpunkt komma, det avsnitt man väntat på med stigande spänning och frustration. Hur ska det gå? Kommer han att få sin Nadia? Och kommer han för alltid att vara blind?

Det handlar förstås om Tsarens kurir. Den tv-serie som hela Sverige sitter bänkad framför, och som ska avhandlas vid kaffeborden på måndag förmiddag. Ty valmöjligheterna är få. Inget Idol, inget kändislekprogram finns att tillgå. Här står valet mellan alternativ som Dokument utifrån och dramaserie med vackra skådespelare. Och nog får både män och kvinnor sitt lystmäte. Den förra halvan av befolkningen suktar efter Lorenza Guerrieri, medan den senare vilar ögonen på Raimund Harmstorf.

Men är man fjorton år, är det hela lite känsligt. Då ska man vara förälskad i de lagom stora killarna, de som släntrar ut till rökrutan om rasterna, slirande i sina cowboyboots. Då ska man inte projicera sina känslor på en tysk, skäggig man i kategorin 30+ ...

Eller ... ska man inte?

Medan Amerika skanderar "Obama/McCain for president!", skanderar Ladyn "Tsarens kurir i repris!". Ty Ladyn och flickan äro en och samma.

Trevlig helg – med Idol och lekprogram ...!

Den eggande signaturmelodin


Det bitterljuva ledmotivet


------------------------------------------------------------------------------------

Ladyn har gjort bort sig å det grövsta! Råkade radera inlägget om bortglömda tv-serier del 2 ... Här är ett försök till återskapande, dock utan alla era eminenta kommentarer! *Gråter!*

Ladyns inlägg om Tsarens kurir väckte inte så många minnen som hon hoppades. Vi tar därför en titt på något mindre bortglömda tv-serier, och hoppas att det ska gå upp ett och annat Liljeholmens.

Mot alla vindar
Jonathan och Mary deporteras till landet "Down under" och utstår vedervärdiga strapatser. Men kärleken och kampen för frihet övervinner allt ...
Denna serie sågs lämpligen med ungt manligt sällskap, så man kunde hålla handen när det var otäckt. (Ja, Ladyn hade nu pojkvän i mer lämplig ålder än Tsarens kurir.)





Törnfåglarna
Svenskarna satt bänkade i miljontal framför Törnfåglarna, där Meggie trånade efter Father Ralph. Sågs av Ladyn i studentlya, på svart-vit mini-tv, där antennen fick ställas in för hand. Och gud nåde den som sträckte sig för långt efter chipsskålen!



De fattiga och de rika
Ni minns väl bagarsönerna Tom och Rudy i De fattiga och de rika? Rudy som snällt bakade på, medan Tom – det svarta fåret – kom på kant med både far och bror. Och sedan kom läskige Falconetti in i bilden.

Denna serie sågs i Ladyns barndomshem på färg-tv, som (för er bonusinformation) stod på en blå heltäckningsmatta.



Herrskap och tjänstefolk
Denna underbara tv-serie har Ladyn sett i omgångar, såväl i barndomshemmet som på mödravården.

Njut av signaturmelodin igen ...



... och se vad det blev av skådespelarna nästan fyrtio år senare!

Livet i åttor

För länge sedan florerade en lista bland bloggarna: Livet i tvåor och sjuor. Ladyn tänkte nu göra en uppdatering, men hålla sig till åttorna.

Varsågod och kliv in i tidsmaskinen!

1968
Ladyn är fyra år gammal och har varit storasyster i två år. Om kårhusockupationer och Pragvår är hon lyckligt ovetande, lekandes i sommartorpet vid Klämmingens strand.



1978
Nu talar vi fjortis och nykonfirmerad. Vid denna tid konfirmerade sig i princip alla. Många enbart för presenterna ... Ladyns frisyr såg ut som följer: Permanentad lugg med uppklippt sidohår, dito krulligt, samt raka testar där bak ... En så kallad klasskamrat kom med följande omdöme: "Åååååhh, vad ... misslyckat!"

I skolans uppehållsrum köpte man glass för 50 öre eller 1 krona styck, medan Amii Stewart dånade ur högtalarna:



1988
Detta år är Ladyn nyutexaminerad lärare, efter 17 år i skolbänken. Full av framtidstro ställer hon sig framför blivande målare och byggjobbare för att undervisa i svenska och engelska. Vedermödor som snart ska få henne att ge upp ...

Annars är hon nyförlovad sambo och har blivit med fyra (rum alltså, inte barn).



1998
Nu är Ladyn mor och går i spänd väntan på nummer två. Allt inom bebisvärlden slukas med hysterisk frenesi och hon hänger på föräldrasajter, där allt från blöjbyten till tv-såpor avhandlas.

Även nu bor hon i en fyra, fast en annan (efter en rejäl odyssé i lägenheternas värld). Säg "rolla väggar" eller "banankartonger" och hon svimmar framför dina ögon. Sambon är utbytt mot en make (en annan).



2008
"Din bästa tid är nu". Så är det sagt, och nog är det sant. Ladyn bor i sina drömmars hus, med kakelugnar och hela midevitten. I Det Stora Huset i Den Lilla Staden.

Antalet telningar är tre, och hon får äntligen ägna sig åt det hon älskar mest: språk och skrivande – i egen regi!

Viva la vida!

Nödrim eller nödvändigt?

Bild lånad från Reading Matters.

När Ladyn var liten blev hon aldrig vald till lucia. Men hon fick ofta stå med ett rinnande tärnljus, där stearinet täckte dikten på ljusmanschetten av papper. För hon skulle ju läsa en dikt. Och Ladyn läste, faktiskt utan fuskrader, och med inlevelse dessutom.

Det gjorde nu inte alla, och en särskild plats i minnet har den lilla nervösa flickan som tog ett stort kliv framåt, drog ett djupt andetag och rabblade i kometfart:

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt.
Och alla är vi glada
att det åter är advent.
(Djup inandning.)
Ja, så var det inget mer!

Men nu gällde det inte scentalanger, utan rim. När är de nödrim? Och när är de nödvändiga? ABBA har kritiserats för det förstnämnda, men Ladyn ser inte detta, förblindad av barndomens idoldyrkan.

Och inte ens i nedanstående klipp med söta Magnus Johansson, vill hon höra nödrimmen. Kanske för att låten alltid spelades på radio när Ladyn var nyförälskad i sin make ...



Men i sista klippet är det fråga om nödrim och inget annat! Vad sägs om " ... i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung"?

Åt er som tänker "Producera något bättre själv då!" skakar Ladyn på huvudet. Hon är ju romanförfattare!

Filmmysterier

Hur kommer det sig, att i filmer ...

... ÅSKAR det med versaler? Blixtrar flera gånger i minuten och dundrar värre än en skolklass på väg ut på rast? För att vi åskådare verkligen ska förstå: "Aha, det är oväder! Jag ska bli rädd!"?

... när hjältinnan får ett halssmycke, så har hon just denna dag inget smycke på sig?

... såsom såpor (till exempel Glamour), så är barnen både stumma och lama? Varför håller de annars mun hela tiden, konstant uppflugna på någons arm, även sedan de passerat lära-sig-gå-och-prata-flerordsmeningar-stadiet?

... händer det alltid något otäckt i duschen/badrummet?

... både somnar och vaknar hjältinnan med festmejk och nyfönat hår?

... sover alltid kärleksparen med kläder, alternativt reser sig ur sängen som om de vore på väg till togaparty?

Och – apropå något helt annat – varför kommer inte Jonas Gardell med en ny show snart? *Hoppar jämfota av otålighet*.

Ha en skön helg!

Originalet


Kopian

Ladyn väljer: Antingen – eller

Ni har säkert sett dem, de snabba kryssfrågorna för kändisar. Ofta förekommer de i samband med en intervju. Kändisen i fråga ska välja: Hav eller sjö? Vin eller öl? Godis eller chips? Och så vidare.

Oftast väljer de snällt, men busar ibland till det genom att välja båda alternativen ...

Eftersom Ladyn varken är någon kändis (ännu ...nota bene!) eller brukar bli intervjuad, så får hon ordna detta själv. Bra Lady reder sig själv.

Here we go!

1. Mörk eller ljus choklad?
Mörk. Av den enkla anledningen att ljus innehåller ett otäckt litet ämne som heter laktos. Förresten är ljus choklad fusk; det är ju godis.

2. Sommar eller vinter?
Sommar, alla gånger. Vintern bör utraderas från vädergudarnas agenda, inklusive köld, snålblåst, duggregn, hagel och drivis.

3. Hav eller sjö? (Se där: En riktig kändisfråga!)
Sjö. Såvida inte vattenansamlingen är lokaliserad till sydligare breddgrader (läs utanför Afrikas kust). "Ropen skalla: Seychellerna åt alla!" (I alla fall Ladyn.)

4. Fredag eller lördag?
Lördag. Mitt i helgen, partystämning och noll hämtningar och lämningar som smolkar dagen. (Jo, man kan ha lördagsmys också!)

5. Lågklackat eller högklackat? (Ytterligare en kändisfråga.)
Beror givetvis på tillfället och outfiten. Ovanligt korkad fråga. Om katten (f'låt ... Ladyn) själv får välja, väljer hon mittemellanhöga. Det var väl ett halvbusigt svar?

6. Blogga eller se på tv?
Blogga. Såvida det inte är Desperate Housewives, för då får ingen ens ringa i telefonen eller hosta för högt. Då blir Ladyn desperate.

7. Glasögon eller linser?
Glasögon, om det gäller att se texten på bio bättre. Linser, om soppan behöver förgyllas.

8. Förrätt eller efterrätt?
Förrätt. Ingen diskussion!

9. Kvällspigg eller morgonpigg?
Kvällspigg. Stod, enligt uppgift från min kära mor, som niomånaders upp i spjälsängen och skakade galler "miss-i-nassen" och undrade vad den där j*drans herr Blund skulle störa för.

10. Skinka eller pizza? (Se gårdagens blogginlägg.)
Pizza. Men helst en sommargrön.

Bonusfråga: Vin eller vin?
Äntligen en fråga med vettiga alternativ! Men eftersom de är så likvärdiga, är jag här lite busig och kryssar för båda! ;-)

Den som känner sig manad, svarar själv!

Sommargrön skinka till jul?

Säkerligen håller ni på att dö av nyfikenhet på recepten i Titta in på en vickning ?! Okej, Ladyn ska stilla både er nyfikenhet och er hunger.

Här får ni ett recept på hur man tillagar:

Sommargrön skinka
1 burk skinka
5 dl äppeljuice
7 tsk gelatinpulver
4 msk hackad persilja
3 msk hackad dill

Värm juicen, rör ned gelatinet och sätt till de gröna kryddorna. Öppna skinkburken och tag ut skinkan enligt anvisning på burken. Skär bort gelé och fett runt om skinkan. Rengör själva burken, pensla den med olja och skölj den med vatten.

Placera skinkan i burken igen, häll den nu något stelnade kryddjuicen runt omkring, skaka burken och sätt in i kylskåp
några timmar. Låt skinkan sedan endast glida ut på skärbrädan. Dekorera den med fräscha salladsblad och skär upp den i så tunna, sommargrönt inramade skivor som möjligt. Fransk senap och en färgrik sallad är gott till.

Var receptet inte tillräckligt pedagogiskt? Kanske klarade ni inte att öppna burken, eller också kanske ni inte fick till det rätta gliiiidet ut på skärbrädan? Eller den sommargröna färgen? Då kan nedanstående recept prövas – och kvällen är räddad.

Höstfärgad hämtpizza
1 katalog Gula Sidorna
1 dator
1 nätverk/modem
pengar (alternativt kreditkort)
apostlahästar (alternativt bil, buss, tunnelbana eller taxi)

Tag fram Gula Sidorna från relevant ställe eller sök på Eniro i datorn. Notera att fingrarna ska studsa lätt på tangentbordet, för att undvika felskrivning. Ersätts z av s kan det bli något fel.

Välj en pizza, gärna i trevliga höstfärger. Betala densamma på lämpligt vis samt transportera er till hämtstället med valfritt fördmedel. Vid bilkörning bör körkort medtagas.

På plats i hemmet: Öppna kartongen enligt instruktion från pizzabagaren, och låt delikatessen glida ut på tallriken. Ni kan också äta direkt ur kartongen, något som både spar disk och tid! Se där, en höstkväll att ägna åt roligare saker – som kanske en vickning?

Vill ni hellre planera julen, se då bara till att julskinkan inte har rymt.

Momsense och Dadsense

Egentligen så är Ladyn ingen härmapa. Men bara i dag. Hon har nämligen lärt sig av Mona hur man lägger upp klipp från Youtube på bloggen.

Och, se, Ladyn lärde sig på första försöket! Hon gör härmed en "Mona" och publicerar samma underbara klipp som läromästaren gjorde häromdagen.

Samtidigt riskerar hon att hennes manliga läsare raderar henne från webbläsaren ... så därför passar hon på att be: "Se klipp nummer två med glimten i ögat!"

Here we go! En mamma kondenserar allt hon säger på en enda dag till ett par minuter. (Men pst, klicka bara en gång på bilden, annars blir det fel.)

Enjoy!

Momsense


Dadsense

Hurra för burkskinkan!

"Det är skönt att träffa vänner och sitta runt ett bord för att tala med varann och för att dricka lite gott och äta en bit mat tillsammans. Det kan vara vad som helst, bara det är gott och lättlagat och mättar så där lagom."

Verkligen? Dessa revolutionerande rader inleder den lilla kokboken "Titta in på en vickning". Det kan genast avslöjas, att den inte tillhör höstnyheterna 2008. Dra i stället bort tio år från fredagens discobesök, så hamnar ni rätt.

Fortsättning:

"Vi kan också ha haft gäster på middag. Stämningen är god och ingen vill gå till sitt. Då dukar den förutseende värdinnan upp till vickning på köksbänken med färgglada papperstallrikar, plastbestick och papp- eller plastbägare. Det är en rimlig utgift för att slippa disken på nattkröken."

Ja, för cirka fyrtio år sedan planerades alltså en modern liten kokbok. Troligen lät det ungefär så här på redaktionen:

– Boken måste ligga i tiden! Vi måste använda alla dessa fantastiska burkar som nu finns i handeln.

– Ja! Då tar vi burkskinka! Den finns ju i både svenska och utländska märken! Vi skriver så här:

"Hurra för burkskinkan! utbrister man med rätta då och då. Oväntade situationer uppstår ibland och man finner plötsligt att man nog borde bjuda sina gäster på det där extra målet man inte var klok att planera i förväg. Ingen panik om man har burkskinka hemma!"

– Men glöm inte inspirationen från Amerika! Vi komponerar en ... ja, nu vet jag: en jättepizza! Med "lite av varje" som man ju har i kyl och skafferi. Ni vet: sardeller, musslor, löjrom och färska räkor! Självklart ska den bakas av sconesmix ...

– Jag har en ännu bättre idé, som vi avslutar med: hamburgare! Ni vet, den där färsbiffen som ursprungligen kommer från Tyskland. Så här skriver vi:

"Nu kan man köpa den djupfryst och därmed borde man vara nöjd, Men kvalitén på våra vanligaste djupfrysta hamburgare inbjuder inte till förnöjsamhet. Vill man ha en saftig och välsmakande färsbiff, får man fortfarande göra sig besväret att tillverka den själv."

– Men hör ni, vi måste locka med finare rätter också.
I baksidestexten skriver vi så här:

"Men vi har också ett litet kapitel med exklusivare smårätter för sådana tillfällen, när ni grips av överdåd och inte bryr er så mycket om vad ni kostar på er."

Första helgen i oktober 2008 befann sig resultatet av redaktionens mödor i Ladyns presenthög. Ty hon blev denna helg ett år äldre.

Fredagskväll 1979

Fredagskväll ... för nästan 30 år sedan, och skoldans. Blekta jeans och pärl-t-shirt. Och se, hos de riktigt medvetna (som Ladyn) – små, små säkerhetsnålar i jeansen. Med påträdda pärlor.

Uppladdning på parkeringen, under samtal med de "stora grabbarna", de som har bil. Kanske lite medhavd stärkande dryck?

Så in bland Lützendimmorna och shejka loss under discokulan.

Yes – we were born to be alive!

Trevlig helg!

Det var en gång ...

... en roman som ville bli skriven.

Noga sökte den sin författare. Den knackade på hos stora som små, när och fjärran, högt och lågt. Ville ingen skriva?

En historia om Sverige då – 1989. Om ett Stockholm sedan länge svunnet. Om en ung kvinna och en äldre, och om två säregna män. Alla indragna i ett emotionellt drama, med ett konstverk i centrum. Ett drama uppburet av vackert språk. Men också kryddat med humor och sorg.

Så hittade romanen rätt. En ung kvinna, inte äldre än dess ena huvudperson. Hon kunde få skriva! Och med hjälp av musan, den gudomliga inspirationen, föddes romanen.

Kvinnan skrev. Dag som natt. Med fingrar som dansat över tangenter sedan sexårsåldern, satte hon romanen på pränt.

Personerna fick liv. Och utan möjlighet att påverka, såg kvinnan dem stiga upp ur datorn, spinna sina egna livstrådar och knyta ihop dem på sinnrikt vis.

Kvinnan var nöjd och romanen var nöjd. Den var nästan klar!
Då hamnade den i träda. En nybliven familj pockade på all uppmärksamhet och åren gick.

Många, långa solvarv fick den sova, den glömda romanen. Men så en dag öppnades de dammiga pärmarna, och författaren – den nu inte längre så unga kvinnan – läste.

Nu var hon både nöjd och inte nöjd. En del var suveränt! En del var förfärligt ... Så satte hon sig åter vid sin dator. Dag som natt. Med fingrar som dansade över tangenterna, som de alltid gjort.

Romanen vaknade, genomgick omvandlingar och fick utvikningar. Men den levde och den skänkte glädje. Och en glad författare, blir en driven författare.

Slutligen kom dagen då det var dags. Det stora ögonblicket, då romanen skulle bli bok. Kvinnan postade med darrande händer de tjocka kuverten. Väl medveten om att det mesta aldrig blir läst, att det bara finns ett nålsöga ...

Så underkastades romanen granskande blickar. Den kved under lektörernas vassa pennor, men den levde! Den var sedd! Ända tills de små kuverten kom. Kuverten med "Tack för att vi fick läsa, men nej tack.", "Passar inte i vår utgivning just nu", "Önskar lycka till hos annat förlag".

Romanen sover igen. I sin låda bak slutna, åter dammiga pärmar. Och kvinnans fingrar dansar vidare, mot nya äventyr.

Men då och då ljuder en viskning från lådan: "Varför?", "Ville ingen läsa?".

Och romanen har hört om en vulkan, en kraft som väcker döda historier till liv. Och sprider dem som het lava över landet.

Men bara om. Om intresse finns ...

Tele-fånerier

När man talar i telefon – som man onekligen gör ganska ofta – finns några problem.

Man ser inte varandra. (Såvida man inte har en sådan telefon som Hedvig i Från A till Ö ... eller använder mobilens dyra videosamtalstjänst.)

Man hör inte alltid ordentligt.

Kontentan: risk för missförstånd, riktiga "tele-fånerier".

Ur verkliga livet
Det var en gång en Lady som skulle boka bord på restaurang. Detta utspelade sig på den tiden rökning var tillåten på krogen. Eftersom Ladyn i fråga var allergisk mot rök, var hon förutseende nog att be om rökfritt bord.

Ladyn: "Har ni rökfria bord?"
Servitrisen: "Om vi har räkfria bord?"
Ladyn: "Nej, rökfria!"
Servitrisen: "Ätfria ...?"

Jovisst. Vi hade ju bara tänkt kröka. (Eller kräka?)