31 januari 2008

Vackraste dikten om döden

Det här blir inget glatt inlägg. Flera personer i min närhet har förlorat nära och kära senaste tiden.

Också en släkting till mig har gått bort. Han var visserligen gammal, men livet slutade genom en tragisk olycka.

Jag och min pappa kom i samband med det, att tänka på en vacker dikt. Båda två, oberoende av varandra. Dikten är skriven av Karl Vennberg och tillhör de vackraste jag vet. Särskilt sista strofen, som jag själv gärna skulle ha på min gravsten ...


Döden är bara ränseln
som vi lägger av vid vägens slut
En blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Döden är bara plogen
som vänder livets mylla
Det hårda rågbrödet
som håller våra tänder rena

Döden är bara överlöparen
som visar oss vägen
En desertör
som ger oss lösenordet

Döden är bara törnesnåret
kring genomlysta blommor
Det mörka smycket
som ger tillträde till festen

29 januari 2008

Tågluff 1983

Nu när sommarens semester ska planeras, väcks onekligen vissa minnen till liv. Minnen av en sommar för ... eh ... tjugofem år sedan! (Hjälp, jag har blivit gammal.)

Tågluff sommaren 1983! Tag dessa ingredienser och blanda väl:

2 st 18-åriga unga damer
4 rejäla nypor fniss
2 st Interrailkort
0,5 teskeds erfarenhet av resor
2 identiska ryggsäckar
2 identiska sovsäckar
5 dl förväntningar
8 dl äventyr

Blanda väl och skicka i väg med tåget mot Mjölby, med vidare transport till Frankrike, Italien, Jugoslavien, Grekland, Österrike och Tyskland.

I bakgrunden hålls 4 oroliga föräldrar på sparlåga, då och då med omrörning i form av korta samtal i rosslande telefonautomater. (Mobiler var vid denna tid enbart snurrande tingestar ovanför babysängar.)

Vid avsmakningen av den färdiga anrättningen, kunde följande konstateras:

På minuskontot:
  • När tunnelbanan strejkar i Paris, är det inte helt optimalt att bli jagad av en knivgalning, under det att man bär tunga ryggsäckar.
  • Att sova på ett stationsgolv innebär ett något fast ryggunderlag, men fungerar.
  • Tågfärd genom (forna) Jugoslavien är inte att rekommendera, då färdmedlet ideligen stannar för översläppande av kor, samt bevakning av militär. Luftkonditionering: under all kriktik, för att inte säga obefintlig.

På pluskontot:

  • Bli bjuden på niorättersmeny på fin Milanorestaurang med gammal brevvän.
  • Windsurfing, motorcykelåkande och nattligt suddande till tonerna av Moonlight Shadow i Zell am Zee.
  • Möjligheten att åka vidare till Grekland när det ösregnar i Jugoslavien.
  • Så många skratt och minnen att tangentbordet inte räcker till för att återge dem.

-------------------

Summa: En strapatsrik, äventyrsfylld, tokig, oförglömlig och ... alldeles underbar ... resa!

Någon mer som har tågluffarminnen?

25 januari 2008

Testinlägg

Jag måste testa om datumet överst i bloggen ändras. Nu har det stått 18 januari alldeles för länge! *Sliter mitt hår.*

18 januari 2008

Svar på tal

Har du varit med om detta? Maten du beställde för en halvtimme sedan syns det inte ett spår av. Hjortstek med potatisgratäng, ska det vara så svårt att få till? Är de ute och jagar, eller? Skördar potatis?

När maten äntligen kommer är den kall, och någon måste ha tappat saltkaret. Antingen i eller utanför.

Vad gör du då? Tuggar du snällt i dig anrättningen eller uttrycker du din åsikt? Kräver du upprättelse?

Jag själv tillhör nog oftast den senare kategorin. Bättre att göra något än att bara sitta och gnälla. Oftast åtgärdas fadäserna på något sätt; det är min erfarenhet. Och då blir man så nöjd, så nöjd. Men det händer förstås också att man blir otrevligt bemött. Att serveringspersonalen helt enkelt snäser av en.

Då har jag ett bra svar på tal. Följande dialog är autentisk och jag blev så imponerad första gången jag hörde den. Dialogen utspelar sig mellan en missnöjd gäst och en otrevlig servitör.

Gästen:"Trivs du med ditt yrke?"
Servitören: "Nej."
Gästen:"Det märks."

Skulle servitören svara ja, säger gästen bara "det märks inte".

Det kallar jag svar på tal!

Fyra låtar, fyra decennier

Så här på lördagskvällen vill jag dela med mig av fyra favoritlåtar. Låtar från fyra olika decennier:

70-talsfavorit

80-talsfavorit

90-talsfavorit

00-talsfavorit


Njut! (Om ni har samma smak ... Annars: Lägg upp era egna favoriter!)

Fisk förr och nu

Är fredagsmyset över nu? Har ni alla ätit och druckit gott framför Let's Dance och andra familjeprogram?

Själv kastade jag ett getöga på nämnda program, men pratade hellre med Elvaåringen och tog sedan en promenad. Men naturligtvis hanns en god måltid med.

Vad åt man förr en fredagskväll, månne? Jag konsulterar "Husmoderns 'sätt'-bok" från 1937 och där finns många delikatesser (hrm ...) att välja bland, beroende på hur mycket tid som finns till förfogande. Har man tillgång till färskvaror från havsdjupen (och tid), kanske detta recept lockar?

År 1937:
Ål à la Tartare.*)

1 stor ål flås, tömmes från innanmäte och fenorna avklippes. Man formar den till en ring genom att sticka in stjärten i munnen och ombinder eller eller fastsyr den med en tråd. Ålen förvälles i 10 till 12 min. i ättiksblandat vatten. Den får sedan stå i vattnet i 15 min. utan att koka. Lägges därefter upp på duk och får avrinna. 30 gr. smör smältes och blandas med 2 uppvispade ägg. Litet salt och vitpeppar strös i. Ålen doppas sedan i denna blandning och därefter i skorpmjöl. Detta upprepas en gång till varefter ålen stekes i smör över sakta eld tills den är vackert brun. Upplägges på varmt fat och serveras. Om man vill kan man servera tartarsås till. Denna består av majonnäs blandad med hårdkokta äggulor, hackad purjolök och är smaksatt med fin ansjovislake.

År 2008:
Sushi à la Avhämtning

1 betalkort medtages till närmaste sushirestaurant. Lämpligt antal portioner inhandlas och transporteras till hemmet, där nämnda rätt skola intagas. Kartongerna placeras på respektive plats och öppnas tillsammans med de medföljande pinnfodralen. Wasabi, gari, soja samt sushi inmundigas därefter under största njutning till valfri dryck. Behöver icke uppläggas på fat, vilket också sparar husmoderns (eller diskmaskinens) trötta armar. Sakta eld kan skapas, dock endast för välbehags skull och då endast i eldstad. Om man vill kan man efteråt, då sötsuget sätter in, servera choklad. Eller chips ...

... eller vad sjutton som helst ... Tack gode Gud att jag äter fisk 2008!

Trevlig helg!


*) Ja, det är punkt i rubriken i originalreceptet. (F'låt, Olle Josephson på Språkrådet!)

Nu har jag flyttat ...

... ja, inte från Den Lilla Staden (never, never), utan till ny bloggadress. Med ett enklare verktyg, hoppas jag kunna publicera oftare.

Första "riktiga" inlägget kommer senare i dag. Håll utkik och ha det gott, denna mulna fredag!